Bandy berör
Det blev till slut Villa som gick segrande ur kvartfinalsserien mot Kungälv och är nu det lag som möter Bollnäs i semifinal. När jag nu ska göra ett försök att analysera dagarna som varit tänkte dock lämna det sportsliga åt sidan och för att istället fokusera på det som försiggått utanför isen.
När Villa valde Kungälv som motståndare i kvartsfinalen var det många som frågade sig hur Villa egentligen tänkte. Ett hemmastark Kungälv framför, ett på pappret, svagare Broberg. Anledningen var till stor del kortare resor men också förhoppningar om fler åskådare. De som förespråkade resorna till Hälsingland fick direkt vatten på sin kvarn då Villa föll i första matchen på Skarpe Nord. Det var också efter denna match som stämningen mellan de båda lagens anhängare började pyra. Kungälvsupportrarna uppfattades som dryga, Villasupportrarna som griniga och dåliga förlorare. Stämning skulle dock bli än mer infekterad…
Det står klart för dem flesta att en match i ett slutspel inte samma sak som en i serielunken. Närkamperna är tuffare, smärttröskeln högre och mer känslor inblandade. Stämningen på isen blir därmed mer intensiv, något som smittar även av sig på publiken. Varje domslut väcker känslor och männen i randigt är knappast de populäraste personerna i sammanhanget. På många sätt är trots allt en positiv företeelse då det är ett tecken på att bandyn berör. Man har följt sitt lag genom seriespelet för att nu ha nått crescendot och höjdpunkten för såväl spelarna som fansen; slutspelet. Det ter sig då inte så konstigt att man lätt blir enögd, oavsett lagtillhörighet.
Det svårt att kommentera denna kvartsfinalserie utan att nämna Martin Johanssons skada, för jag vill påstå att det var just Martins skada som var grunden till irritationen och de heta känslorna som kom från Villahåll. När man som Villait såg Martin vrida sig i smärtor över vad som såg ut att vara ett benbrott såg man samtidigt hoppet om en SM-final försvinna. Jag tror att det är fler än mig själv som, efter att ha följt Villa under säsongen, ser att årets upplaga har något speciellt. Något som saknats tidigare år och som gör våra drömmar om en final än mer verkliga. Det är vårt år i år. När då vår libero och försvarsdirigents säsong till synes tar slut tar sig besvikelsen sig uttryck i form av ilska. Jag ska erkänna att jag själv stod på läktaren och yppade mindre vänliga ord riktade mot en rödklädd nummer 13.* Återigen, bandy berör.
Fula ord under match är en sak, hot och nattliga samtal en annan. Det är beklagligt när man inte vet var gränsen går men jag tror att de flesta Villa- och Kungälvanhängare tar avstånd från dessa händelser och har förstånd nog att inte dra alla fans över en kam.
Avslutningsvis vill jag tacka Kungälv och deras supportrar för en spännande kvartsfinalserie som visat prov på engagemang och brinnande intresse. Det som har hänt, såväl på som av isen, har inte alltid varit snyggt och korrekt men borde nu tillhöra historien. För Villa väntar nu en semifinal dit nu fokus bör riktas, för Kungälv en välförtjänt semester efter en imponerande säsong.
Vi ses i hallen om vecka!
* Förtydligande: Undertecknad har själv inte riktat något hot mot spelaren i fråga utan vill istället belysa att man lätt lever sig in i matchen och något burop och svordom lätt flyger ur en.
