"Bevara Bandyn!" - upprop till kampanj!
Milda vintrar och felprioriteringar i kommunbudgetar gör att fler och fler bandybanor går ett grymt öde till mötes, och därmed dör bandyklubbarna.
Säsongen 2019-20 har avslutats, med final(er) inför tomma läktare pga coronaviruset. Men det är inte det enda som är sjukt i vårat avlånga land. Det faktum att Bandysverige sakta men säkert krymper gör att vi bandyälskare känner en enorm oro inför framtiden gällande sportens fortlevnad.
Bland de klubbar som drabbats den senaste tiden återfinns klassiska klubbar som Söderfors, Nitro/Nora, Köping, Västanfors och Skutskär.
Backar vi klockan ännu längre hittar vi ytterligare ett antal (såsom Hälleforsnäs, Oxelösund och Essinge mfl). Fler exempel finns, och gemensamt för de flesta av dessa är att klubbarna blivit av med sina bandybanor. Något som vi anser är ett hån mot sporten och en felprioritering från kommunernas sida.
En bandybana är inte bara just en bandybana, utan även en yta till gagn för alla i form av allmänhetens åkning och alltså en plats att nyttja för de som vill motionera under vintrarna. I ett land där ungdomar rör på sig mindre och mindre måste det finnas alternativ som kan locka och hålla barn och unga friska och aktiva.
Att lägga ner en bandybana drabbar ju faktiskt inte bara en specifik klubbs a-lag, utan även hela klubbars verksamheter i form av ungdomslag/b-lag/utvecklingslag/dam- och flicklag/skridskokul mm. I slutändan alltså hundratals aktiva, samt även som ovan nämndes de som vill nyttja ytan för allmänhetens åkning.
Att kommunpolitiker har enorma utmaningar att lägga budgetar har vi full förståelse för, men det ska inte vara så att det som nu på sista tiden varit så att det första man gör är att prioritera bort bandybanor och stänga av aggregaten. Det måste finnas andra kostnader att kapa. Det är nog de flesta fullkomligt överens om.
Bandyn har djupa rötter i svensk idrottshistoria. Innan ishockeyns växte till sig och blev en inomhussport var bandyn den solklara vintersporten för flertalet av de idrottsutövande lagspelarna i landet. Spelade man fotboll på sommaren spelade man väldigt ofta bandy i samma klubb på vintern. Just "brukslagen" blev synonymt med en form av fenomen som visade att även mindre orter kunde nå högt upp i seriesystemet, och hela bygden slöt upp på läktarna för att stötta sina lokala favoriter.
Bandyn har än idag en särställning inom svensk idrott i det avseendet att man har inte bara en, utan två, "nationaldagar"! Dels givetvis den berömda annandagen, då bandysupportrar runt om i landet går man ur huse för att se en svensk idrottsklassiker. Den andra nationaldagen är dagen då bandyfinalen spelas. Bandysupportrar från hela landet sluter upp på Studenternas i Uppsala, utöver de bägge finallagens supportrar. Feststämningen är på topp och det är fantastiskt att se så många olika varianter av mössor och halsdukar med olika bandyklubbars namn i publikhavet. En folkfest helt enkelt!
Fotbollen, som drar åtskilligt större publiksiffror, har inget att matcha detta mot. En cupfinal mellan två rivaler kan vara det enda som kan matcha och övertrumfa en bandyfinals publiksiffror.
Utöver detta anses bandymatcher även kunna jämföras med "kulturevenemang", då den berömda bandyportföljen ofta följer med på matcherna, och trots ibland kalla temperaturer på matchdagarna är stämningen alltid varm och välkomnande på bandyarenornas läktare. Bandyn har alltid varit i princip helt förskonad från stök och bråk på läktarna (med några få undantag), och det är inte ovanligt att de bägge lagens supportrar står gemensamt på läktarna.
Vad kan vi göra för att Bevara Bandyn?
Via inlägg på facebook har vi märkt att många runtom i bandysverige tycker att nu måste något göras för att få kommuner runt om i landet att omprioritera sina beslut gällande att stänga av aggregaten på bandybanor runt om i landet. Då klimatet är mer lynnigt än för ett par decennier sedan finns sällan möjlighet att bedriva bandy baserat på enbart naturis, något som var relativt vanligt förr i tiden.
Den stora förloraren i dessa situtationer blir alltid bandyn. Tyvärr. Om man inte har bandyhall vill säga, och det är inte alltför många klubbar som har den förmånen.
För att belysa och nå ut med information med hur illa det står till med våran fina sport är det nu dags att lyfta upp detta till en nationell kampanj. Under parollen "Bevara Bandyn!" är målsättningen att ta fram souvenirer som vi vill att hela bandysverige införskaffar för att stötta inte bara sitt lokala lag, utan även hela bandysverige och alla dess klubbar.
Vi vill skapa en bandysupporter-gemenskap, en "Bandyfamilj", som engagerar och motiverar klubbar i kris att hitta ork och kraft att kämpa vidare mot orättvisorna. Med "Bandyfamiljen" i ryggen ska alla klubbar med svårigheter kunna känna att de inte är chanslösa mot kommuners felprioriteringar. Vi ska kunna bli en positiv maktfaktor och få hela idrottssverige att veta om att vi finns, att vi stöttar de klubbar som har det svårt, och att vi är beredda att ifrågasätta de beslut från kommunerna som redan, dessvärre, haft en förödande effekt i form av nedlagda bandybanor och därmed bandyklubbars existens.
Kampanjen med souvenirer under parollen "Bevara Bandyn!" är inte meningen att bli en vinstmaskin. Det som i stället gäller är att souvenirerna ska finnas lättillgängliga för beställning via nätet, eller kanske till och med i framtiden på bandyarenorna.
Det SKA finnas souvenirer att tillgå, och det SKA vara en självklarhet att alla bandysupportrar runtom i landet är beredda att lägga en slant på att införskaffa dessa.
Gällande själva organisationen av det som kanske kan få namnet "Bandyfamiljen" lämnar jag mer än gärna åt de som har bättre kunskaper i organisationsuppsättningar, och likaså det ekonomiska upplägget gällande souvenirerna.
Huvudsaken är att det alltid ska finnas lite pengar i kassan att ta fram nya souvenirer, som genom aktiv marknadsföring ska kunna finnas tillhands i alla typer av bandysammanhang.
Dock ska som sagt souvenirförsäljningen inte resultera i någon stor kassakista. Det ska gå runt, det ska finnas utrymme att producera mer, och marknadsföra produkterna. Inte mer än så.
Det som i stället är viktigare är att engagera och nå ut till så många som möjligt. Att vi inom Bandyfamiljen får engagerade supportrar från så många bandyklubbar runtom i Sverige som möjligt. Då BLIR vi en stark gemensam röst, och en organisation med pondus och verkanskraft nog att få kommunpolitiker att tänka till en gång extra innan de tar de ödesdigra besluten som reducerar vår fina sport ytterligare.
Jag har därmed satt bandybollen i rullning, och jag kan definitivt tänka mig att på något sätt vara en del av en organisation som förhoppningsvis kan etableras under snar framtid, men jag aspirerar INTE på någon ordföranderoll eller liknande. Det vill jag tydligt fastslå redan nu.
Gällande souvenirproduktion, organisation och annat som innefattas av denna kampanj i dess födelse, är ALLA välkomna att komma med förslag och idéer till. Allt som ger hjälp till att starta upp detta projekt är en positiv insats, och förhoppningsvis är många med på tåget när det väl börjar att rulla.
Positiva krafter inom Skutskärs IF har tagit fram cerisefärgade armbindlar och kampanjknappar med texten "Bevara Bandyn!", som distribuerats inom klubben. Ett mycket bra första inititativ. Mer sådant, och i större skala, så är vi en bra bit på väg!!
Bevara Bandyn!
/Stefan Thorén, The Lundeners (supportrar till Helenelunds IK)
