Bollnäs föll tungt i finalen
Det blev en tillknäppt final på Tele 2 Arena mellan Bollnäs och Edsbyn lördagen den 25 mars 2017. Efter 1-1 i paus, så avgjordes matchen de sista tio, då Edsbyns och matchens lirare, Toumas Määttä vickade sig i sidled och med en backhand kunde dra in 3-1 bakom Patrik Aihonen i den 85:e minuten. Inga fler mål föll, och Edsbyn är Svenska Mästare i bandy säsongen 2016/17.
Ja det var lapp på luckan bland de 16836 på Tele 2:s läktare, de flesta på kortsidorna vid Norra och Södra stå. Bollnäs fick en mardrömsöppning, då Toumas Määttä i den 4:e minuten satsar på ett långskott centralt i banan… och på något vis slinker den in bakom Aihonen!? Den borde han tagit, men tufft och säkert nervöst också för Aiho i hans första final.
Målet hängde tyvärr med oss Bollnäsfans hela halvleken - men vi trummade ändå på, och själva klackmatchen vann vi rätt överlägset! Var ett sjujäkla drag redan innan i katakomberna bakom Södra Stå!
Bollnäs och vi fans skulle få jubla ändå, och det i den 17:e minuten efter en hörna där bollen letar sig ut till backen Jens Wiik, som skjuter bakom egen rygg och Anders Svensson har nog ingen bra sikt då bollen letar sig in i maskorna. Hela läktarn lyfter där och nu tar Bollnäs över matchen rent spelmässigt med bollinnehav.
Inget Nilssonskott på hörna – två tveksamma domaringripanden
Man kombinerar snyggt men får som bäst i utdelning i form av hörnor, och de bränner man tyvärr... tror Bollnäs har 4-5 där i första, och avsluten är på tok för dåliga. Nu är jag inte helt hundra, men tror Giffarna har 3 eller fyra hörnor från höger under matchen, och Patrik Nilsson som är vår bäste skytt, han skjuter inte på någon? Han står och provskjuter varje gång, men bollarna in till andra spelare… men hallå, det är final!
Tillbaka på ruta ett igen sen tidigare, där Nilsson ändå åter fick förtroendet, och har man en sån skytt av rang, så skulle då jag ha utnyttjat det till 100 procent i en final. Ett eller två skott med perfekt träff där, och vi hade vunnit!
Nu blev det inte så, istället så får vi se team Ulrik Bergman vackla i slutet av matchen, då man först plockar rött på Martin Frid då han åker ikapp Patrik Nilsson och stöter till honom i sidan, Nilsson faller och rött på Frid!? Kan köpa frislag, men rött, nej det var att ta i.
Strax efter kommer en ny avgörande situation, i den 82:a minuten, då Daniel Liw (tror jag det var?) faller väldigt enkelt djupt ner i Bollnäs straffområde. Här luktar det kompensation lång väg, och en mycket tveksam straff tilldöms Edsbyn.
Mattias Hammarström är obeveklig, då han kliver fram och sätter straffen stensäkert till vänster om Aihonen. Ville Aaltonen åkte ut i samband med straffen och Mickelsson satt också utvisad. Men lika många sen och då avgör matchens gigant och den enda som skillde dessa lag åt denna gång… Toumas Määttä den unga finske landslagsmannen, som var den som vågade köra och bara verkade njuta av stunden denna final!
En härlig lirare måste jag skriva trots att det är min tyngsta dag i livet som Bollnäsfans. Sen kan man tycka att någon borde kunnat stoppat honom, men han går i sidled och är hal som en ål den tekniske Määttäbrodern, och lägger säkert in 3-1 bakom Aihonen, bara dryga minuten efter 2-1 målet.
Där kändes det att allt var över, Bollnäs hade denna dag ingen offensiv kraft i spelet som hotade byn, nej man anföll tyvärr ofta med bara en eller två man, och då går det inte att åka igenom Edsbyns så täta försvar, som tillsammans visade ett oerhört hjärta för sina klubbfärger!
Som man slet där, och som Bollnäs hade svårt att skapa de heta chanserna, trots att man stundvis ägde mycket boll. Men våra halvor och mittspelare hittade inga vägar igenom, och då kom både Nilsson och Mickelsson bort också, då det inte fanns något djup att lyfta på bakom de rödblåas backlinje.
Edsbyn hade lärt sig läxan igen (lika på Annandagen), och Bollnäs hade inte kraften att hitta rätt på hörnorna, det avgjorde denna gång finalen 2017… och någonstans i besvikelsen, så har vi inte mycket att skylla på trots den där straffen, ett mål i en final är inte tillräckligt, och heller inte det anfallsspel vi bjöd på.
Bäst i Bollnäs denna dag var en liten mer doldis, Marcus Ståhl som jag tycker var den piggaste och den som verkligen såg ut att njuta av stunden… övriga kom inte upp i den nivå man haft under semifinalerna, och trots det så skillde alltså bara ett par mål till slut, men helt klart måste man erkänna att Edsbyn är värdiga mästare. Vilken säsong man gjort!
Tungt att vara Bollnässupporter – ej bäst när det gäller?
Idag då man åkte hem från Stockholm, så var det en av de tyngsta dagarna i mitt och säkert alla Bollnäsfans liv… man nöter matchen om och om igen, men kommer alltid fram till att vi helt enkelt inte räckte till. Det var nu den tredje finalen man gått på i modern tid, och samtliga har vi förlorat… däremot så var ändå förlusten mot SAIK rent sportsligt tyngre... då vann vi och blev bortdömda, men nu kom vi inte upp i full nivå, och på det sättet så är det kanske lättare nu – men när man möter byn i en final, så finns det andra värden som är viktigare än ett bra spel.
Det här blev ingen propaganda för bandyn direkt, två lag som tänkte försvara sig till ett guld, och Edsbyn hade dagen då allt stämde… ja och så hade man ju Toumas Määttä också, matchens lirare och gigant som verkligen vågade!
Med de orden så avrundar jag mitt skrivande igen från denna säsong… jag skall också fundera på framtiden, det känns idag inte speciellt roligt, men man vet med åren att det kommer en ny morgondag, och vem vet, kanske känns det bättre igen fram emot hösten?
Tänkte ändå lägga ut lite Silly Season som jag ställt i ordning innan slutspelet, så följer jag väl upp lite vad som händer här i vår.
Träffade/såg några av spelarna på frukosten vid hotellet i morse, och jag kan väl säga så mycket, att det var inga glada miner där, tvärtom så verkade man må mycket dåligt, och det är väl sportens baksida detta… vinnaren tar allt, förloraren går ensam.
Finns en del att jobba på nu för Bollnäs GIF, tränare och spelare skall knytas upp inför säsongen 2017/18, och nu börjar en mycket viktig säsong för Bollnäs, där vi kan välja att ta några mellanår eller satsa vidare mot det där guldet?
Personligen tycker jag vi skall mixa detta… dels nu börja ta in lite yngre spelare som får chansen, kolla på byn med två lag i final, bland annat U-20, där har man en tryggad återväxt.
Själva ligger vi en bra bit efter där, så en viktig fråga i föreningen, om man skall satsa mer på ungdomen och framtiden, eller hur man skall lägga upp det?
Jag vill avslutningsvis tacka hela laget som ändå kom tillbaka och visade både mot Hammarby och Villa, att utelaget Bollnäs aldrig kan räknas bort… vi har sannerligen inte samma möjligheter som lagen med hall att utvecklas i, så dags nu för alla inblandade i Bollnäs Komun, Bollnäs bandy med flera att få ner spaden i backen och börja gräva för den där hallen!
Där har vi en annan grund för om Bollnäs och dess ungdomar skall välja bandy före allt data och TV som nuförtiden är ungdomarnas nummer ett.
Nu drar vi ett täcke över oss en vecka, sen kryper vi fram igen och jobbar jävligt hårt för att någon gång bli nummer ett som bandylag! Tills dess så får vi nöja oss med att vara SilverBollnäs... inte så jäkla dåligt ändå för att vara ett lag som spelar ute!
Och övriga från landet ni som vill in på vårat forum nu och skriva, så vill jag att ni håller en bättre nivå än många skadeglada… vi är tvåa, och det är inte dåligt för att vara ett lag med de möjligheter som vi har idag.
Vi Fans och Bollnäs GIF kommer igen!
