Krönika: Bollnäs GIF - Laget i vårt Hjärta
Krönika: Bollnäs GIF – Laget i vårt hjärta
Det började för många år sen, då ute på blåsiga Långnäs med den gamla träläktaren. Jag var inte så gammal direkt, men min far som var från Ovanåker och borde varit Röd o Blå, han tog med mig till platsen där allt började.
Någonstans där den första gången, så tändes ändå en låga som snart 50 år senare fortfarande brinner för laget i mitt hjärta, Bollnäs GIF!
Min morbror Georg lirade hockey på uterinken bredvid i Warpens bruna stickade tröja, med ett stort gult W på bröstet… det small hårt i sargerna och Långnäs kom att bli min första egentliga liveupplevelse som väldigt ung.
Idrott är något som förenar… och då man fått några år på nacken så finns minnena från Långnäs och sedan Sävstaås som något man aldrig glömmer.
Vjateslav Salomatov… så hette en av de stjärnor som jag beundrade mycket då jag som ung började fastna helt för bandyn. Speakern (som jag ej vet namnet på?) smackade alltid njutningsfullt när han läste upp namnet och målen som den skridskoskicklige ryssen stod för! Salomatov en av Bollnäs stora på den tiden… synd bara att slutet blev mindre lyckat, med en färd i diket vid griskurvan efter World Cup spel… blev tyvärr lite mycket firande där av den gode ryssen.
En annan hjälte när man var ung var tränaren Sune Fimpen Edling, där klacken skanderade ”Fimpens Gäng – Två Poäng”… ja det var kort och konsist på den tiden att heja fram laget. I tidnigarna kunde man läsa varje gång Bollnäs torskat av Fimpen… att ”Nu var det bara att ta på blåställen igen”, och det gjorde man och vann sen såklart. En enkel men nog så viktig banbrytare denne Edling, som formade en ny anda i klubben… och jag önskade att vi idag hade lite mer av hans jävlar anamma i oss, både i idrotten men också i livet i övrigt. Känns ibland som allt ska gå så fort och att vi inte orkar kämpa för att nå våra mål.
Det var kallt på Åsen med… den gamla stenläktaren med öppen vind från travet hjälpte inte till mycket heller för att hålla värmen. Tur då att man växte upp och startade en hejarklack tillsammans med bröderna... vi var 4 stycken och morsan sydde flaggor för blotta livet… farsan var också med såklart, och någonstans så hade det skurit sig tidigt i hans ungdom med att hålla på de rödblåa, vilket jag än i dag tackar honom för… visst, de har vunnit mycket där i väst, men för mig så betyder Bollnäs mycket mer än bara att vinna. Det fick vi om inte annat vara med om under väldigt många år, då vi gjorde försök på försök att ta oss tillbaka till eliten igen. Men till sist hände det, året var 1997 och vi var tillbaka i Allsvenskan efter en fantastisk säsong, där fansen hela vintern och i den sista matchen på Studenternas, fullständigt bar fram laget till seger mot Sirius och en plats i den högsta divisionen igen. Liknade faktiskt ett SM guld då fansen sprang ut på planen efter slutsignal. Glömmer heller aldrig segerfesten med spelarna på gamla Domus, eller då vi firade som den då kallades George Henric lokalen… var dans på borden långt in på småtimmarna då!
Många underbara och grymma spelare har passerat genom laget under åren… två av de bästa kanske duon Patrik Larsson som kroppsfintade och svepte upp bollarna i taket… och vindsnabba målkungen Hans Åström var - liraren som åkte i en sådan fart att ingen hängde med… ibland ovanpå snön med! Firma Timo utkast till Hasse var inte så dåligt det heller! Tog väl några sekunder från kast till att bollen var i mål… makalöst!
Håkan Karlsson speldirigenten (med tofsen från mössan som hängde ut från hjälmens hål) även han en legend i föreningens historia. Jan Erik Flink med den långa armen och klubban, Magnus Granberg (fansens hjälte) med knackskottet och nu också ikonen Andreas Westh såklart! Ja dessa är bara några av så många bra spelare vi haft i klubben… den bästa kommer kanske ändå från byn och heter Per Hellmyrs! Mannen med trollstaven… vem minns inte då hans så kallade ryggsäckar i slutspelet mot Sirius fick kliva av och som nån sa kräkas efter punktmarkering! ”Myran” såg mest road ut och tog det hela med ett leende!
Tror hela Bollnäs var i chock den där dagen då man presenterade både honom och Pär ”Pärtan” Törnbergs övergångar från Edsbyn! Var väl nästan lika som då ”vår” egen Magnus Granberg gick åt motsatt håll, eller då Magnus som Edsbyspelare dök upp i vår/Bollnäs klack under World Cup spel i Ljusdal. Blev ramaskri bland journalister då med reportage i stort sett varje dag om det inträffade. ”G” själv ville bara ha lite skoj… ja han var sån Magnus, tog dagen som den kom… nåt som vi alla kan lära oss av i dessa tider.
En spelare som jag tror många glömt var Pär Gustafsson som värvades från Villa. Bollnäs spelade på den tiden ”raggarbandy” som alla sa… och det var bara full fart framåt som gällde. Men då, kom någon på att försvararen/liberon Pälle skulle värvas in, och sällan har väl en spelare blivit så populär som honom… fick till och med en egen sång från fansen tilldelad… ”Gustafsson, Gustafsson, Pälle Gustafsson… så fort han får bollen så skjuter han mål - Pälle Gustafsson!”
Vi glömmer heller aldrig alla våra finska spelare… Vesa Voukila mästerskytten som drog på från alla vinklar och avstånd… Tommy Österberg som slet som i trans då han rensade undan allt i den där oförglömliga kvartsfinalen i bäst av tre mot VSK hemma på Sävstaås! Tog allt på tennis den lille granitklumpen då de grönvita lyfte och lyfte in boll på boll… men nej, Tommy tog allt.
En av våra största är även målvakten Timo Oksanen… blev en ikon och vem minns inte då vi firade finskt VM guld på Åsen med flaggor, pompa och ståt? Det sen man besegrat Sverige i den där snömatchen på Rocklunda i Västerås 2004. Har aldrig hållit på Finland så mycket som den gången… Timo kastar i snöyran ut bollen över hela planen i den tionde övertidsminuten, där plockar skyttekungen Sami Laakonen ner bollen mellan två svenskar och avgör matchen! Finlands första seger i VM det!
Mikko Lukkarila är också en kille som man lätt glömmer bort… men då vår Sportchef Sören Persson värvade in den då rätt okände Mikko, så hade han full koll. Vi glömmer aldrig avgörandet i den femte matchen i Göransson Arena, där han avgör på straff efter att en SAIK:are slängt klubban i halvt friläge innan. Pang sa det bara rätt upp i nättaket! Helt iskallt! Sen var Mikko en millimeter (skott i stolpen) från att avgöra den där ödesdigra finalen mot Sandviken med året efter… men varken han eller Per Hellmyrs egentligen helt korrekta mål (inte offside ser man klart på bilderna) räckte till Guld då heller… ett guld man hade unnat hela laget och speciellt Andreas Westh, som nu aldrig fick vinna det där SM tecknet efter en fantastisk karriär. De finländska lirarna ja, de verkar trivas i Bollnäs… sen länge spelar både Ville Aaltonen och Samuli Helavuori med laget… och vi fans har alltid älskat våra finska vänner!
En annan figur vi inte glömmer utanför planen var personen Golv Nisse… ja tiden stod liksom stilla då han i sitt uppbyggda torn vid entrén levererade raketer strax innan matchstart… det hände en del grejer på den tiden. Nytt folk kom in och det byggdes plank och de så kallade ”holkarna” bakom norra sidan. Själv forslade vi upp Forsgrens Kiosken från Ren och gjorde den till Souvenirkiosk!
Ja man jobbade som tränare, i sponsorgrupp, souvenirförsäljning (åkte runt på stan med vagnen och sålde Souvenirer överallt – hela familjen var alltid med) och en del annat under ett antal år i föreningen… samt att vi då innan allt detta också bildade en klack som åkte runt i landet och försökte sjunga upp laget till eliten igen. Detta var innan Flames tid, som sedan tog över i början på 2000 talet. Men vi fans hade otroligt skoj trots att vi inte spelade i den högsta serien… resan mot eliten var själva drivkraften och det meningsfulla målet just då.
Bollnäs har två World Cup titlar med… 2005 i Ljusdal kom den första, sudden mot Edsbyn där Daniel Skarps avgör på hörna! Just Skarps som senare mycket olyckligt får bollen i ryggen på ett frislag, då SAIK vänder SM finalen 2011 mot oss på övertid… Timo kan bara se Daniel ”Zeke” Erikssons skott passera förbi utan chans. Den andtra titeln i WC kom ju denna säsongen som var i höstas 2019, efter en magnifik turnering som man gick obesegrade ur!
Finalförlusten 2011 var nog den mest jobbiga någonsin det för alla oss Giffare… och förmodligen den bästa finalen som spelats med en otrolig stämning på Studenternas under hela dagen på stan och vid Arenan… solen sken och och det var en underbar vårdag den 20 mars, och vi njöt som bara bandynördar kan göra. Man kollar in den matchen ibland mellan varven, och man får nypa sig i armen varje gång, för att fatta att det var sant det som hände. Även om slutet blev så sjukt jobbigt, så är det ett minne man bär med sig hela livet.
Snömatchen mot Bajen i finalen året innan var istället ett av de största fiaskon som förekommit… inte Hammarbys seger, men att det över huvud taget spelades någon typ av snöskottning var obegripligt!? Hade man väntat två timmar så hade finalen kunnat genomföras i helt okej förhållanden. Publiken, Hammarby och Bollnäs blev den dagen snuvade på festen!
Vi har genom åren haft en väldig tur som fått uppleva så många fina minnen… och oavsett om det inte alltid har gått bra, så har det varit lärorikt och viktigt då vi ändå enats runt vilket lag som betyder allt för oss, det orange och blåa laget!
Finalen mot byn på Tele 2 tänker jag inte berätta om… har aldrig sett en repris och kommer aldrig att göra det heller… kan bara konstatera att byn gjorde en taktisk perfekt match den dagen. I ett landskap som Hälsingland är vi annars inte allt för bortskämda med elitidrott… brukssporten bandy utgör ett stort undantag, där vi firat stora framgångar genom åren. Just bandyns hjärta och själ gör att vi nu idag är väldigt oroliga för vårt Bollnäs GIF.
Hur ska man komma igenom denna nya kris… för vi är vana, det har hänt förr – och någonstans så vill man bara att klubben ska få ro och att man ska kunna jobba långsiktigt med ekonomi och allt som hör till. Ja det blir en hall till sist, men till dess så får vi nog nu inrikta oss på några mellanår igen… vi har faktiskt varit bortskämda med otroligt många fina resultat och framgångar sen återkomsten till eliten… 2 World Cup titlar, flera finaler och semifinaler samt bra resultat i andra cuper.
Bollnäs är inte alltid bäst och kommer aldrig att vara… men jag tror att trots att vi inte har en hall, så vill spelare lira med oss för att vi just har de här starka traditionerna och fansen som jag berättat om… och det är mer värt än SM guld och meriter.
Ser dig än på läktaren farsan… där du står på ditt vanliga ställe - och en dag så hoppas jag vi kan fira det där guldet du och jag tillsammans, hos dig där uppe eller här, det kvittar. Men oavsett så gav du ditt orange och blå hjärta till mig den där gången, det glömmer jag aldrig… så tack för att du tog mig med till Långnäs!
