Det blev mest pannkaka av det!
Jo, tyvärr så blev det nog så, pannkaka alltså, i alla fall med Finspångsmått mätt. Borgia drog det längsta strået i detta klassikermöte, och enligt vissa källor inom Borgia skall detta inte ha skett sedan 1999. I Peking anser man så klart att det var hög tid att tvåla till den lilla bruksorten i väst, och jag hoppas till följd av detta att denna förlust gör Finspångslaget så förnärmat att man inte kommer sälja bort en enda till poäng denna vinter, och aldrig mer till Borgia.
Mycket har hänt sedan senast vi publicerade en artikel här på svenska fans. Lite ironiskt eller slumpartat handlade förra artikeln också om ett Borgiamöte. Där i mellan har vi mött Derby, Grängesberg, Eskilstuna och Nitro/Nora med blandad utgång både gällande resultat och prestation. Att inget skrivits om dessa kamper beror mest på att undertecknad varit upptagen med annat av både bandyrelaterad och annan allmän trivial karaktär.
Hur som helst; Vi kan konstatera att vi både blandat och gett den senaste tiden i Mittettan. Men nu var det som sagt dags att mäta krafterna med grannbyn Norrköping igen, en match som egentligen skulle ha spelats på annandagen, men som då flyttades på grund av värmen och isbristen. I senaste mötet hemma på Grosvad spelade Äggskallarna brallorna av Snokaborna! Och var det något som tränaren ”Gubben” i Borgia inte tänkte upprepa vid gårdagens drabbning så var det just det, det stod klart redan i matchinledningen. Borgia var taggat för uppgiften, det intrycket kunde ingen i den tillresta Rödtjutsstyrkan missa där på läktarplats.
Jag tänker inte dra ut på pinan i denna artikel utan kan bara konstatera att första halvlek inte var mycket till bandyunderhållning. Finspång försöker att bygga nerifrån, men får inte till vare sig åkningar eller precision i passningar och då händer inte mycket av spänning på planen.
Borgia i sin tur hade beordrat ut en defensiv uppställning med ett superkompakt mittfält och ett par hungriga anfallare som gjorde sitt yttersta för att störa vår speluppbyggnad, att snappa åt sig våra misstag och gå på omställning. Detta skulle visa sig vara en strålande taktik!
Första halvlek slutar 3-3 och speakern på Himpan är lyrisk över Borgias Patric Geiborgs hattrick under första. Vare sig speakern eller vi andra där i kylan kunde då knappast ana att detta endast skulle utgöra häften av hans målskörd denna match. Faiks mål i första görs av Adam Rosén, Tobbe Wallberg och Arvid Larsson-Niberius.
I vilket fall; jag misstänker att Finspångslägret fick höra ett och annat i halvtid. Jag vill inte påstå att De röda gör entré som ett ”nytt lag” i andra men intentionerna är fler, bättre och ärligare. Första 20 av andra är helt okej och Finspång gör ett litet ryck i målprotokollet och allt ser i det läget ut att bli en angenäm avslutning av matchen med patenterad utgång, eller hemgång eller vad man nu vill kalla det!
Men sen sker det i sportvärlden så klassiska darret - den insmugna osäkerheten! Detta samtidigt som Borgia ytterligare snäpper upp sin intensitet i sitt försvarsspel. De krigar frenetiskt och Finspång fortsätter att envist köra rakt in i säcken och förlorar boll och tvingas hantera en snabb och ofta farlig omställning. Och denna dag firar Borgiataktiken storslagna triumfer och i takt med reducerings- och kvitteringsbollar växer den blå tuppkammen.
Kanske att Finspång skulle gett tillbaka med samma medicin? - att ställa 8 pers på egen planhalva och vänta på Borgias nästa drag. Frågan är vad som skulle ha hänt. Vi hade kanske fått ett nytt ”Somme”, ”Marne” eller ”Flandern” modell 1917 där två lag stått och skjutit lite håglöst på varandra i väntan på att någon skulle säga sluta.
Jag hedrar mitt Finspång av en enda orsak denna afton då det egentligen inte finns så mycket att glädjas åt; och det är att man vägrar falla in i Borgias spel. Kalla det ungdomlig naivitet eller vad ni vill men att ändå försöka driva på trots att det denna dag bevisligen inte vill gå vår väg är värt något i hedersväg. För någonstans i detta så skickar vi signalen till våra motståndare och till oss själva - Låt oss spela bandy för bövelen!
Den tidigare nämnde Geiborg lyckas göra om hattrickbedriften i andra halvlek, och det är ju kul för honom och för Borgia, som slutligen vinner med 7-5. Dock får man väl säga att sexmålsskytten blev lite väl kamratligt behandlad av Faikförsvaret. Det är ju visserligen ganska gentlemannamässigt, och ingen VM-final vi pratade om här, men ändå.
Tänker inte skylla något på en studsig och oberäknelig is, för den var lika för bägge lagen. Dock undrar jag om inte vakmästarna i vårt område är strängeligen förbjudna att närma sig varmvattenkranen till spolningen i syfte att härda ihop ytor, då vi i stället vid dessa kyliga omständigheter verkar har ett underlag som är lika sprött och skört som ett välbakat och frasigt wienerbröd.
I dagens NT kan man läsa att Borgia vinner rättvist. Jag säger att Borgia gör fler mål än oss och vinner matchen. Det kanske är samma sak i er bok, men ….
Finspång lär oavsett inte vara nöjda med vare sig resultat eller prestation, och förhoppningsvis kommer revansch redan på söndag mot Eskilstuna.
