”Det här är inget för nervsvaga…”
… konstaterade huvudtränare ”Pricken” när han dråsade ner i karmstolen inne i tränarskrubben tillsammans med Tedda Abrahamsson och Peter Bonnevier efter slutsignal och segervrål i omklädningsrummet. Det ligger en del i de orden. Men det gick vägen, även om det såg lite svängigt och just nervigt ut periodvis innan vi slutligen kunde fira en triumfartad ”Bandyns dag”.
Men det är kanske inte så konstigt att nerverna var med och sprattade då det var mycket som stod på spel i denna bottenkamp i södra allsvenskan. Pricken och Tedda dök upp under lunchen och redogjorde för sin matchanalys.
Delar av Rödtjuthärket samlat för lunch efter väl förrättat värv på P18-matchen
De konstaterar att Otterbäcken har ett påtagligt anfallsvapen i nr. 20 Henrik Gullberg, som gärna tar avslut lite varstans på planen och att Otterbäcken är livsfarliga som lag när de får vittring.
För våran del gällde det att hitta tillbaka, eller snarare bevara den form och det spel vi presterat under större delarna av de senaste matcherna och gärna så bra som vi var i första halvlek mot Boltic senast i onsdags kväll. Man utlovade hög press i inledningen av matchen för att skrämma livet ur Otterbäcken för att sedan stabilisera mittfältet och kraftsamla i den yta som förhoppningsvis skulle uppstå på mittplan.
Ett taggat Finspång innan avrak
Och jo vars, det där gick nog vägen till stora delar, men vi var inte så sylvassa i våra avslut som vi hade önskat. Vi styr händelseutvecklingen i första men får kanske inte så mycket med oss som vi hade önskat. Otterbäckens spelplan utkristalliseras dessutom då de tar mycket avslut utifrån, som leder till otaliga hörnor. Hörnor som successivt nöter ner den där eftersträvansvärda pressen från vår sida. Första halvlek blir lite sönderryckt, då jag tror vi hade tjänat på ett jämnare spelflöde.
Vi får vänta en kvart på första målet, men när det väl kommer så är det Mr. ”Dancer in the dark” Joakim Bonnevier som gör det, då han mycket elegant snirklar sig igenom Otterbäcken.
Ett Otterbäcken som relativt snabbt replikerar till 1-1 innan Johan ”Gusten” Gustavsson med en elegant långboll hittar Tobbe Wallberg som denna dag är säkerheten själv. Tyvärr tvingas vår extremt viktiga halv Rasmus Tell kliva av matchen i den här vevan efter en smäll mot huvudet, och jag hoppas innerligt att det inte blev värre än en mindre omtumling i kolan på honom.
Hur som helst så krigar sig Jocke Bonnevier i 38:e till sig bollen utmed offensiv kortlinje och kan servera Tobbe till 3-1. Skönt och klart till halvtid trodde nog jag med tanke på hur matchen då utvecklat sig, men icke, och Otterbäcken reducerar i slutet vilket kändes lite onödigt.
Halvtid och oljefatseldning och samkväm på ett relativt välmående Grosvad under detta årligen återkommande ”bandyns dag” där bandyskolan inledde dagen med träning, där Faiks P18 spelade skjortan av Tillberga/Köping på förmiddagen, där U9 bjöd på internmatch, där korvgrillsoset låg som en aptitretande matta över nejden, där Rödtjut har bästa och starkaste uppslutningen hittills under säsongen och där laget ”Laget” stod inför en extremt viktig hemmamatch. Bandyfest med andra ord!
Men anfäkta och anamma! Kan vi inte här och nu bara bestämma att vi i Finspång utesluter första inledande kvarten i varje andra halvlek. Jag vet inte vad som bjuds i omklädningsrummet i halvtid i Finspångslägret, men uppbyggligt är det inte. Jag förstår inte vad det är, men jag kunde i vilket fall konstatera att det stod föga smickrande 3-4 redan i 53:e.
Men vi samlar ihop oss, och då måste man som spelare vara extremt tydlig och visa vägen för att tända övriga. Först får vi se den som vanligt kopiöst jobbande Alexander Johansson på ett mycket förtjänstfullt sätt jobba till sig bollen från en skräckslagen Otterbäcksk libero och kvittera i matchen. Sen bevisar Jocke Bonnevier att han just nu sannerligen är i den berömda zonen, och låt honom för Guds skull aldrig kliva ur den. Han snyter formligen bollen ur händerna på vår målvakt Magnus Jebsen och fraktar den sedan med fart, vilja och bländande teknik på egen hand från eget straffområde och sedan över Otterbäckens mållinje. En mycket fin och framför allt viktig prestation, som så här i efterhand kändes klart matchavgörande. Det tänder laget och sedan får vi uppleva flera motsvarande matchavgörande situationer. Att inte framhålla målvakten Jebsens fina räddningar från både kort och lång distans vore ett tjänstefel från min sida. Om jag inte heller nämnde de två följande hörnmålen som Tobias Wallberg elegant förvaltar i mål så kan jag lika väl packa ihop den här skrivmaskinen och istället parkera mig framför Mello. När gjorde Tobbe två mål på två högerhörnor senast?
Ett lättat Finspång efter slutsignal.
Vi vinner till slut välförtjänt med 7-5 inför en sanslöst lycklig supporterklubb som i dag nådde upp till decibelnivåer och frenesi från fornstora dagar, och ett väl trakterande av trumman av Ola, där han gavs utrymme att skönt Jäger-freewheela med jämna mellanrum. Gott!
I morgon spelar Skirö hemma mot Surte, och då sätter vi i Finspång vårt hopp till den gamla blåvita slagdängan ”vi som är från Göteborg, åker aldrig hem med sorg”. Ge oss chansen att kriga till oss den här kvalplatsen nu, för nu är vi i ett bra flow.
En moraliskt stark vändning och en kollektiv seger där samtliga i rött är värda ett positivt omnämnade.
Kul med bandyns dag på Grosvad, och kul med ett kommunalråd på plats, som sannerligen klär väl i rött!
