Det sågs rött i derbyt
Så kom den då äntligen; vintern, isen och derbymatchen mot den gamle ärkerivalen Borgia från Norrköping. En strålande och lagom kall januaridag. På ena sidan; ett nästan helt skadefritt och friskt Finspångs AIK och på andra sidan den ”Blåa borgen” från Peking. Otaliga matcher genom årens lopp mellan dessa kombattanter. Ofta har de rena prestigekamperna haft förtur framför det kanske mer minnesvärda finliret.
Borgia kommer till spel med en samling rutinerade lirare, medan Faik mönstrar en klart yngre uppställning mitt i sin känsliga men helt avgörande generationsväxling inför framtiden.
Redan under uppvärmningen kan man utläsa att Finspångarna är yngre, smidigare och snabbare, medan Borgia utstrålar mer tyngd och erfarenhet.
Det märks att det är en efterlängtad match på Grosvad denna söndag efter en längre tids bandy- torka på våra hallösa breddgrader, då det faktiskt strömmar till en och annan åskådare samt en någorlunda yster supporterklubb. Samtliga har blivit blåsta på det mesta i bandyväg inklusive annandagsbandy denna säsong. Men nu så rullas fanorna ut i den lågt stående men knivskarpa januarisolen.
Matchen går igång och Finspång tar direkt tag i taktpinnen och trycker tillbaka Borgia. Det står relativt snabbt klart att vi har ett i dessa sammanhang ohyggligt anfallsvapen i Joakim Bonnevier med kraftfullt offensivt understöd i Rasmus Tell. Det är också dessa två herrar som på mycket liknande sätt och på egen hand med kraft och teknik trycker sig igenom den täta Borgiamuren och sprätter upp bollarna i målvaktens bortre klyka och då har det inte gått mer än 7 minuter av matchen. Borgia reducerar sedan kort därpå och sen infinner sig en slags stiltje i matchen. Under en tiominuters period är det ganska intetsägande innan Rasmus Tell kan slå en mycket fin genomskärare till en skenande Bonnevier och ett kliniskt avslut till 3-1.
Joakim Bonnevier på en av sina effektiva genombrytingar
Därefter går matchtempot åter ner. Faik har en del boll på egen planhalva men lyckas inte riktigt gunga upp Borgia och öppna upp de ytor man behöver. Istället reducerar Borgia ytterligare en gång i en omställning där jag vill minnas att Faik slarvar lite i sin uppmärksamhet i defensiven.
Med kvarten kvar av första börjar den fysiska kampen att ta ut sin rätt på planen. Faik tilldelas en straff som Johan ”Gusten” Gustavsson förvaltar i mål och därefter krigar Jonas Ekstrand in bollen efter en del trassel framför mål.
Jonas Ekstrand gör 5-2 till Faik
Därpå infaller ett visst Finspångshaveri, eller i vart fall så krånglar det till sig rejält. Allt börjar med att skenan går sönder för Arvid Larsson-Niberius. Därpå och i en fysisk tät duell framför avbytarbåsen så delas det ut en del tjuvnyp med påföljande vedergällning. I vedergällningen tilldelas Jacob ”Kobbe” Lidberg grovt matchstraff med påföljden att även huvudtränare Hallmans visas av planen då han för domaren påpekar att Kobbes tilltag minsann var i paritet med Borgiaspelarens, som dock slapp klart lindrigare undan.
Efter detta tumult kan Borgias rutinerade Marcus Johansson smyga upp utmed Faiks vänstra sida och leverera en pass till halvtidsresultatet 5-3.
Viss frustration i Finspångsgänget efter hur halvleken avslutats, men säkerligen också rejäl tändvätska inför andra halvlek med en man kort.
I halvlek går resonemanget vid sidan enligt följande; nu måste väl ändå Borgia kliva upp och börja köra när de ligger under och då Finspång är en man kort!
Men se det är inte det som genomsyrar andra halvlek. Vi får istället se ett mycket koncentrerat och hårt arbetande Finspångs AIK främst gestaltat i den centrala Alexander Johansson som nästan på egen hand förstör alla Borgias offensiva intentioner i andra halvlek. Mycket imponerande.
Alexander med sitt imponerande slit
Detta skapar i sin tur förutsättningar för våra offensiva krafter att utmana och hota. Jocke gör ytterligare ett snyggt mål mer eller mindre på egen hand och lyrar sedan också fram bollen till Arvid Larsson-Niberius som elegant suger ner bollen, skrinnar ifrån sina försvarare och nätar. Bonnevier är även inblandad i det avslutande Finspångsmålet där Adam Rosén slutligen hänger dit den.
Kontentan av detta; Ett; äntligen liras det bandy på Grosvad igen. Två; Finspång visar att vi även fortsättningsvis bestämmer i bandysammanhang över Peking. Tre; Våra rutinerade herrar i Jocke, Rasse, Gusten, Kobbe och Alex är enormt viktiga för detta unga lag, inte bara i denna match, och jag bävar inför att herr Tell skall resa med ryggsäck i sydostasien nu några månader, då han är ohyggligt viktig för detta kollektiv. Men jag önskar så klart honom och flickvännen trevlig resa. Fyra; Vi har sex stycken olika målskyttar i målprotokollet! Fem; vi får fortsätta att nöta på vissa detaljer i försvarsspelet och på hörnor.
I övrigt; Bra grabbar! Ni bjöd på bandyunderhållning och fina mål vilket är en viktig del för att få igång och bibehålla flåset kring bandyn i Finspång.
Läste i dagens NT (Norrköpings Tidningar) att tränaren i Borgia Roger ”Gubben” Carlsson ansåg att detta var en uppgörelse mellan två dåliga lag. Jag ska inte bråka med ”Gubben” i detta då han sett och upplevt mer bandy än vad jag troligtvis kommer hinna med under min livstid, men jag misstänker att hans uttalande är präglat av en mer omfattande besvikelse över det egna spelet och resultatet.
Jag såg dock i Finspång goda intentioner, god sportslig kamp, underhållningsvärde och ett växande ungt lag i vår byggnation för framtiden.
