Ett par rejäla ihopslag…
…så brosket släpper! Så sa en Faiklegendar en gång och jag vill nog hävda att det stämmer som en bra beskrivning på dagens match. Det är inte så att vi åkte till Tranås denna dag och hämta hem några poäng, men vi gjorde ett rejält försök! Laget stred på ett sätt som om ett helt hyrde med tunga järnstäd plockats bort från deras axlar och supporterklubben gjorde sitt!
Men lite tidigare; Jaha, då var vi på gång igen! Oförtrutet! Musikquizet har förlöpt medan bussen slukat mil efter mil utmed E4:an i riktning mot pälsstaden Tranås. Ska erkänna att jag och bortamatchkoordinatorn gick bet på kategorin med 80-tals hårdrock men låg bättre med i övriga.
Gör bedömningen att supporterstyrkan ser stark ut, i alla fall i höjd med Mjölby! Vi befinner oss på supporterklubbens årliga bjudresa och självklart hade vi önskat att tabelläget varit mer gynnsamt för vår del. Men nu är det som det är och nu ska vi spela för vår heder och för den teoretiska chans på en kvalplats som det faktiskt fortfarande finns chans att nå.
Tranås är starka och är ett synnerligen stabilt allsvenskt lag, så dagens utmaning är påtaglig. Det gäller att vi får grepp om Tranås starka och spelförande ryssar.
Faik mår efter omständigheterna väl efter en god träningsvecka och bör vara taggade för uppgiften. Simon Bergström som vikarierat på liberopositionen efter att Johan ”Gusten” Gustavsson tvingades att kasta in handduken efter den ruskiga smällen på Motala stadion på nyårsafton, har i dagarna flyttat upp till huvudstaden för en avslutning av högre akademiska studier. Detta lämnar i stunden den viktiga liberopositionen öppen. Mina kvalificerade gissningar säger att Rasmus Tell får offras på halvpositionen och istället axla liberoansvaret, då han har erfarenheter där sedan tidigare. Snart vet vi. Nu rullar vi in i Tranås! Dags att putsa till uniformen och rulla ut fanorna!
Åter på bussen och med ett facit. Jodå, Rasmus fick kliva ner, men även Joakim Bonnevier hade dragits ned i uppställningen för att få möjligheten att bli lite mer bollförande. Ett gott initiativ!
Vad matchen beträffar så rivstartar Tranås och har god utdelning på sitt lyrspel. Det studsar lite emot oss och vi har 3-0 på tavlan. Efter en kvart vaknar laget till och gör en riktigt bra halvtimme. Det är också då som Faik reducerar i matchen till 3-2 vilket skapar hopp på både planen och läktaren. Tyvärr för oss resultatmässigt, men underhållande utifrån ett allmänt bandyöga så gör Stanislav Klyushanov matchens prestation när han elegant snirklar sig igenom Finspångslaget.
Vi går till halvtidsvila med 4-2.
Grillkorven på Bredstorps IP var helt ok, men jag vill nog hävda att den hemma på Grosvad är vassare, men det kanske beror på det mer generösa utbudet av senapssorter!
Rödtjut har installerat sig på Bredstorp IP
Det fanns höga förväntningar på andra halvlek utifrån hur den sista halvtimmen i första gestaltat sig ur ett Finspångsperspektiv. Men Tranås verkar inte ha suttit overksamma i halvtidspaus de heller, för de var angelägna om att återta initiativet när andra gick igång. Vi får en tuff halvtimme i andra, innan vi åter vaknar till liv igen. Då är det dock för sent, och det såg från läktaren lite för enkelt ut när Tranås gör både 5:an och 6:an i inledningen. Men enkelt är ett nedvärderande ord. Tranås är skickliga och skapar bra tryck på oss. Dock hyfsar vi till siffrorna i en väl genomförd sista kvart och matchen slutar 8-4.
En torsk på 8,4 är ju en ansenlig rackare (försök till humor!), men jag vill ändå hävda att det var en hedersam sådan. Vi viker aldrig ner oss och vi sliter hela vägen in. Laget ställer upp efter slutsignalen och tackar den tillresta supporterskaran med högburet huvud, och det gör i alla fall mig glad och stolt. Vi kämpade och slet oss genom alla resurslager, ända in till visthusbodens bakre skrymslen! I dag räckte det dock inte, men det var värt ett gott försök!
Magnus Jebsen i målet var bäst i Finspångslaget denna dag, men jag vill även lyfta Axel Fredrikssons initiativförmåga. Utöver dessa herrar vill jag å det tydligaste nämna unge herr Arvid Larsson- Niberius som successivt blir varmare och varmare i A-truppskostymen.
Rödtjut gör sin bästa insats hittills denna säsong. Bra jobbat samtliga och en extra eloge till Peter ”Bubbla” Andersson som kliver in och trakterar trumman med bravur, och hade stundtals en trumfrekvens som gjorde ett underställ överflödigt!
Sen kan vi väl konstatera att vi skulle må bra av en plåtbeklädd läktare även på Grosvad, vilken ger en extra skön resonans i ryggen när struparna ger samstämmig klang och kraft. Det var även så att Tranås supportrarna ”Wild boys” uppskattade vår närvaro och våra sångdueller. Så ska bandykulturen vara.
Hemfärden präglas av anekdoter, allmänt givande och tagande samt matchanalyser, samtidigt som jag försöker få dessa ord på pränt. Säga vad man vill men mungiporna är sällan nedåt i detta sällskap. Luttrade? Ja kanske, men dock! Jag har under säsongen varit frustrerad över supporterklubbens mående och framtid och jag har skarpt ifrågasatt min roll som ordförande, men en dag som denna är jag beredd att omvärdera och satsa vidare.
Rödtjut ser dessutom ut att ha fått en alldeles egen och stark damsektion! De hävdar med bestämdhet att det var deras förtjänst att vi lyckades trycka in vår sista hörna då damerna drog igång ledmotivet till Hylands hörna! Vackert så! I linje med detta tackar vi ”moster” Annika för fräckisen strax norr om Boxholm!
Jag befinner mig i radioskugga så jag har i skrivandets stund inte koll på övriga resultat denna dag, men jag vill tro att de gått med oss och att den teoretiska chansen fortfarande finns kvar. Fortsätter vi så här så är hoppet inte ute!
