Västerviks IK - Almtuna3 - 2
Faik säkrade allsvenska kontraktet
Saken är biff! Saken är klar! Efter ett målfyrverkeri på Arena Grosvad denna onsdagskväll, med gästande Mölndal. Det blev en öppen historia med korsdrag som följd, där Finspång till slut lyckades stänga sin vidöppna balkongdörr, för att sedan ta emot Rödtjuts ovationer.
Det allsvenska kontraktet är säkrat! Nu var jag inte särdeles orolig för detta egentligen, i alla fall inte för kontraktet som sådant. Vi är ett för bra lag i södra för att dras in i ett gastkramande kvalspel. Men det ska ju spelas om saken först naturligtvis. Och spela, det ville Mölndal denna afton, eller om det var vi som tillät dem att spela. Det var som om Mölndal hade tänkt sig att åka till Finspång denna onsdagskväll för att minsann visa att de inte tänkte vika ned sig, trots sitt tröstlösa tabelläge. De tog ledningen i matchen genom att göra det första målet efter en tilltrasslad situation framför Finspångsmålet, och finspångarna såg minsann lite tagna ut på sängen.
Firma Jansson och Wallberg trumma dock snart igång, och Jaja hade några mycket fina genomstickare fram till Tobbe som på klassiskt trollkarlsmanér lyckades få med sig bollen och förvalta den i mål. Det blev totalt 5 mål av Finspångs målkung denna afton och det är bara att ta av sig mössan och buga!
I mina ögon var dock Rasmus Tell planens bästa spelare i första halvlek. Han inledde förvisso med ett par blunders, men spelade sedan upp sig rejält och hade bra tryck i grejerna i första halvlek.
Mölndal gav dock aldrig upp och gjorde en bra avslutning på första halvlek, då vi på läktarplats i vår enfald trodde att de istället skulle vika ned sig. Den känslan återfanns sedan matchen igenom. Mölndal var som en sådan där blyfotsdocka, som inte går att putta omkull, för den far retsamt tillbaka hela tiden. Visserligen fick de stundtals god hjälp av Faikförsvaret som inte spelade särskilt tätt denna dag. Det är inte ofta man sett Faik bjuda på så många misstag på egen planhalva som i denna match och det går faktiskt stick i stäv med det som Cuba pratat om inför matchen under vårt samtal i måndags kväll; att inte bjuda på saker mitt på egen planhalva. Hur kan det bli så? Handlar det om okoncentration i någon form?
Om jag ska lyfta något positivt i försvarsarbetet så tycker jag att Krosse tog ut svängarna mer än vad jag sett tidigare. Han tog initiativ offensivt på ett annat sätt i kväll vilket jag tycker är gott!
Söderman som jag tycker är en spelare som blommat ut rejält under den senare delen av serien fick tyvärr utgå efter att ha fått en klubba i ansiktet och enligt uppgift fått ena ögonbrynet spräckt. Tråkigt för Söderman, skönt dock att det inte träffade värre, men även tråkigt för laget och publiken då även han gjorde en bra inledning av matchen innan han fick utgå.
Nr 11 i Mölndal, lagkaptenen Jonas Trysberg var riktigt bra matchen igenom. Vem kan ge honom ett jobb i Finspångstrakten? Honom skulle jag gärna se i en rödvit dress! Nu kan jag inte ta gift på att det var han som slog de två helt magnifika 30-meterspassen, en i vardera halvlek, som skar rakt igenom Faikförsvaret, som en varm kniv i smör och helt friställde två målgörare i Mölndal, men jag skulle inte bli förvånad om det var just han. Respekt till Trysberg och respekt till de två passningarna. (I en av mig uppskattad kommentar från tränare i Mölndal var det Martin Trysberg som slog de delikata passningarna jag syftar till, så jag får istället säga respekt till bröderna Trysberg istället. Rätt ska vara rätt!. Tack för påpekandet!)
Utifrån mina Faikögon var dock andra halvleks stora behållning Joakim Bonneviers brutala teknikbedrift. Han fick bollen i fart vid mittlinjen och tråcklar sig virtuost genom hela Mölndal, förbi Järntorget, Masthugget och Majorna och sprätter sedan upp bollen i nätmaskorna. Sydvästra-stå gungade till följd av detta nummer värre än Ullevi sommaren 1985. Jocke var kvällens ”Dancer in the dark”!
Det blev dock onödigt svettigt mot slutet. 18 mål totalt och 8 till Mölndal. Vi ska inte släppa in 8 mål i en sådan här match! Men, men… vi gjorde trots allt 10 själva, så underhållningsvärdet var det inget fel på. Pricken över i´et hade dock varit om även junioren Alex hade fått näta. Nu blev det en rungande träff i ribban från hans sida, så det närmar sig väl.
Kontraktet är som sagt säkrat och jag orkar inte redogöra för mina drömmar om elitseriekval halvvägs in i serien. Det är som det är med det, Jag hoppas nu bara att alla bitar faller på plats när det gäller laget inför nästa år.
127 betalande i publik är så erbarmligt dåligt att jag saknar ord för det. Det är pinsamt Finspång!
Rödtjut gör dock en bra säsongsavslutning på hemmaplan. Det var fart på klacken denna afton och det värmde gott att möta upp laget efter slutsignalen, där vi kunde förenas i ett stort lättnadens leende.
Frågan är vad man nu skall sysselsätta sig med i över ett halvår, innan det drar igång igen. Kanske att Rödtjuts evigt omtalade sommarupptakt faktiskt blir av i år?
I vilket fall firar Rödtjut 10 år som supporterklubb under 2014, och det ska hedras och firas på en rad olika sätt vilket jag återkommer om.
Innan dess skall ”Tugga hjälm” priset delas ut på årsfesten. Jag har mina föraningar!
Just det; Cuba hade tippat 6-2 till Finspång. Det gick väl sådär med det tippset! Men seger blev det!
Spela nu hem även sista bataljen mot Frillesås, så går vi sedan på sommarbete allihop!
