Finspångs AIK, var är ni?
- Vi är här! Vi lever och har hälsan! Det har bara varit lite annat att stå i denna säsong! Men nu så… - Hej på er BandySverige!
Det är inte helt enkelt att skriva utan kontext, och det är baske mig ännu svårare att läsa något utan det samma. Så tillåt mig nu att lite snabbt och snärtigt sätta er in i läget i Finspångs AIK gällande säsongen 15/16.
Till att börja med måste väderläget kommenteras och beklagas. Jag skulle rent av kunna uttrycka att det bandysportsliga knappt kommit igång i Finspång ännu denna säsong. Det är bedrövligt och det påverkar många delar runt omkring. Det är ju runt det sportsliga som allt annat kretsar och när isens vara eller icke vara blir veckornas återkommande frustration så här långt, ja då krävs en riktig ”bandyskalle” för att orka lyfta blicken. Vi får sätta stort hopp till besluten och genomslagskraften från miljömötet i Paris nu i dagarna av en rad olika orsaker.
I vilket fall känns det inte riktigt som om vi kommit igång ännu och då har snart halva säsongen redan gått.
Det finns fler orsaker än vädret och dess negativa påverkan på bandyutövandet i norra Östergötland till att det varit tyst i detta forum från Finspångs AIK. Mycket av detta beror på att undertecknad i egenskap av ordförande för Finspångs supporterklubb Rödtjut ansvarat för att skriva krönikor här. Men se nu har saker och ting ändrats; hastigt och för vissa kanske också lite lustigt har min roll i bandyklubben fått ny inriktning. För enkelhetens skull kan man säga att jag bytt ordförandeuppdrag och då blir det med en gång lite klurigare gällande att uttrycka sig här. Som ordförande för supporterklubben kunde jag uttrycka mig lite friare, men som ordförande för själva bandyklubben blir det lite annorlunda formellt sett.
Därför har det nu gått fyra matcher innan det givits ett livstecken från Finspång. Nu har jag dock fattat beslut att komma igång igen och tänker skriva utifrån att vara både bandyintresserad och bandyinitierad på orten och men inte nödvändigtvis ordförande. Fair enough för de flesta förhoppningsvis!
Sportsligt då; jo för er som minns så var vi ju med våra egna ögon så där snubblande nära att knipa en kvalplats för att hålla oss kvar i allsvenskan i slutet av förra säsongen. Men vi degraderades tillbaka till mittettan efter vår sejour i allsvenskan. Inte mycket att säga om egentligen, men följden blev att några spelare rörde på sig eller slutade efter säsongen.
Till denna säsong har vi flyttat upp vårt P18-lag till seniortruppen och man kan lite förenklat säga att vår trupp i huvudsak numera består av en ”erfaren” stomme av tidiga nittiotalister och några ”åldermän” samt det unga gardet av sena nittiotalister. Alla är Finspångsgrabbar och vi bygger för framtiden, och som det är just nu så skall vi spela i division ett och inget annat.
Tränartrojkan är kvar i form av Mats-Olof ”Pricken” Hallmans, Peter ”Pelle” Bonnevier och fystränare Seppo Toivonen.
Styrelsen är omdanad kan man säga. Flertalet av medlemmarna i styrelsen har sin hemvist i klubbens ungdomslag och består av Tedd Abrahamsson (vice ordförande och arenaansvarig), Lena Lindberg (kassör), Anna Stenlund (sekreterare), Thomas Lindström (U-ansvarig), Jörgen Abrahamsson och Johan Petersson (marknad och ekonomi), Peter Andersson Ersman (U-lag, skridskokul, hemsida/matchblad) och sen då undertecknad. En kompetent samling som jag är stolt över att få jobba med. Vi har dessutom ett viktigt och handfast stöd från kanslisten Hans-Åke ”Hatte” Lindberg.
Kvar runt det hela finns sen våra fantastiska barn- och ungdomstränare och ledare samt alla beundransvärda slitvargar i vår arena- och matchorganisation och de gamla styrelserävarna Pelle och Bengan som fortsätter att jobba med våra marknadsfrågor.
Rödtjut då? Hur mår dom?
- Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt. Det finns ett gäng tappra kvar, men vi får nog sätta vår förhoppning till att de kan repa mod till de bästa derbymatcherna och till annandagen.
För er som nu inte av leda inför denna historieskrivning avbrutit läsningen kommer här ett litet sammandrag från onsdagens match mot Nitro/Noras gäng i division ett.
Att det över huvud taget gick att spela match i Finspång i onsdags är något som helt får tillskrivas Grosvads vaktmästare. Stor eloge till dem!
Till att börja med skall jag säga att jag var 15 minuter sen till match. Det jag då inte fick se var tydligen en rejäl smäll på vår ena halv Gustav Ströberg och en fin genomåkning av den andra halven Artiom Tchernov till 1-0. På läktarplats uttrycktes om jag egentligen inte missat så mycket, och tyvärr så var resterande 75 minuter lite åt det hållet också. Det var inte så mycket fart och go i spelet som man hade önskat. Om jag skulle försöka ge mig på en liten analys så blev vi tveksamma och otydliga i uppbyggnadsfasen. Vi vet nog hur vi ska åka, hur vi ska släppa och droppa och allt det där för att öppna upp ytor där vi sedan skall spela på. Men se det var det som inte blev något med i onsdags. Vi blev helt enkelt inte tillräckligt tydliga och fick inte den där förflyttningen som vi ville ha och då var det stopp på kanterna, och då kan vi aldrig får valuta för en grandios skridskoåkare som Ströberg till exempel.
Det som rystade om i Nitro/Nora var när våra två mittfältare Joakim Bonnevier och Arvid Larsson-Niberius kom rätt och i fart och kunde utmana, då hände något. Sen görs en hel del fina saker på individuell nivå, men sett till det kollektiva så finns mer att plocka ut.
Saknad i onsdags var Rasmus Tell som var krasslig. Han är en viktig kugge i vårt maskineri. Annars var det nog tur att Jocke och Gusten fanns på planen i onsdags, Jocke med sina tre sköna baljor och Johan Gustavsson med sin rutin och norra östergötlands tjockaste bandypannben, annars vet i tusan vart en sådan där match kunde ha tagit vägen!
Så vi summerar tre vinster och en förlust så här långt denna vinter, och en ny chans i dag i Linköping vid Stångebro i matchen mot Derby.
Faiks P16-lag vann förra året sin mittserie och har i år lottats till den södra serien med tuffare motstånd och framför allt flera ”hall-lag”. De sitter just nu i bussen på väg till Vetlanda och skall snart upp mot det som anses vara Sveriges bästa P16-lag. Sjukdom i lägret gör inte den utmaningen mindre. Men det är bara att köra på och gilla utmaningen. Det är klart att det blir utslagsgivande; när våra grabbar för några veckor sedan spelade mot Villa-Lidköping var det efter att de fått göra en träning på stor is innan, och då hade Villa varit igång i sin hall i över 10 veckor.
Råkar ni känna någon snuskigt rik person med vurm för bandysportens liv och överlevnad i södra Bergslagen så ge denne mitt nummer ;-)
