Villa Lidköping - Västerås SK7 - 6
Guldfärgad finalhelg för Villa
Helgens SM-finaler slutade med tre guld för Villa.
Om man befann sig i Västerås denna helg så var det till stora delar de blåvita färgerna som dominerade eftersom Villa hade lag i fyra av de fem SM-finaler som spelades.
P17 var först ut tidigt på fredagen. Trots ett inledande målmässigt överläge för Villa så kunde till slut favoriterna Vetlanda vinna en jämn match med 7-5.
På fredagskvällen var det revanschläge när samma föreningar möttes i juniorfinalen. Villa låg lite skrynkligt till ett tag vid underläge 1-4 men visade moral och styrka när man hämtade ikapp och till slut stod som segrare med 6-5 efter sudden.
Jonathan Hyttinen, Jaris grabb, blev segerskytt och stor matchhjälte. Den spelare som märktes mest annars var nog Gustaf Nilsson som låg bakom de flesta av Villas mål. En annan som är värd att nämnas är Alfons Altersved som nätade både i P17 och juniorfinal.
På lördagen var det dags för damfinal mellan de senaste årens dominanter Villa och Västerås. Lite oroligt blev det inför matchen när man fick reda på att Sofie Millqvist inte kunde vakta kassen på grund av ett brutet finger och Olivia Jacobsen ersatte istället. Hon är ytterst lovande men det borde ju ändå märkas lite skillnad när man byter ut landslagskeepern mot en orutinerad 17-åring.
Början av matchen hade vissa likheter med en exploderande fyrverkerifabrik där det var målchans i varje anfall. Efter elva minuter så ledde Villa med 4-2. Resten av matchen blev lite mer normal med Villa i förarsätet hela tiden. Slutsiffrorna skrevs till 7-4 och damernas fjärde raka SM-guld var ett faktum.
Minnesvärt från matchen var Ida Frimans två solomål, Matilda Öhmans två supersnabba baljor som vände 1-2 till 3-2, Sanna Gustafssons episka lobb på frislag och Olivia Jacobsens inspirerande målvaktsspel. Att hon var en orutinerad 17-åring märktes sannerligen inte.
Slutligen var det dags för Villa och Västerås att göra upp om herrguldet. Västerås satte full fräs från början och hade 2-0 efter en kvart. Villas lag sjönk ner ganska rejält och kom inte upp i press mot ett tempostarkt motstånd.
Petter Björling, Final-Petter, tog in Villa i matchen med sin reducering innan matchen bytte skepnad rejält. Villa flyttade fram positionerna och skapade betydligt mer. Christoffer Edlund kvitterade på hörna innan Martin Hammarbergs dubbla pyttsar på hörna och frislag gjorde att det stod 4-2 i paus efter en väldigt händelserik halvlek.
Andra halvlek blev lika händelserik den i en final som var bland det bästa och mest underhållande man sett på länge. Härlig PR för bandyn helt klart. Så fort Västerås kröp närmare så utökade Villa via dubbla Edlundmål. Vid ställningen 6-4 satte Västerås en straff i stolpen. Det kom ändå en reducering och på slutet så drabbades Villa av två utvisningar och gick på knäna rätt så rejält.
Man hade ändå kontringsläge för 7-5 men istället kom 6-6 med sekunder kvar på ett skott utifrån som styrdes i mål via täckande Villaspelare. Här trodde åtminstone jag att det var kört. Nu kommer vi torska i sudden i år igen, men icke. Den här gången var det vår tur att få vinna.
Tobias Augustsson jobbade tillbaka bollen offensivt, Joel Broberg tog över och spelade fram Edlund som satte bollen i nät via en backhand. Sedan var det bara eufori, glädje, lycka, lättnad. Kalla det vad ni vill men känslosamt var det hur som helst. En ny finalförlust hade varit förödande tung men nu fick Johan Sixtens tränargärning det underbara avslut som vi alla önskade.
Jag hade nog kunnat skriva 50000 ord om upplevelserna under den här finalhelgen men jag sparar det till mina memoarer istället. Glöm inte bort guldfirandet i Stadsträdgården senare idag. Det kan bli kul.
Ha det bäst och älska Villa alltid oavsett.
