Härlig premiärseger mot DIF!
Så har då äntligen säsongen dragit igång för HIK, och den inleddes med seger mot Djurgårdens IF i Gubbängens Bandyhall.
De många plusgraderna på sistone har omöjliggjort spel på is i Stockholmsområdet (och i princip hela södra Sverige), så i stället för att styra kosan mot urklassiska och jättetrevliga Östermalms IP blev det i stället en tur ner till södra förorterna, närmare bestämt Gubbängen. Vi var fyra personer från The Lundeners som tog oss till Restaurang Maxi intill Gubbängens tunnelbanestation, för god mat och dryck inför matchen. Strax efter 20:30 rörde vi oss mot bandyhallen, och var på plats med god marginal före matchstart (21:00).
Ett på förhand tippat topplag i form av Djurgården tog i princip omedelbart hand om taktpinnen efter att matchen blåsts igång. HIK såg lite lojt ut, och sjönk ner alldeles för lågt i försvarsspelet, vilket gav DIFs spelare flera spelalternativ, stora ytor, samt gav snabbskrinnande forwards flera möjligheter att skära igenom backlinjen. Det kom därför inte som en chock när första målet föll till hemmalagets favör efter en knapp kvart. 20-årige Arvid Kjellberg hade därmed presenterat sig.
Efter en knapp halvtimme kunde HIK väldigt överraskande kvittera, då Lukas Ahlqvist drämde in en hörna som WIlly Johansson levererade. Rättvist? Nej. Men sån är ju som bekant idrotten.
DIF skakade dock av sig denna orättvisa kvittering och kunde genom samme Kjellberg göra 2-1 bara en dryg minut efter kvitteringen, samt 3-1 med bara några minuter kvar till halvtid. Snygga framspelningar till dessa bägge mål för övrigt.
En liten livlina i form av en reducering till 2-3 kunde HIK producera med bara någon minut kvar till halvtidsvila. Nu var det WIllys tur att vara sist med klubban, då han kunde peta in bollen efter en HIK-kontring.
I halvtidspausen pratade vi i klacken med legenden med stort L, Björn "Butta" Johansson, som stod precis bredvid oss på läktaren. För den oinvigde är alltså nummer tio i HIK Willy Johansson, som till ovannämnde legend. Med samma nummer på ryggen som pappa sin. Ett nummer som hedrar och förpliktigar!
I andra halvlek kom HIK ut med mycket mer pondus, energi, skärpa och balans i både anfall och försvarsspel.
3Nyförvärvet Eric Sjögren fick premiärmåla i HIKs dress när han kvitterade till 4-3 cirka fem minuter in i andra halvlek. HIK malde på och DIF kom inte igenom på samma sätt som i första halvlek, då HIK verkligen fått ordning på styrspelet. Efter en dryg timmes spel körde Willy en soloåkning genom DIFs försvar, och satte HIKs ledningsmål till 4-3. Första gången Lunden varit i ledningen i matchen!
Sjögren fick sedan återigen äran att hamna i målprotokollet, då han satte 5-3 högt i målet på en hörna. DIF gav dock inte upp och reducerade till 5-4, återigen genom denne Kjellberg, men det som hände innan målet fick många av oss på läktaren att undra vad domartrion höll på med. HIK hade ett anfall, och fick en spelare nedriven i straffområdet. Det såg ut som en 100-procentig straff från läktarhåll, men domaren lät spelet fortgå, och på kontringen kom alltså reduceringen. Makalöst att kunna missa straffsituationen, och det var inte det enda märkliga denne för mig nya domartrio lyckades prestera. En dålig insats rakt igenom.
Tur att vi i publiken inte kan visas ut och hamna i utvisningsbåsen, för den orkan av okvädningsord som följde efter denna situation hade på hockeytermer inneburit ett klockrent så kallat "abuse of officials" för merparten av oss!
Lyckligtvis kunde HIK ändå reda ut det hela och punktera matchen med 6-4 målet av nyförvärvet Rasmus Hård, snyggt framspelad av Christoffer Bridholm. Detta i matchminut 82.
Närmare DIF-kvittering än tre resultatlösa hörnor blev det inte, och två sköna segerpoäng bärgades därmed av Lunden i en på förhand väldigt knepig bortamatch.
Eftersom matchen flyttades till Gubbängens bandyhall och matchen startade klockan 21:00 var det inte direkt upplagt för publikfest och sambastämning på läktarna. DIFs klack, som vi har haft många härliga dueller med genom åren, var synnerligen svag, tyst och liten. Bara de obligatoriska "Klockan slår, klockan slår..." var det enda som hördes från herrarna i blått. Vi i The Lundeners gjorde kanske inte heller så mycket väsen av oss, men ett trettiotal ramsor drog vi nog, inklusive alla gamla klassiker ur vår repertoar.
Nu väntar, dessvärre, ett uppehåll. Hemmapremiären mot SIF Norrtelje skulle spelats nu på söndag (20 nov.), men värmen har omöjliggjort ismakeriet på Sollentunavallen. Den matchen blir framflyttad till slutet av januari. Nästa match blir istället Järvsö Bandy borta (27 nov.) på Ljusdals IP. Dit ska några av oss!
Eftersom matchflytten för Norrtelje-matchen nu är spikad kommer vår fantastiska svit att stanna på 99 matcher, och inte nå 100. Kalix U borta den 10 december känns nämligen som en omöjlighet. Surt sa räven, men livet går vidare. Järvsö borta blir alltså match 98, och UNIK/BoIS hemma blir 99.
Sen tar det stopp.
Suck!
Matchfakta:
Gubbängens skridsko- och bandyhall, söndag 13 november, 21:00:
Djurgårdens IF-Helenelunds IK 4-6 (3-2)
Publik: 50 (minst hälften HIK;are)
Hörnor: 11-6
