HIK slog DIF, igen!
Efter två tunga förluster hittade HIK vinnarspåret, och slog tillbaka DIF med 4-2 på ett regnblött Sollentunavallen.
De senaste två matcherna har gett oss HIK:are huvudbry. Vad hände egentligen i den andra halvleken på annandagen, då HIK tappade en till synes stabil ledning med 5-1 till förlust 5-6? Och vad ska man säga om matchen i Uppsala på trettondagen, då ett håglöst och segt HIK åkte på en stenklar förlust med 3-7?
Ja, bägge dessa trista kapitel kan lyckligtvis nu arkiveras, för det var ett mycket bättre HIK som skrinnade ut på regntung, gropig och blöt is på Sollentunavallen på söndagen.
Matcher mellan HIK och DIF brukar alltid innehålla nerv, kamp och prestige. Samt ofta även en trevlig klackduell på läktarna. Själv var jag orolig för att det skulle bli "dubbel förlust", alltså både på planen och läktaren inför denna match. The Lundeners var synnerligen sargat, då tre "ordinarie" klackpersonligheter av olika anledningar inte kunde ta sig till Vallen denna dag, och DIFs formkurva på sistone hade pekat rakt uppåt, till skillnad mot HIK två senaste djupdykningar.
Men, det är skönt att kunna ha fel ibland!
HIK såg mycket bättre organiserat ut redan från start, jämfört med bottennappet i Uppsala på fredagen. HIK var noggrannare, mer bestämda, och hade mer fart på skridskorna. Men, det blev en ganska jämn första halvlek, då DIF inte vek ner sig en centimeter, och det blev mycket kamp och emellanåt ganska hett nere på den regnblöta isen. Trots flera hörnor år vardera håll, samt en del chanser som avstyrdes/brändes, såg det länge ut att ändå inte leda till något nätrassel. Men, så kom då det första målet, i första halvleks sista minut. Och det kom från hemmalagets håll, då pålitlige målskytten Daniel Mökander satte 1-0 efter 44:31. Kul att målvakten Arvid Johansson fick assistpoäng för sitt pricksäkra utkast!
Trots att vi i The Lundeners som sagt inte var så manstarka till antalet som vi brukar höll vi igång hyfsat, och vi fick hjälp av övriga HIK:are runtom på läktaren med klappandet och bankandet i plåtväggen. Vad DIFs supportrar ägnade sig åt är däremot högst oklart, då det inte kom en enda ramsa från de blå-röd-gula under hela första halvleken! Märkligt, och synnerligen tråkigt!
Andra halvlekens start blev rena målfyrverkeriet under loppet av de inledande tio minuterna. Första målet (2-0 alltså) kom från hemmalagets Rasmus Hård, som på pass från comebackande Andreas WIlssons kunde sätta bollen snyggt bakom DIFs målvakt.
Dock skulle DIF först reducera på hörna i matchminut 53, och sedan även kvittera i 55:e. Det var de enda gångerna DIFs lilla klack gjorde sig hörda denna eftermiddag, då de två gånger om sjöng den klassiska DIF-ramsan "Klockan slår, Djurgår´n gjorde mål...".
HIK svarade dock snabbt, och återtog ledningen genom ett snyggt mål av (även han nyligen combackande) Olle Bolkéus. 3-2 alltså, och återigen kunde vi sjunga vår målramsa och höja stämningen på läktaren efter ett par tunga minuter med två mål av det ljusblå/vitrandiga bortalaget från Östermalm.
Nu blev det tufft och tight på planen, med en hel del lägen åt bägge hållen. Frustration och en del onödiga utvisningar. Frislag och hörnor åt bägge håll. Av de två målvaktena fick Arvid i HIK:s mål jobba hårdast. Men, tiden rann iväg, och när Tim Z Johansson drämde in 3-2 på hörna (från Rasmus Hård) i den 88:e minuten kunde vi hemmasupportrar känna segervittring. DIF var aldrig riktigt nära att hota de sista minuterna, och när slutsignalen gick bröt ett stort jubel ut både nere på planen och på läktaren.
En skön seger, och det är alltid kul att ta fyra poäng av fyra möjliga mot DIF under en säsong. Det är inte ofta det händer!
Extra skön då ett par spelare i DIF har förflutet i HIK, samt att Helenelund nu alltså hittade tillbaka till vinnarspåret efter två blytunga förluster.
Det börjar utveckla sig till ett "getingbo" i toppen av serien. Gustavsberg, UNIK/BoIS och Helenelund kivas alla tre om de två åtråvärda kvalplatserna. Djurgården ligger strax bakom, likaså GT/76 (som dock ej får kvala i form av IK Tellus farmarlag) samt ett Skutskär som efter en famlande inledning nu radar upp seger efter seger.
Vi går in i en intressant fas av säsongen, nu när vi har kommit halvvägs in i serien. Kommande söndag får Lunden för första gången någonsin mäta sina krafter med Umedalens IF på Sollentunavallen. Umeå-laget håller till nere i botten av tabellen, så det ska rimligtvis vara en uppgift HIK ska kunna bemästra.
Söndagen efter är det däremot verkligen "upp till bevis" när HIK drabbar samman med Gustavsberg på Ekvallen ute på Värmdö.
Men, vi tar en match i taget...
Matchfakta:
Söndag 8/1 13:30 Sollentunavallen.
Helenelunds IK - Djurgårdens IF 4-2 (1-0)
Publik: 64 (ca 10-15 bortasupportrar).
Hörnor: 6-11.
Straffar: 0.
Målskyttar HIK: Mökander, Hård, Bolkéus, Zenoud-Johansson.
Till sist, en reflektion: Var är publiken?? En sån här match har genom åren lockat allt mellan 70-120 personer. Denna gång var det ynkliga 64 pers på plats, för detta "prestigemöte/toppmöte". Inte okej! Stämningen på läktaren var också under all kritik, i alla fall från bortasupportrarna håll. Vi HIK-supportrar höll igång helt okej. Vad hände med den klassiska "klackmatchen" som allt som oftast uppstår mellan Lundeners och DIF-fansen? Jättetråkigt!
HIKs publiksnitt hittills ligger på blygsamma 81 personer per hemmamatch. Med detta ligger vi sjua (!) i publikligan!! Uselt! Vi brukar ligga topp 3 varje år. Att Gustavsberg vinner publikligan varje år är ingen nyhet, då deras fantastiska Nyårsmatch alltid drar runt 1000 pers eller mer. Men sen?? HIK inledde ju med fem raka vinster, ligger fortfarande i toppskiktet trots två förluster på sistone, och drog bara ihop rekordlåga 102 pers på annandagsderbyt mot GT/76. Nä, det här är sannerligen inte bra!! Umedalen hemma kommande söndag lär väl inte dra några större publikmängder heller, och etter värre är nästkommande hemmamatch efter detta, på en onsdagkväll mot Norrtelje! Kommer det ens 40 pers då?
Jag vet inte hur många affischer runtom i kommunen eller pushmeddelanden på facebook som krävs för att få ordning på detta, men det verkar som att vi går mot en riktigt dålig säsong publikmässigt. Synd, då HIK allt som oftast ligger i serietopp på den här nivån.
