Gästkrönika: Analys av västlagen inför säsongen *Uppdaterad med Vetlanda*
Efter att hjärnan mentalt accepterat att det över med sol, bad och rutinmässigt användande av kortbyxor innan man ens tittat ut genom rutan känns det som att dagarna just nu passerar i ultrarapid. Nu är det dags att dra igång bandysäsongen på allvar.
Del ett av försäsongen är sedan länge över. Det finns inte längre några frågor som kan få sina svar förrän träningsmatcherna börjar. Trupperna är med högst något enstaka undantag spikade och fjolårssäsongen är sedan länge färdigältad med både förklaringar och bortförklaringar över varför den slutade som den gjorde.
Det är först när de första träningsmatcherna är spelade som man kan börja dra några förhastade slutsatser om vilka nyförvärv som verkar lyckas eller hur lagen tänker spela den kommande vintern. För även om vi kommer få en del svar redan de närmaste veckorna så kan mycket hända fram till seriestarten.
Titta bara på Kungälv förra året. Efter underläge med runt 8-1 i halvtid i en 60 minutersmatch mot Villa-Lidköping i Svenska Cupen kallades Kungälv för skrattlag och tippades att åka rätt ur. I slutet av februari var laget på vippen att ta sig till slutspel.
Förhastade slutsatser är dock bättre än inga alls och ganska ofta så är det ju en bra fingervisning om vad som komma skall. Så med bara ett par dagar kvar tills dom första träningsmatcherna drar igång här i västra och södra Sverige så tänkte jag lista en del frågor som kanske kan få en början till sina svar redan de närmaste veckorna.
Och vi börjar med IFK Kungälv och IFK Vänersborg som enligt klubbarnas hemsidor kommer att mötas vid inte mindre än fyra tillfällen under försäsongen.
IFK Kungälv
Efter en klubbens bästa säsong på över ett decennium är det mest positiva tongångar som just nu strömmar från Skarpe Nord. Det talas om den bästa truppen sedan säsongen 1987-88 då laget gick till semifinal och visst ser det lovande ut - men frågan är om det räcker till slutspel som många i Kungälv just nu går och drömmer om?
På pluskontot finns två finska landslagsmän med ganska fina meriter men som under förra säsongen inte skrämde så många med sitt spel i Haparanda. Pelle Fosshaug hade visst i en artikel i GT rankat Antti Ekman som en av de absolut bästa värvningarna i Elitserien i år. Det är ganska så annorlunda jämfört med över hur det brukar låta kring IFK Kungälv.
De senaste tre säsongerna har IFK Kungälv hamnat på minst en placering bättre än vad expertisen tippat och med det sagt så ser det minst sagt lovande ut att de flesta just nu verkar tippa laget på nionde plats i Elitserien, tätt efter lag som Sirius, Västerås och Broberg.
När det gäller spelet så är väl de största frågorna nu hur laget ska utveckla sig från föregående säsong? Efter den bedrövliga inledningen på förra årets försäsong fick tränare Tommy Österberg mest koncentrera sig på akuta åtgärder som att få försvaret att sluta läcka. Allt eftersom säsongen gick utvecklade laget sig mer och mer även offensivt och lagets självbild växte från att vara ett stryklag till ett lag som kände att de kunde ta poäng mot vilket motstånd och på vilken arena man än spelade på.
På pappret finns det egentligen inget som tyder på att Kungälv blir sämre än förra året. Truppen är bredare, man kommer att för första gången på många ha rutinerade spelare som tidigare varit självskrivna i laget på läktaren och lägg där till spetskompetens i form av nya finska vänner.
Frågan är bara om det räcker? Även om det vara nära förra året kändes det trots allt som att lagen som var före i tabellen ändå var nummret större. Med en riktigt tuff inledning med tre bortamatcher i Hälsingland under de fem första omgångarna så gäller det för laget att hålla huvudet kallt och inte titta allt för mycket på tabellen om poängen inte trillar in i samma takt som de nya ökade förväntningarna på laget kanske kräver.
* Intressantaste spelarna:
Ted Skoglund – Är redo för sitt stora genombrott. Är kanske Kungälvs mest lovande anfallare, Markus Kumpouja, Mikko Rytkönen inräknade.
Antti Ekman – Var under Haparandas debutsäsong vad Mikael Lindberg varit för Kungälv i många år. Kommer han upp i den kvalitén har Kungälv helt plötsligt två sådana spelare med allt vad det innebär.
Daniel Gratjov – Kan med Kungälvs bredare trupp kanske få en friare offensiv roll? Är som bäst när laget är i ledning, kan då punktera matcher när det ges ytor för hans fina skridskoåkning.
Måste förbättras: Hörnskyttet – Kungälv var ifjol Elitseriens sämsta lag på hörnor. Kanske kan Ekmans och Rytkönens skyttet bidra till en förbättring här?
IFK Vänersborg
Laget med de på ytan närmaste perfekta förutsättningarna att lyckas med en toppmodern arena, bra publiksiffror och en högklassig ungdomsverksamhet har inte fått till det under de två senaste säsongerna. Inför det här året känns laget inte heller direkt spännande om man ska vara riktigt krass, men just det faktumet kanske talar för klubben? För två år sedan snackades det inför säsongen om semifinal för Vänerlaget som dock fick slita sig kvar via kvalspel, vilket inte alls var vad man väntade sig.
Namn som tidigare nämndes i landslagssammanhang som Martin Röing och Henrik Eriksson har inte alls kommit upp i samma kvalité men har onekligen ett stort kunnande. Med två lyckade säsonger från de spelarna tillsammans med en jämnare Mikael Olsson och stabilt målskytte från en frisk Andreas Eriksson så känns laget plötsligt mer som en slutspelskandidat än det kvallag man varit de senaste två säsongerna.
Problemet är dock bara vad man från klubbens sida ska göra för att det nyss skrivna att gå från förhoppningar till verklighet? Faktum är att lagets namnkunniga spelare inte har presterat de senaste säsongerna och i ärlighetens namn känns lösningen med Bergwall, Berner och Berglundh något i stilen med desto fler kockar desto sämre soppa. Att Bergwall dessutom enligt rapporter inte verkar kunna delta i alla samlingar och träningar under försäsongen gör inte heller det hela bättre, men kanske blir det en lugnare säsong när rollerna efter debutsäsongen börjat falla på plats och gubbarna själva slipper att spela?
Hur som helst känns Vänersborg som ett lag man inte riktigt vet vad man ska placera inför säsongen. Mycket hänger på hur de etablerade spelarna levererar. Presterar de som när de var som bäst kan säsongen bli trevlig för laget då de lovande juniorerna kan få leverera utan press vilket säkert skulle innebära en 35-40 nya mål från firma Lundqvist och Fagerström. En annan viktig femma som kanske inte har med själva spelet att göra är frågan Mayborn. Förra året var det Paskin. Två kända strulpellar. Frågan är om det är så enkelt eller om även klubben har någon del i det? Hur som helst påverkar det laget negativt att en duktig bandyspelare som Mayborn inte kommer att spela i laget.
Intressantaste spelarna:
Mikael Olsson – Fullständigt briljant och landslagsmässig i sina bästa stunder, men är det än så länge alldeles för sällan.
Christoffer Fagerström – Förra årets succéjunior har alla förutsättningar att göra en minst lika bra säsong och borde trots sin unga ålder vara given i U-23 VM senare i vinter.
Andreas Eriksson – Stor stark och målfarlig anfallare som bättre än någon annan vet hur man tar ner en lyra från Viktor Weiselius. Frågan är hur statusen är på honom efter hans långa skadefrånvaro. Förväntningarna ligger tunga på målskytten men efter en gedigen försäsong hittar han formen i god tid till Elitseriepremiären?
Måste förbättras: Under inledning av förra säsongen var försvaret en katastrof. Trots en uppryckning under mitten av säsongen fanns problemen kvar under kvalspelet mot Ale-Surte då en anfallare som just nu rankas som Villa-Lidköpings fjärdealternativ åkte slalom genom laget. Ett stort plus är dock att rutinerade Marcus Sitxtensson-Ottsson anslutit från Vetlanda och med världens bästa libero genom tiderna som tränare borde försvarsspelet kunna förbättras avsevärt inför den kommande säsongen.
Villa-Lidköping:
Är på förhand tveklöst det lag från väst som får tippas högst upp av alla lag. Efter en rejäl uppryckning på alla plan är Villa sedan två-tre säsonger nu ett lag som man utan djupare analys placerar topp fyra i Elitserien. Laget är ensamt bland lagen i väst och söder med att kunna stoltsera med svenska A-landslagsmän och har den på pappret bästa offensiven i hela elitserien trots förlusterna av Klas Nordström och Johan Esplund.
Utöver dem har laget även släppt iväg talangen Erik Schöön till Gripen och dumpat av Dennis Riabchevski och Pär Fahlén i Lidköpings AIK där klubbens talangfabrik och äldreomsorg gemensamt bedriver sin verksamhet.
Som plåster för de förlusterna har laget plockat in fyra nyförvärv i form av Vetlandaspelarna Patrik ”PG” Gustavsson och Tim Persson och Ale-Surtes Erik Olovsson och Johan Malmqvist. Fyra nyförvärv där egentligen bara värvningen av Patrik Gustavsson, trots Tim Perssons talang, som känns riktigt klockren.
Med ”PG” i laget får Villa en ny dimension i det långa spelet och visst hade det varit intressant att se på vilket sätt Klas Nordström hade kunnat förvaltat dessa lyror på? Erik Olovsson är visserligen stor och kraftig och kommer säkert inte göra bort sig i Elitserien men av det han visade upp i Surte under förra säsongen känns han mer som en halv eller mittfältare som själv ska vara med och driva upp bollarna än den som ska ligga längst fram och vänta på dem.
Kanske kommer han också att användas mer i denna roll om det visar sig att Johan Esplunds ibland kritiserade soloåkningar ändå kommer att saknas? För trots att Esplund kanske inte gjorde sin bästa säsong förra året är jag övertygad om att förlusten kommer vara kännbar. Inte minst med tanke på att Esplund i väldigt många matcher, där ibland 4 av 6 matcher mot Kungälv, varit tungan på som gjort att Villa tillsammans med Bollnäs är de två lag som Kungälv inte har lyckats besegra sedan man för tre år sedan tog steget upp i Elitserien.
Villas främsta problem är dock inte att få fram bollarna till anfallarna . Skulle det vara så är spelare som Jesper Bryngelsson och Daniel Andersson ändå tillräckligt bra för att själva går ner och hämta bollar att både servera sig själva och landets bästa striker David Karlsson med. Problemen ligger snarare längre bak i banan och sitter nog mer i lagets kollektiva samvete än i enskilda spelares förmåga att försvara sig. Klart är i alla fall att värvningen av Johan Malmqvist inte kommer vara det som får Villas ibland bristfälliga defensiv att nå några nya höjder.
Då är värvningen av den erkänt duktiga taktikern Magnus Nordin på tränarposten snarare det som kan få laget att prestera mer stabilt och med honom bakom rodret är jag också säker på att vi kommer få se ett mer balanserat Villa än vad vi vant oss vid de senaste åren.
Summa summarum känns det dock inte som om laget känns bättre inför den här säsongen än inför förra säsongen. Laget är dock fortfarande väldigt spännande då man i mina ögon fortfarande har en av de absolut bästa trupperna och med tanke på att fjolårssäsongens andra semifinal, bortsett från Hammarby, tappat mer i slagstyrka än vad Villa har gjort så har laget ändå en bra chans att nå en final om man bara lyckas undvika slutspelsmatcher på Zinkensdamm på vägen.
Måste förbättras: Stabiliteten. Ett riktigt mittfältsankare som Stefan ”X:et” Erixon som står pall i alla väder hade kunnat varit guld värd för klubben. Å andra sidan – vilken klubb hade inte behövt honom? Krav på hårt jobb och strikt disciplin från en kepsklädd Magnus Nordin med visselpipa i mun kan även det räcka långt.
Intressantaste spelarna:
Tim Persson: Efter ett mellanår i Vetlanda ska det bli intressant att se vad den stora talagen kan göra i en ny miljö? Får han en mer offensivroll i Villa än vad har han haft det sista i Vetlanda? Eller kräver Villas redan fullspäckade offensiv att Tim blir en av dem som får rollen av balansera upp laget?
Patrik Gustavsson: Har länge ansetts vara en av Elitseriens bästa halvor. Får nu chansen att spela i ett topplag och det brukar innebära synergieffekter.
Martin Berggren: Elitseriens bästa svenska målvakt, borde vid en bra inledning på säsongen få hänga med till Kazakstan.
Vetlanda:
Om det på förhand är svårt att veta hur Vänersborg kommer att prestera i årets elitserie, vad ska man då säga om de två återstående lagen i väst och söder Vetlanda BK och Gais Bandy? Att skriva vad Vetlanda behöver förbättra spelmässigt eller fortsätta utveckla i sitt spel förefaller i det närmaste lönlöst då man den här säsongen till stora delar kommer ställa upp med ett helt nytt lag.
Från förra årets startelva har inte mindre än sex ordinariespelare lämnat klubben. Att Vetlanda inför förra säsongen ansågs vara ett av lagen som riskerade att åka ur serien, känns med facit i hand mer och mer som en önskedröm från anhängare till konkurrerande klubbar när man nu konstaterar vilka spelar som lämnat klubben och vilka spelare man trots förlusterna har kvar, som tex Fredrik Rinaldo och Jonas Persson.
Med det sagt så känns det däremot mer befogat att dra in klubben i årets diskussion om vilka lag som kan tänkas kämpa i de lägre eller kanske rent utav lägsta regionerna i den här vinterns tabell.
Årets elitserie är spåpass jämn och med tanke på att både Kalix och Gais (Tillberga och Kungälv borträknade) för ovanlighetens skull lyckats skaffa sig bättre trupper än vad man hade säsongen man gick upp, så gäller det till och med för lag som har slutspel i sikte att ha marginalerna på sin sida för att inte riskera att dras in i bottenskiten.
Nu finns det trots allt en hel del som talar för att Vetlanda kan motbevisa pessimisterna ännu en gång. Från att i maj, åtminstone utifrån sett, befunnit sig i ett hopplöst läge med de nämnda spelarförlusterna och ytterst få potentiella ersättare på den svenska spelarmarknaden vände klubben siktet mot öst och spelade ut tre ryska ess ur rockärmen som gör att man nu lyckats gjuta nytt mod i hela föreningen.
Med en nybyggd Arena och det faktum att både laget och supportrarna tidigt verkat ställt in sig på en säsong som handlar om överlevnad - kan klubben trots laget fina fjolårsäsong gå in ganska så kravlöst i årets elitserie.
I Vetlanda ses säkert en plats i ingemansland som en säsong med beröm godkänt med tanke på hur läget såg ut i våras och för varje säsong som går kan klubben skola in fler och fler av klubbens lovande talanger i laget – nu dessutom med än bättre förutsättningar i form av den nya arenan.
Men vad ska man då säga om laget som faktiskt ska prestera på isen den här vintern? Spontant känns det inte som att laget kommer sakna några spelare som kan vara med och delta i lagets speluppbyggnad. Med Fredrik Rinaldo, Konstantin Akhlestin (Ny från Boltic) och de nya ryska spelarna Andrei Morkov och Antoly Suzdalev känns det som att laget har gott och väl med spelare som vill delta, ha boll och som både har farten och spelsinnet i sitt register. Och även bakåt så ska laget nog fortsatt kunna hålla tätt med hjälp av Jonas ”Skorven” Persson i målet och lagets nya libero Simon Hagström tillsammans med redan fungerade backar.
Vad blir då lagets problem? Utan att egentligen veta allt för mycket om de två spelarna från den ryska ligan så känns det som att laget framför allt har tappat en del spets framåt och när det gäller målskyttet. I Knutsson, förlorar man en av Elitseriens bästa skyttar och utan Patrik ”PG” Gustavsson långa spel förlorar man en stor nyckel till anfallaren Björn Einarsson främsta egenskaper. Laget riskerar även att bli mer lättläst gentemot tidigare då även Johan Löfstedt var en mästare på att hitta ytor och ta ner både långa bollar och själv leverera eller ta emot de lite kortare flipparna. Men i bara Knutsson, ”PG”, och Löfstedt har laget förlorat 104 poäng och frågan är om lagets nya ryska trio är tillräckligt stark för att ersätta dessa poäng? Framåt har klubben dock ett grymt framtida kapital i Joakim Andersson, som redan i vinter kan lyckas prestera på ett liknande sätt som Christoffer Fagerström gjorde i fjol?
För nyckeln för Vetlanda ska lyckas den här säsongen är att lagets unga spelare och nyförvärven smälter samman på ett bra sätt och att de ryska spelarna håller den klass som halva småland just nu går och hoppas på. Gör dom inte det, ser det ut att bli en tuff säsong för smålänningarna hur bra än föreningens ungdomar är. Presterar dem på topp? Ja då kan klubben kanske vara med i kampen om slutspel även denna säsong.
Intressantaste spelarna:
Joakim Andersson – En av landets absolut största anfallstalanger som nu är redo att prestera på seniornivå. Sex mål i senaste P20 finalen är riktigt mäktigt.
Antoly Suzdalev – CV:et med bland annat meriter från ryska landslaget och alla säsonger i Jenisej vittnar om klass. Frågan är vilken status han håller just nu? Hade ryssarna släppt iväg honom om han är så bra som han låter? Onekligen en spelare som blir intressant att följa i vinter.
Andrei Morokov: Har precis som Suzdalev ett (om än inte lika) imponerande CV. Kommer närmast från ryska mästarna Kazan och är en viktig kugge i Kazakstans landslag.
Måste förbättras: Lämar detta fältet tomt med tanke på lagets stora omsättning av framför allt spelare som på förhand känns som de som kommer vara tongivande i laget.
Inom kort kommer även en analys av Gais Bandy.
