Kungälv - Gripen 5-2
En blek och alldeles för passiv Gripen blev ett lätt byte för Kungälv ikväll. Det blev hörnornas match efter att IFK radade upp tolv stycken och lyckades skjuta tre av dem i mål.
Lagen
Det blev nästan samma lag som förlorade mot Villa senast. Mathias Johansson saknades dock i backlinjen idag. Efter att ha fått blygsamt med speltid så har Adam Rudell nu lånats ut till Surte, där han gjorde succe direkt i helgen med två mål mot Örebro. Anssi Hänninen, som var ordinarie i Kungälv förra året men blivit utkonkurrerad av alla nya mittfältare i år, flyttade till Gripen under förra veckan och fick möta sitt gamla lag omgående. I Kungälv hittar vi förstås halven Erik Schön och backen Markus Hillukala, båda Gripenspelare förra året och som båda gjort bra ifrån sig i Kungälv hittills. Simon Artig, som gick åt andra hållet, syntes dock inte till och har tydligen fått spela i Surte i omgångar han också. Artig och Rudell borde kunna lyfta grannen på andra sidan älven från sin nuvarande jumboposition i Allsvenskan Södra skulle man tro.
Första halvleken
Det visade sig ganska snabbt att Gripen hade ambitionen att försvara sig och inte mycket mer. Det dröjde till typ minut 20 innan de lyckades med något som ens liknade ett anfall. Även när de fick bollen var det oftast 7-8 spelare bakom den och ganska halvhjärtade försök att anfalla. Det var kanske något slags taktiskt drag, men det blev inte lyckat. Kungälv radade upp hörnor, och man ser sällan en bättre förvaltad hörna än Lukas Perssons stenhårda skott i nättaket efter ett par minuter.
Robin Mohlen lyckades sedan peta in 2-0 efter 22 minuter, en ganska märklig situation efter en misslyckad rensning där han lurade bort två Gripenförsvarare och hittade en lucka förbi målvakten med ett ganska löst skott och knappt något utrymme att leka med. Det var sannerligen bra jobbat av Mohlen men jag förstår fortfarande inte hur han kunde få göra mål där.
3-0 var sedan en ännu tydligare gåva från Gripen som hade flera chanser att rensa bort bollen mitt i straffområdet men misslyckades totalt, och Mohlen kunde enkelt slå in bollen.
Kungälv hade bud på flera mål, ett stenhårt stolpträff (ping!) efter hörnskott från Fredrik Johansson bland annat. Nästan alla hörnor kändes farliga och Gripen hade oftast inget ordnat rus att tala om. I halvtid kändes matchen rätt så avgjord, även med bara tremålsledning.
Andra halvleken
Ett lätt duggregn började falla, och isen blev allt mjukare och hoppigare vilket gjorde det svårare att spela bollen längs med isen. Gripen kändes något piggare i halvlekens inledning och lyckades även reducera efter att Nordmark plockade upp en ganska dålig hörna, hittar sig en yta och lyfter bollen i nättaket från nära håll. 3-1 kunde ha gett matchen lite nerv, men sedan åker Gripen på en utvisning i samband med en Kungälvskontring och föll tillbaka i gamla passiva synder igen.
Hörnskyttet fortsatte att ge resultat, först genom en distinkt 4-1 signerad Fredrik Johansson, och sedan 5-1 från Wareborn som var allt annat än distinkt och verkade rulla långsamt igenom Gripens mur på linjen. Förstår inte heller hur de inte lyckades få bort den där.
Gripen skulle stå för ett mål till, ett långskott där Kyllönen verkade kasta sig till vänster när bollen gick in till höger. Ännu ett mål jag har svårt att förklara hur det kunde hända: det kanske tog på en skridsko eller så trillade Kyllönen helt enkelt. Bra att det inte blev matchavgörande i alla fall.
Sammanfattningen
Ingen jättematch av Kungälv, men alldeles tillräckligt för att slå Gripen idag. Vi ska möta dem igen inomhus i Trollhättan nu på lördag där matchbilden mycket väl kan bli en annan, men av dagens match att döma ska Kungälv vara favoriter även där. Bara man håller ett öga på Tony Eklind, helt klart Gripens bästa spelare trots att han inte fick mycket uträttat ikväll.
Slutspelsdrömmen lever i allra högsta grad, Kungälv klättrade ikväll upp på den åtråvärda 8:e platsen och är nu halvvägs igenom säsongen med 6 vinster, 6 förluster och 1 oavgjord. Det har trillat in något flera poäng än man trodde på innan säsongen började. Kan man upprepa den bedriften i andra säsongshalvan så borde man kunna behålla den platsen också.
Därmed tackar jag för mig för 2015: tyvärr så kommer julkonserter emellan mig och en resa till Trollhättan på lördag, och sedan ska jag till England för att fira jul och se lite fotboll med mitt Plymouth Argyle. Vi hörs igen i 2016 helt enkelt. God jul och gott nytt år, gott bandyfolk!
