Gästkrönika: Kära Kungälv Hockey...
Upprinnelsen till den här krönikan är en viss artikel som dök upp på Kungälv Hockeys sida, där författaren undrar varför IFK Kungälv har fler supportrar när hockey är så uppenbart roligare. Som supporter till IFK Kungälv kände jag mig manad att ge min syn på saken och berätta lite om min egen väg in i bandysporten och varför jag mycket hellre står på Skarpe Nord än går på Kungälv Hockey (eller ens Frölunda Indians).
Här har ni Daniel Eliasson på Kungälv Hockeys syn på saken (scrolla ner så hittar ni).
Som invandrad engelsman hade jag ingen naturlig koppling till någon isidrott när jag flyttade till Göteborg för snart 13 år sedan. Jag är i grunden fotbollssupporter sedan barnsben och har alltid föredragit att se sport på plats. Jag såg en lång mörk vinter utan fotboll framför mig och bestämde mig för att hitta en ersättare. Valet föll naturligt på ishockey. Jag hade sett en match en gång i England, visste ungefär hur den gick till och att den var rätt stor i Sverige. Bandy hade jag förstås aldrig hört talas om, den är glömd sedan länge i sitt ursprungsland tyvärr.
Några Frölundamatcher senare var jag inte lika säker längre. Det var visserligen mycket folk där men stämningen var sådär - några få goa gubbar i ett hörn som hejade lite, en del rytmiska handklappningar, och mängder med öronbedövande musik. Spelet hade jag svårt att få någon känsla för, det small till en hel del men jag hittade inget som jag uppfattade som vackert.
Sedan så småningom hörde jag om bandy och bestämde mig för att prova på den istället. Närmaste laget var då IFK Kungälv, som lirade i Division I Västra på den tiden. Här var det inte heller kärlek vid första ögonkastet, det var inte lätt att se bollen och det gick så fort att i början var det svårt för mig att uppfatta vad som hände. Men det var en trevlig inramning och känslan var ändå att här fanns det någonting som jag kunde lära mig uppskatta om jag gav den lite tid. Nu har bandyn nästan gått om fotbollen i min uppskattning, sannerligen ingen lätt uppgift, och jag förstår mig fortfarande inte på hockey.
Varför då? Låt oss ta Daniel Eliassons (DE) kategorier och kommentera lite:
1) Spelet. (Jag vet att den är fjärde punkten hos DE men den måste väl vara viktigast?)
DE försöker få bandyspelet att låta tråkigt men nämner ändå en massa moment som helt enkelt inte finns i hockey. Man kan göra soloräder och dribbla bort sina motståndare. Man kan få upp farten rejält. Man kan bygga en fin passningssekvens eftersom man hinner titta upp och ta beslut. Man kan lyfta bollen över folk, ta ner den på tennis och så vidare. Långsamt och stillastående är det sannerligen inte. (Senare medger DE är det kan vara väldigt kul att spela - som det knappast hade varit om det var så förutsägbart som han påstår.)
Hockey däremot saknar allt detta. Man har en mycket mer begränsad yta och reglerna förfördelar den som vill ta pucken, och inte den som vill behålla den. Ett lag får oftast inte äga den särskilt länge. Det är ingen vidare ide att försöka dribbla sig igenom. Som DE säger, det smäller till direkt. Gång på gång på gång.
Ett påstående som uppenbarligen inte är sant är att "Den lite högre sargen gör att pucken i detta fall är i spel hela tiden". Det kommer ju en hel del avblåsningar i hockey. Vad jag kan se så tar det i snitt 33 minuter att utföra en 20 minuters period, alltså 61% av tiden man sitter där och kollar spelas det hockey. Det är lägre än snittet i Premier League (67%) och definitivt lägre än snittet i bandy, där enligt mina egna mätningar bollen är i spel ungefär 67 minuter av 93 (72%). (Vore förresten intressant att veta om någon har mer officiell statistik på detta, min känsla är att bandy har i särklass högst andel speltid bland liknande sporter!)
2) "Händelser i spelet" (rättare sagt, hårda smällar och slagsmål)
Dessa är ju uppenbarligen en stor del av grejen med hockey, och en mindre del av bandy. För mig är detta en stor plus för bandyn. Har man sett en spelare bli knuffad i sargen i hög fart så har man sett dem alla tycker jag. Och är det verkligen häftigt när vuxna män börjar slå till varandra och domaren låter dem hålla på? Själv tycker jag att det mest är löjligt och pinsamt.
Tittar man runt efter hockeyhöjdpunkter på YouTube så hittar man dock en hög andel slagsmål gentemot spel och mål. Så det är uppenbart att det lockar folk. Vore väldigt intressant att se hur mycket hockeypubliken skulle minska (eller öka) om slagsmål hanterades så som man gör i alla andra sporter.
Upprepade hjärnskakningar pga överdrivet hårda tacklingar är inte heller någonting att vara stolt över. Att skadorna i bandy är relativt sällsynta tycker jag är något bra.
Sedan är bandy inte isdans heller, det måste visst få vara lite kamp. Men grundidén är ju att spela på bollen och inte på motståndaren.
3) Publiken
Man undrar om DE har varit på Skarpe Nord någon gång. Det är inget fel på stämningen enligt mig. Skarpa Gubbar håller igång rätt bra, det sjungs, det ropas, och arenan känns ju hyfsat fullsatt när snittpubliken (typ 1000) är på plats. Har väldigt svårt att tänka mig att det blir bättre drag med något hundratal på Kungälv Hockey (får dock erkänna att jag inte provat).
Sedan det här med bollen. Att DE tror att den är orange pekar igen på att han inte sett någon bandy på minst fem år, bollen har ju bytt färg till rosa och växt också. Själv tycker jag de ändringarna har gjort det lättare att se den, båda live och på tv, och är man van vid spelet så kan man följa rätt bra även om man "tappar bort" den tillfälligt. TV-sändningarna är också avsevärt bättre nu än för 10 år sedan när det gäller att hänga med spelet tycker jag.
Det är dock fortfarande ett problem. Hur mycket beror på vana, väder, belysning, synen och var man står (så nära mittlinjen som möjligt är min strategi). Jag hoppas se flera förbättringar inom området, dock vet inte exakt vad. Misstänker att svarta bollar skulle synas bättre inomhus kanske, där bakgrunden oftast är väldigt ljus. Eller kanske fluorescerande bollar? Att ta tekniken till hjälp var en frestande tanke, dock efter att ha sett lite bilder på NHLs "glödande puck" på YouTube känner jag mig äldre och visare på den punkten.
4) Klimatet
Skarpe Nord är som sagt en mycket trevlig arena, men det är uppenbart enligt mig att framtiden är inomhus. Största problemet är egentligen att ett par matcher om året förstörs som spektakel av vädret. Som åskådare är jag personligen en anhängare av "inget dåligt väder, bara dåliga kläder", men det är uppenbart att det finns många som inte ens överväger att stå utomhus i minusgrader, som kanske skulle prova på annars. Här tänker jag främst på äldre och folk som invandrat fråm varmare länder, men det är även inte lätt för barn när det bara finns ståplats.
Halva elitserien spelas ju ändå inomhus nuförtiden. Snälla Kungälvs kommun, ge oss en hall...
Med det sagt, så tycker jag det finns en utmaning i att flytta inomhus och inte tappa bort den charmen och stämningen man har. Det måste fortsätta finnas ståplats, och om man kan slippa hög musik vid varje spelavbrott så blir åtminstone jag glad. Det hör liksom inte till.
5) Utveckling och förnyelse
Jag ser personligen inga tecken på att bandyn stannat av och bara vill vara samma som den alltid varit. Det håller ju på att flytta inomhus, ganska stor ändring egentligen! Nya regler kommer nästan varje säsong. Enligt många så går det mycket fortare än förr i tiden. Dessutom har elitserien blivit mycket jämnare jämfört med för några år sedan. De lite sämre lagen börjar lära sig spela efter förutsättningar och satsa mer defensivt vid behov, som inte varit okontroversiell direkt. Jag är inte superinsatt i hockeyvärlden men det känns som om det finns parallella utvecklingar där.
6) Resten
Sedan finns ytterligare några poäng som jag känner är av mindre vikt:
- Möjligheterna att bli proffs är knappast viktig för åskådarna som är ju det som diskuteras här.
- DE har rätt att det finns fler "profiler" inom hockey, det har att göra med större publik och mer mediautrymme.
- Ytterligare en skillnad är att en grundserie på 26 matcher som kostar 120:- styck är klart bättre värde för pengarna än 55 matcher där varje match kostar 350:-, där så många hockeymatcher bara blir "en dag på jobbet" utan större betydelse.
7) Summering
I mitt tycke är bandy en sport som har potential att nå en mycket större publik än den gör. I och med att reglerna liknar fotboll ganska mycket är det inte svårt att ta till sig på det viset - och fotboll är världens (och Sveriges) klart största publiksport. Bra inomhusmiljöer plus fortsatta förbättringar på bollsynligheten - båda live och på tv - är det som i huvudsak behövs tycker jag.
Hockey är som DE säger kampsport. Det är hårda smällar och slagsmål. Jag kan se varför den lockar folk men den tilltalar inte mig.
För mig är bandy fart, finess och finlir. En snabbare fotboll på is, med mer solodribblingar, utan filmningar och med färre avbrott. What's not to like?
