Kämpaseger i regnet vid Skarpe Nord!
IFK Kungälv lyckades till sist besegra Vetlanda i en jämn match som spelades under stundtals mycket svåra förhållanden. Trots vädret utvecklades matchen till en riktig rysare i slutet. Kungälv kämpade bra, försvarade sig bra och lyckades även göra ett par rätt snygga mål framåt.
Laget
Ted Skoglund var åter på sin plats längst fram efter att ha missat två matcher med sjukdom. Jimmy Berglund återkom igen också efter att ha stått över mot Sandviken, medan Teemu Mättää och Robin Olsson båda fick stå över. Båda de herrarna har gjort bra ifrån sig på sistone tycker jag - så det kanske handlar om sjukdomar eller småskador där också, eller helt enkelt rotation i laget.
Första halvleken
Regnet började vräka ner redan i inledningen och det blev snabbt uppenbart att det skulle bli en väldigt annorlunda match jämfört med dem vi har sett tidigare i år. Det blev en hel del långa chanslyror och många misstag från bägge lagen. Kungälv försökte ändå stundtals spela bollen längs med isen, men detta blev svårare och svårare ju längre halvleken led och avgörande passningar satt oftast inte.
Matchklockan stod på 22 minuter när nollan spräcktes, ett skott utifrån från Fredrik Johansson som ställde Vetlandas målvakt efter att den tog på en försvarande skridsko på väg in i målet.
Glädjen blev dock kortvarig och inom 10 minuter hade Vetlanda vänt matchen. Först försökte Mathias Johansson desperat avvärja ett friläge från Kungälvssonen Patrik "Putte" Johansson men fällde honom, blev utvisad och orsakade straff, som Filip Bringe gjorde mål ifrån. Sedan tog gästerna även ledningen från en av de många hörnorna de skapade. Kungälv hade Kyllönen att tacka (återigen) att det inte blev värre, han stod för en riktig TV-räddning kort därefter.
Sista 10 minuter av halvleken var det så mycket vatten på isen att spelet dog ut nästan helt.
Andra halvleken
Som tur var så avtog regnet något under pausen och isen blev mer spelbar igen. Kungälv kändes stabilare och mer sammanhållen och försvarsspelet var välordnad återigen. Efter 64 minuter åkte Axel Ekholm rakt mot en gul köttmur i mitten och jag hann precis tänka att där finns väl ingen plats att åka när han stänkte upp bollen i krysset...
Matchen stod och vägde, med chanser åt båda håll, och det kändes som om det kunde sluta hur som helst. Det var Kungälv som återtog ledningen med 10 minuter kvar efter en hörnvariant som Robin Mohlen lyckades förvalta. Men bara fem minuter senare lyckades gästerna återigen kvittera, efter att en hörnretur landade perfekt vid Martin Landströms klubba.
Känslan då var att oavgjort trots allt var ett rättvist resultat, men Kungälv var inte klara än. Det kändes inte superfarligt när Ekholm fick bollen nere vid hörnflaggan men han lyckades trots bevakning lyfta in den i mitten. Där stod Mikael Lindberg som hade en hel del kvar att göra men lyckades knacka in bollen i bortre borgaveln till vild jubel bland Skarpa Gubbar.
Sedan lyckades Kyllönen även med bedriften att rädda ett friläge när 4-4 kändes givet, och i slutsekunderna fick Lukas Persson sätta 5-3 från ett eget friläge när Vetlanda hade satsat allt framåt.
Sammanfattningen
Jag älskar den här sporten. Idag stannade nog många hemma på grund av förhållanden men jag kan tycka att även i regnet har bandy sin charm. Det blev lite mer krigarmentalitet och lite mindre skönspel men var inte tråkig för det. Det slår i alla fall med bra marginal många 0-0 i fotboll som jag har sett i mitt liv kan jag tycka... och jag är ändå en rätt inbiten fotbollssupporter också.
Roligt återigen att se att försvarsspelet funkar så bra som den gör, även om Vetlanda var väldigt duktiga på att skaffa hörnor och gjorde två av sina mål den vägen. Båda Ekholms 2-2 och Lindbergs 4-3 var klart sevärda bedrifter framåt också. Men matchens lirare måste ändå vara Kyllönen tycker jag. Det betyder mycket att ha en sådan spelare längst bak.
Publiksiffrorna har varit en orosmoment hittills tycker jag. Man tar kanske för givet att de är något lägre när laget spelar i Ale, men veckans matcher har inte heller varit bra siffror och idag var det sämst för säsongen, blott 430. Regnet var nog en faktor, men ändå... Det här laget är Kungälvs bästa sedan slutspelssäsongen 2011-2012 tycker jag så jag hoppas verkligen att folk hittar tillbaka till Skarpe Nord snart.
Nu blir det en ny resa upp till Västerås på tisdag och sedan landslagsuppehåll. Man kan tycka att kan man slå VSK där så kan man väl slå Tillberga, men idrott är inte alltid logisk på det sättet. Jag såg att Vänersborg lyckades vinna med 9-1 mot Broberg borta ikväll, vilket verkade mycket häpnadsväckande med tanke på att Kungälv föll tämligen enkelt hemma mot Broberg (2-5) och sedan slog Vänersborg med 6-1 matchen därpå!
