Kosa Cup – en rejäl väckarklocka!
Finspångs AIK och 10 tillresta supportrar ur Rödtjut befinner sig i Vetlanda på Kosa Cup. Vi kan sammanfatta utfallet av cupen med att Faik just nu har svårt att mäta sig mot allsvenskt motstånd och att Rödtjut också blandade och gav under dessa två dagar.
Jaha, då ska Tjutet få göra säsongspremiär också!
Det var ett ystert gäng bandyansupportrar som angjorde resan mot Vetlanda och Kosa Cup i arla morgon denna lördag. I Mjölby och första stoppet var det som om en uppdämd bandyabstinens behövde förlösas.
För att stilla det värsta tvingades de medresta delarna av Tjutet in i ett klurigt musikquiz i Tomas Lindbergs regi för att uthärda de sista 12 milen till Lena Ph-land.
Den tillresta Rödtjutsskaran efter att ha anlänt till SAPA arena
Väl framme vid Sapa arena gjorde Faik entré i cupen utan överdriven förvärmningstid på isen. Faik kommer från tre genomförda träningsmatcher inför återkomsten i allsvenskan där man gett Målilla en hård omgång, spelat oavgjort mot Västanfors och fått bita i gräset i det senaste mötet mot Tellus.
Öppningsmatchen i cupen spelas mot ötsgötagrannen Åtvidaberg som tyvärr till denna säsong degraderats till division 1.
Matchen sprakar igång och matchbilden utkristalliseras relativt snart. Det är Finspång som håller i taktpinnen. Dock innebär ett nästan överdrivet bollinnehav till Finspångs favör inte att man radar upp målchanser trots att vi får se bra initiativ från halvorna Rasmus och nyförvärvet Axel. Det blir slutligen Finspångs notoriska målskytt Tobias Wallberg som från sin mittfältsposition och två fina individuella prestationer som gör de två första målen i matchen. Åtvidaberg är uddlösa under halvleken, men kan vid ett centralt placerat frislag med en rackarns-rökar-träff reducera innan Adam Störe stabilisera siffrorna till 3-1 innan pausvilan.
Det känns som om Finspångsgänget snackat sig samman i paus om att bli tyngre i sina genombrytningar i de centrala delarna av planen. Intensiteten trappas upp under halvlekens inledning och Åtvidaberg säckar allt mer vilket skapar än färre ytor att avancera på. Trots detta lyckas vi via en retur göra 4-1 innan Axel genom en fin frambrytning på kanten kan sprätta upp 5-1. Åtvid reducerar från ingenstans innan Tobbe punkterar tillställningen till 6-2.
Summa summarum så var det väl inte en match som gick till historien, och frågan är om det ens var en värdemätare inför kvällens drabbning mot Nässjö. Då gäller det banne mig att vi ligger rätt i defensiven och kan utnyttja de tillfällen som vi lyckas skapa och hoppas på skärpa i avslutningarna.
Match två i cupen med start 20.15 och elddopet mot det på förhand högt favorittippade Nässjö, ett lag med tunga traditioner och anor. Vi visste på förhand att det skulle bli tufft och att vår defensiv skulle sättas på hårda prov. ”Och jävlar i min gitarr” som min gode vän Mårten brukar säga; detta besannades med råge. Jag skulle vilja säga att Nässjö är den kompetenta allsvenska lagmaskin som jag önskar att vi skulle vara. Lika stor skillnad som det var mellan Finspång och Åtvidaberg, lika stor var den mellan Nässjö och Finspång denna afton, och då pratar vi inte om att det skulle vara till Finspångs favör. Det blev tufft och främst skar Nässjö djupa blödande sår i de centrala delarna av försvarslinjen.
Jag vet inte hur många gånger som en Nässjöspelare frispelades med mål som följd, men påtagligt många gånger var det. Och då har jag inte ens nämnt den totala dominansen av tillskapade hörnor till Nässjös fördel.
Aj vad det gjorde ont, och tyvärr hade vi inget botemedel mer än att försöka freda oss och slå ifrån oss. Men det har kanske varit en lång dag för oss alla. Även supporterklubben var märkt av den långa dagen även om otaliga försök gjordes för att skapa en scenförändring på flera sätt. Men lite tröstlöst trots allt, och visst skapar detta matchutfall allvarliga orosmoln inför den kommande allsvenska säsongen. Slutsiffrorna skrivs till 8-1.
Dag två och slutligen match om 3-4 pris mot Tranås som också huserar i den södra allsvenskan. Finspångslaget har övernattat på Kvarndammens vandrarhem, och även om laget inte slarvat med nattsömnen i motsvarande grad som den tillresta supporterskaran så råder det något sömnigt och ofokuserat över allas agerande i röd tröja denna förmiddag. Det är otaliga passningar som har fel adress och många åkningar som inte kuggar i. Faik och Rödtjut är uddlösa. Att laget påverkades av att ha två matcher i benen från gårdagen kan vara en av orsakerna till haveriet och paussiffrorna 5-1 till Tranås är långt ifrån orättvisa.
Händelseutvecklingen i andra liknar den i första. Ingen förmår att riktigt tända till, eller också är Tranås för bra helt enkelt. De styr och ställer och opererar friskt i ytan mellan Finspångs mittfält och försvar. Slutsiffrorna skrivs till 11-3 och det kan konstateras att laget har en hel del att jobba med innan seriepremiären om inte spelet i den södra allsvenskan skall bli en allt för tuff utmaning.
Saknas denna helg gör ordinarie liberon Johan Gustavsson, men jag har svårt att se att han som enskild faktor skulle vara lösningen.
Vi måste bli tryggare med boll och klara av att etablera ett visst tryck på offensiv planhalva för att skapa en osäkerhet hos våra motståndare inte bara ägna oss åt att ligga på rätt sida av bollen och täcka av ytor.
Jag tror att dessa tre matcher på kort tid var extremt nyttiga genomkörare även om det aldrig är bra för självförtroendet att ta rejält med stryk. Men nu känner vi i alla fall till nivån där vi ska kriga under den kommande vintern.
Tråkigast i matchen är skadan på Hugo i Tranås, med förflutet i Finspång. Vad jag förstod gick en sena av i foten.
Roligast var att en av spelarna i Tranås undrade om vi inte åter skulle bjuda deras spelare på pizza efter matchen.
Den tillresta supporterskaran ur Rödtjut då? Jo tack, vi har socialt sett haft en mycket lyckad resa, men rent läktarmässigt höll inte rösterna och energin för tre matcher på två dagar. Men tack till alla fantastiska bandyaner som gjorde detta cupäventyr möjligt. Nu får vi försöka läka ihop ansträngda stämband och fokusera på serien.
