Spretiga blåa tankar i midsommartid
Snart slut på juni månad och denna sommar får vi uppleva något så exotiskt som en bandymatch till midsommarsillen (tänkte skriva nubben istället för sillen men det gör jag inte) då Broberg och Bollnäs drabbar samman i en unik och häftig satsning på is året om. Men jag vill inte gå in närmre än så på elitserielagens bravader, dem skiter jag faktiskt i. Istället ska jag vädra lite tankar kring mitt lag Nässjö IF som nästan blev ett elitserielag under fjolårets säsong. Igen.
Trots det häftiga med bandymatcher mitt i sommaren är många saker precis som vanligt. Bandyförbundet gör tokrätt i att inte genomföra en undersökning om hur det ligger till med förtroendet för dem ute i bandysverige, flera är de klubbar som fortfarande blir överraskade av minusresultat i miljonklassen och de som misslyckas med sin silly season ger oss klyschor likt ”det känns tryggt med de vi har” eller ”*** ***** gillar vår nya satsning” när det presenteras en spännande div2- spelare. Men just ja, Nässjö IF var det ja.
Nivån väldigt troligt
Med 6 raka elitkval i ryggen och hopp om elitseriespel in i den avslutande omgången av det senaste så var det nog fler än en av NIF- supportrarna som hoppades att 1, 2 nyförvärv med spets till befintlig trupp så är saken biff! Nja, så enkelt är det sällan men det skulle i vart fall sneglat upp till nivån väldigt troligt. Nu när juni månad snart läggs till handlingarna kan vi dock konstatera att i kolumnen nyförvärv står Viktor Lindqvist, i kolumnen förluster står Viktor Hulthammar, Marcus Magnusson och Kristian Hagen. Dessutom är det fortsatt högst oklart om huruvida det blir en ny säsong för lurige Oskar Bouveng.
Tre startspelare, drivande sådana och 45 mål som skrinnade iväg på nya äventyr. Redan inför fjolårssäsongen höjde kritikerna ett varningens finger åt att snittåldern i NIF var på tok för låg och spetsen saknades med kvantitetsmått mätt. Absolut, så var det ju också skulle det visa sig i kvalet där alltför få höjde sig som de behövde göra för att få rätten att ha något att skryta om när världens längsta försäsong tog vid.
När jag hade tjurat klart förra sommaren och där och då kunde jag i.a. f. konstatera att NIF hade den vassaste bänken i serien, visst, vi hade absolut inga självklara mål och poängkungar i laget men lika väl hade vi en jämnhet sett över hela truppen som var något högre än de flesta andra. NIF gjorde också flest mål i serien trots endast 2 st NIF- spelare på topp 30 i poängligan. Men nu med tre ut (och Bouveng?) och endast en in är den jämnheten hotad och så också produktiviteten framåt.
Största förlorarna och anledning att radera
Tillsammans med Ljusdals BK skulle jag vilja gå så långt att utnämna NIF till Bandyallsvenskans största förlorare under denna sommarens silly season. Ett tillskott och övertagande av Philip Lindqvist från en annan klubb drygt 4 mil åt sydväst skulle ge mina mindre positiva rader anledning att raderas och skrivas om på nytt. Philip och NIF känner varandra väl sedan många gästspel och med det förtroendet och tilliten NIF skulle erbjuda Philip ser jag en inom snar framtid ny målkung i NIF (vilket anfallspar med Linus Jönsson!). För övrigt har inte en NIF:are vunnit målligan i näst högsta serien sedan Alexei Diakov stod för bedriften 1992, då delade han tronen med Patrik Rönnqvist, Kalix och Andrej Pasjkin, Tranås. Samtliga på 41 inkasserade strutar.
Svagheten också styrkan
Jag gnuggar mig nu i ögonen, tar ett djupt andetag och bestämmer mig för att se positivt på saker och ting. För det måste man ju göra! Jo, jag skulle vilja bli lite smått schizofren faktiskt och påstå att bristen på spetsen och den låga snittåldern är NIF:s nu kanske största styrka. Förvirrad? Jo, tack, jag med men jag gör likaväl ett försök att förklara mig.
Från det att NIF genomförde sitt första elitkval då laget slagit Jönköping Bandy i en direkt avgörande match i den sista omgången av Allsvenskan är hela laget utbytt. Den enda som gjort alla 6 elitkval var Marcus Magnusson som nu lämnat för Tellus. Hela laget är utbytt alltså och många är de startspelare som hunnits bytas ut genom åren och trots att NIF har fått ursäkta röran och bygga om rejält några gånger har man lyckats haka på i toppstriden år efter år. Nu, 2019 står flertalet ungdomar som samlat på sig säsongsvis med erfarenhet av A-lagsbandy men ändå inte nått bolags-ålder. Inte rädda för a-lagsdebuten, vana vid att vinna (nåja, grundserien) och plötsligt står flera vägar in i start-elvan utstakade. Ett ungdomligt, hungrigt och förhållandevis rutinerat lag med en vinnarkultur i omklädningsrummet.
Åby flyttade barriärer
Förstå mig rätt nu, jag vill precis som många andra NIF:are se de där fräsiga toppspelarna presenteras på löpande band men det går inte att blunda för att NIF är rätt förening för ungdomar att utvecklas i rätt riktning i.
Kan nu Linus Jönsson och hans unga kompisar ta det tunga klivet från lovande till etablerade och axla rollerna som bärande spelare? I laget har vi många jämnåriga kompisar som fått växa in i a-lagskostymen över tid och känner varandra utan och innan, bättre förberedda kan man inte vara.
Det ska också nämnas att starkast lag på papperet inte alltid är synonymt med serieseger, i fjol gick Åby/Tjureda med ett fåtal spetsspelare men mest spelare med div1- rutin om vi ska vara ärliga och tog hem hela skiten. Skulle vara roligt och veta skillnaderna mellan de samlade lönekuverten hos Åby/Tjureda kontra AIK Bandy (men det vet nog ingen). Pappa behöver inte alltid betala och med sin bedrift flyttade Åby/Tjureda barriärer och ger hopp till alla som aspirerar på och drömmer om elitseriespel.
Summering
Mycket om och men. (Men) NIF har dock gjort sitt generationsskifte noggrannare och mer gediget än någon annan förening i bandyallsvenskan som jag kan komma på här och nu med en isglass i munnen och längtar till kyligare tider och Stinsen Arena. På papperet har NIF- spetsen försvagats och bredden likaså och skulle någon tippa NIF som seriesegrare skulle jag antagligen ge personen i fråga en mjuk men bestämd örfil och fråga hur karln tänker.
Skulle ungdomarna anta utmaningen och aldrig acceptera en dålig dag, skulle de äldre tända även på en regnig skitmatch i Skutskär. Ja då ser jag ändå, färgad som jag är NIF som ett nytt Åby/Tjureda som ett inte helt otänkbart scenario trots allt.
Min skribentkollega Svampen-Robban tippar NIF som femma kommande säsong. Kanske det, jag skulle vilja påstå att det både kan bli tråkigare och roligare. I en serie där 5/10 från poängligatoppen i fjol spelar i elitserien i år och bara degraderade Falun förstärkt rejält (Örebro hyggligt dem med) är det ganska vidöppet och svårtippat. Ett försök att mopsa upp mig mot kollegan Svampen- Robban kommer dock längre fram (ikväll, på lördag, på måndag? fan vet) och jag själv ska försöka mig på bland det svåraste inom bandysverige, tippa bandyallsvenskan.
