Nu börjar det bli pinsamt…
Femte raka hemmaförlusten! Vad är det som händer?
Jag har genom åren lyckats sammanställa HIKs samtliga resultat från och med säsongen 1989-90 och framåt, och konstaterade just att Helenelunds IK ALDRIG har förlorat fem raka hemmamatcher under dessa dryga 30 säsonger! Eller, jo… i Allsvenskan 2007-08 gjorde man det, men det var i en högre serie.
Men, i division 1 har HIK aldrig ”lyckats” med detta. Tills nu alltså…
Vi trogna supportrar till gamla fina Lunden drömmer snart mardrömmar om denna pågående säsong. Ingenting verkar stämma på hemmaplan.
Förutom en ”obligatorisk” seger mot jumbon Selånger har HIK bara plockat ytterligare en ynka poäng, mot GT/76. Sen har det alltså blivit hemmatorskar mot, i tur och ordning:
Gustavsberg (6-7)
Skutskär (4-6)
Norrtelje (3-7)
Kalix (3-4)
UNIK/BoIS (2-7)
Förlusterna mot Kalix och Gustavsberg är absolut inget att skämmas över. Men resten… När vi förlorade mot Skutskär trodde vi att det var en ”skitmatch”/en engångsföreteelse. Men, redan i nästkommande match (mot Norrtelje) blev det ännu värre.
Förlusten mot Kalix var nog HIKs bästa prestation denna säsong. En hedersam förlust mot ett mycket bra lag, och Kalix klart knepigaste uppgift under sin Stockholmsturné. De vann stort mot både Gustavsberg och Norrtelje de nästkommande dagarna.
Med denna prestation i färskt minne, samt en klar 8-3 seger i Gubbängen och 1-1 i Umeå, var det med förväntan vi knallade ner till Sollentunavallen denna söndag. Men där gick vi verkligen bet, med råge…
HIK inledde bäst, och gjorde fullt rättvist 1-0 på hörna (Rasmus Hård) efter knappa kvarten spelad. Men bara några minuter senare kom kvitteringen till 1-1, och det var bara början på den monumentala kollaps som större delen av denna match dessvärre bestod av.
1-4 stod det i paus. 1-3 kom på hörna i den 43:e minuten, och det var illa nog tyckte vi. Men att även lyckas släppa in 1-4 precis innan paus (bara en minut efter hörnmålet!) var förödande för HIKs redan svajiga självförtroende.
Vad som sades i paus vet vi inte, men det vi vet är att det inte hjälpte ett jota. Målen fortsatte att trilla in bakåt, och ett desorienterat och oorganiserat HIK blev förnedrat på sin hemmaborg Sollentunavallen. När 1-7 trillade in i mål var undertecknad nästan på väg att packa ihop hängflagga och portfölj och gå ner till puben vid Turebergs torg, men som den synnerligt hängivna (och uppenbarligen självplågande) supporter jag ändå är bet jag ihop och uthärdade de sista tjugofem minuterna av matchen. En mikroskopisk belöning i form av ett 2-7 mål fick vi i alla fall beskåda.
Vi sjöng ”Sex mål till, sex mål till” (lite smått ironiskt kan tyckas), men det fanns ju absolut ingenting som talade för att HIK skulle kunna producera detta. Nej, det blev i stället en lång och plågsam väntan på slutsignalen.
Nä, jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om detta… fem raka förluster hemma, extremt oorganiserat och vilset spel, väldigt få vassa målchanser, och fortsatt lika bedrövliga facit vad gäller hörnmål (trots att bägge målen framåt denna dag ändå kom på just hörnor!).
UNIK/BoIS spelade på HIKs osäkerhet och misstag, och höll sig till sin gameplan. Det blev med tiden ganska grinigt nere på isen, då HIK rasade ihop målmässigt. Ett par utvisningar var väldigt osäkra, samtidigt som det borde dömts ut folk vid andra tillfällen då det såg värre ut. En svajig domarinsats med andra ord. Inget som vi kan skylla på dock. Även med en ”perfekt domarinsats” hade det blivit storstryk ändå.
Vi i The Lundeners var väl inte alltför vokala heller, och tyvärr satte matchhändelserna prägel på vårt agerande. Vi brukar alltid vara positiva och stöttande, oavsett vad som händer på planen, och nidramsor ägnar vi oss aldrig åt, men det var nog nytt rekord vad gäller svärord, negativa högljudda yttringar och allmänt gnäll från vårt håll. Vi är inte mer än människor, och när det ser så illa ut på planen går det faktiskt inte alltid att hålla tillbaka känsloyttringarna.
Dock avslutade vi med att högljutt skandera ”Vi älskar Lunden!” efter slutsignalen. Ett par av HIK-spelarna kom fram, synbart skamsna, och tackade för stödet trots det minst sagt deprimerande resultatet, och bedrövliga insatsen.
Den här säsongen kommer, tyvärr, gå till historien som en av de allra sämsta (i synnerhet gällande hemmastatistiken) i mannaminne.
Tre matcher kvar, och vi måste nog vinna två av dessa för att inte behöva vara oroliga för (hemska tanke!) nedflyttning till division 2! Det vore katastrofalt, och monumentalt pinsamt! Ett misslyckande av bibliska proportioner för ett lag som var endast ETT spelmål ifrån att få kvala till Allsvenskan förra säsongen!!
Näst på tur väntar Skutskär borta (på söndag), och kan vi ta revansch för den blytunga hemmaförlusten i början av januari är vi ett steg närmare att slippa tänka på ett eventuellt nedflyttningsspöke.
Not:
Det ska dock nämnas att inget av de två bottenplacerade lagen förra säsongen (Umedalen och Selånger) blev nedflyttade. Detta eftersom inget lag underifrån (division 2) ville ta klivet upp. Det mesta talar nog för att samma scenario kan utspela sig även efter denna säsong, men det vet vi ju inte förrän serierna spikas under sensommaren.
Matchstatistik:
Helenelunds IK – UNIK/BoIS 2-7 (1-4).
Spelplats: Sollentunavallen. Avslag 13:30 söndag 4 februari.
Publik 69 (knappt 10 bortasupportrar).
Målskyttar Helenelund: Hård 2 (hörnor).
Målskyttar UNIK/BoIS: Uebel 3 (1 hörna), Kanbjer 2 (1 hörna), Asplund, Askelöf.
Hörnor: 17-8 (2-2 i hörnmål).
Skott på mål: 3-7.
Straffar: 0-0.
Räddningar: 0-3.
Utvisningar: HIK 3x10 UNIK/BoIS 4x10.
Målföljd: 1-0 1-1 1-2 1-3 1-4, 1-5 1-6 1-7 2-7.
Domare: Dennis Lisell.
