Krönika: Elitserien närmar sig
"Det får inte bli några fler skador nu när allvaret börjar. Det gäller ju att hänga med ifrån början detta år då serien gjorts om. Förr om åren så har lag som SAIK, Edsbyn, Västerås och Hammarby kunnat spara sitt krut till efter jul men så känns det inte i år" skriver SAIK-skribenten Thomas Forsberg i sin inledningskrönika här på SvenskaFans.
Så var det då äntligen dags igen att få packa upp halsdukar, mössor, vantar och portföljen. Jag talar naturligtvis om bandypremiären. Den smygstartar redan på onsdag med svenska mästarna Edsbyn som i sin arena tar emot Broberg. Allt annat än en seger för de rödblåa ”bönderna” får väl ses som en skräll. Just Broberg är Sandvikens första motståndare och den matchen spelas på Hällåsen i Söderhamn på fredagskväll.
En tuff start för stålmännen från Sandviken. Broberg ser verkligen intressant ut detta år och ska tas på största allvar. Man har en bra blandning av äldre rutinerade spelare och yngre förmågor som är redo att ta ett större ansvar. Nu är det upp till nya tränaren Stefan Karlsson (före detta Hammarbys tränare och sportchef) att göra söderhamnarna till ett slagkraftigt lag.
För Sandvikens del så handlar väl det om att ingjuta självförtroende i truppen igen. Efter finalplatsen i Svenska Cupen (förlust mot Bajen), så har det mesta varit negativt i truppen. Målvakten Joel Othén skadades i den finalen och enligt mina källor så har Joel minst 3-4 veckor kvar innan det är aktuellt att han kan spela igen. Bakom Joel så finns två juniorer som är duktiga men att kräva att någon av dem skall axla Joels ansvar, är inte rättvist mot någon av dem. Just nu är det Patrik Kaemmerle som är förste målvakt och så blir det nog tills det att Joel är aktuell. Det har pratats om att eventuellt skaffa en ersättare om skadan på Joel skulle visa sig bli långvarig. Andreas Bomark var ett namn men troligen så stannar det vid ett rykte.
Andreas Bergwall har väl också varit på tapeten men där var det nog mest önskedrömmar och jag hoppas för Andreas skull att det löser sig med allt tjafs.
Debacle i Ljusdal
Sen så har vi debaclet i Ljusdal. Tre raka förluster och en målskillnad på 4-16 varken hör eller ser speciellt bra ut. Nu hör ju till saken att SAIK:s grupp förmodligen var den tuffaste av dem alla. Eller vad sägs om Zorkij, Uralsky Trubnik och Hammarby. Det två ryska lagen gick ju ända till semifinal. Så sett till det kanske man kan ”förlåta” det dåliga resultatet. Men det som var illavarslande var att spelet som såg så bra ut i Edsbyn helt plötsligt var som bortblåst.
Kommentarerna var i stil med: ”Murren åkte på en skridsko”, ”Nilsson såg bara seg ut”, ”Aarni sköt ett skott” osv. Ni hör ju själva att det inte kan ha sett bra ut. En förklaring som tränare Stefan Åkerlind hade var den att man inte kunnat träna ihop tillräckligt mycket och det har varit mycket småskavanker på spelare.
Nu är kanske inte World Cup den viktigaste cupen men den ger en fingervisning var lagen står. Vi hoppas att SAIK:s miserabla spel stannade på IP i Ljusdal.
Just skador är något som verkar förfölja SAIK så här på försäsongen. Det är dessutom viktiga spelare som har drabbats. En är ju nämnde Othén.
En annan är viktige Daniel Zeke Eriksson. Den tuffe (ibland över gränsen tuffe) backen dras med ljumskproblem och det har så varit hela försäsongen. När Zeke är frisk tillhör han absolut en av Sveriges bästa backar men småskadad är han mest till förtret för sitt egna lag då han drar på sig alldeles för mycket onödiga utvisningar. Vore jag tränare så skulle jag avvakta in i det längsta med att spela Zeke. Det finns en riktigt bra junior, Erik Rosengren som ersatt just Zeke i ett par matcher och gjort det med den äran. Kör med honom tills Zeke ger klartecken tycker i alla fall jag.
Muhrén skadedrabbad
Sen har vi ju återvändande Magnus Muhrén som också dras med skadeproblem. I hans fall så handlar det om ryggen. En följetong i Magnus karriär. Han har dragits med den onda ryggen i många år nu och det verkar inte ge med sig. Nu tror jag att Magnus vet hur han ska handskas med det och han är förmodligen mer laddad än någonsin till denna säsong. Han vill naturligtvis visa att han är den världsstjärna han var innan ”misslyckandet” i Ryssland. Att sitta på ”miljonbänken” i Dynamo gör ju inte en spelare bättre direkt, inte spelmässigt i alla fall. Se bara på Liw (tillbaka i Edsbyn) och Marcus Bergwall som i tv nästan erkände att det var drygt att inte få förtroendet i Real Moskva...
Annars så andas man nog optimism i Sandviken när det gäller årets säsong. Laget ser starkt ut på papper och en viktig detalj var ju att Patrik Nilsson valde den trygga tillvaron i stället för kaoset i öst. Det var ju länge oklart hur det skulle bli för Patrik och till slut så valde han alltså att stanna i Sandviken. Ett klokt val av Patrik som fortfarande är så pass ung så chansen att göra pengar i Ryssland finns fortfarande kvar. Tillsammans med Linus Forslund och Mikko Aarni tror jag faktiskt att SAIK har Sveriges vassaste anfallare. Mittfältet är inte heller så dåligt, eller vad sägs om Muhrén, Söderholm, Berlin och Pumpen. Där har vi passningsskicklighet, spelförståelse, kämpaglöd och inte minst rutin.
Var är Hagberg då? Jo han har fått plats som halv denna säsong. Ska jag vara ärlig så trodde jag faktiskt inte att Henrik skulle vara kvar i S-tröjan detta år. Det har gått riktigt tungt för ”Hagge” de sista säsongerna och jag hoppas att bytet till halv ska göra honom till den spelare han en gång var. Upp till bevis, Hagge!
På den andra halvan så hittar vi Alexander Driagin precis som i fjol. Bör ha gått ett steg framåt och det ska bli intressant och se honom i samspel med Muhrén.
Två Daniel Eriksson
I årets SAIK hittar vi även en till Daniel Eriksson. Som om det inte räckte med en, tänker nog många motståndare. För denna Daniel är precis som sin namne, tuff, hård och rejäl i sitt spel. Kommer närmast ifrån Boltic/Göta. Undrar just hur motståndarna gör när man närmar sig duon Eriksson...
Den tredje spelaren som kompletterar backlinjen är inte heller någon ”vekling”. Linus Pettersson, den unge och tuffe backen som slog igenom för två säsonger sedan och fortsätter att utvecklas. Blott 20 år gammal och det känns som Linus har spelat flertalet säsonger redan. Linus spelar precis som sina backkollegor tufft och hårt, ibland blir det väl tufft. Får hoppas att han har mognat ännu mer i sitt spel till denna säsong.
Hur kommer det då att går för SAIK i årets Elitserie? Ja, helt klart är att man har en stark trupp men som vanligt skulle jag vilja påstå, otroligt skadekänslig. Det får inte bli några fler skador nu när allvaret börjar. Det gäller ju att hänga med ifrån början detta år då serien gjorts om. Förr om åren så har lag som SAIK, Edsbyn, Västerås och Hammarby kunnat spara sitt krut till efter jul men så känns det inte i år. Det är viktigt att få en bra start som man får slagläge direkt. SAIK:s inledning är tuff. Först Broberg (b), sedan Västerås(h) och Edsbyn (b).
Jag måste säga att det känns väldigt spännande inför denna säsong. Just omläggningen till en rak Elitserie har jag väntat på länge. Nu tror jag inte att vi har 14 lag som kan göra en serie jämn och spännande över alla 26 matcher. Visst, Edsbyn kommer säkert att köra över ett par lag i sin arena och likaså VSK och kanske SAIK. Men det finns giftiga uppstickare också. Villa ser bra ut, Hammarby ser mycket starkare ut än vad jag hade kunnat tro. Broberg och Bollnäs kommer säkert att fälla krokben för det stora lagen, vilket jag tycker är bra, bandyn behöver det!
Det här var min första krönika som skribent på SAIK:s sida här på SF. Jag hoppas kunna leverera intressanta artiklar om det lag som ligger mig närmast om hjärtat, nämligen SANDVIKENS AIK
SAIK:s försäsong i siffror
Träningsmatcher
13 september Edsbyn SAIK 4-7
4 oktober SAIK Dynamo Moskva 11-7
5 november Västerås SAIK
Champions Cup
20 september SAIK Västerås 5-8
21 september SAIK Zorkij 3-8
22 september SAIK Villa 7-3
23 September SAIK Bollnäs 10-2
Svenska Cupen
11 oktober SAIK Sundsvall 13-1
12 oktober SAIK Örebro 5-0
13 oktober SAIK Villa 6-2
13 oktober SAIK Vetlanda 5-2
14 oktober SAIK Västerås 6-1
14 oktober SAIK Hammarby 2-4
World Cup
25 oktober SAIK Uralsky Trubnik 1-3
26 oktober SAIK Zorkij 1-9
26 oktober SAIK Hammarby 2-4
