Inför SAIK-Sirius
Det matchas tätt nu för bandylagen. På onsdag tar Sandviken emot Sirius på Jernvallen. Sedan väntar i alla fall en veckas vila då landslaget spelar två vänskapsmatcher not Ryssland. Det troliga är väl att SAIK kommer att gå till den vilan med serieledning, då Sirius inte bör utgöra något större hot.
Sirius är en klassisk bandyklubb. Man har vunnit fem Sm-guld. Senast man var med i den absoluta toppen var under ett par år i slutet av 80-talet och början av -90-talet. Man hade då storstjärnor som Sergej Lomanov (den äldre) och Vitaly Anufrienko. Största meriten var World Cup vinsten 1992, där man vann mot just SAIK med 7-0 (ingen upprepning imorgon, tack!). Efter ett par säsonger i rampljuset väntade bistrare tider för Upssalalaget och man åkte upp och ner mellan allsvenskan och Division 1 ett par säsonger. Nu är laget inne på sin tredje raka säsong i högsta serien och det två senaste säsongerna har man kommit till åttondelsfinaler.
I år har man dock fått en tung start på serien. Endast tre poäng har man spelat ihop på det åtta första matcherna. Man har dock spelat hyfsat jämnt med både Hammarby och Västerås i en halvlek. Poängen har man tagit mot Tillberga i premiären där man vann med 6-5 och nu senast mot Bollnäs där man fick 4-4, efter att Niklas Hellqvist kvitterade med en minut kvar.
Man har ett ganska så ungt lag. Pierre Roos är äldst med sina 33 år och sedan har man många som är födda runt 1982 och yngre. Nämnda Pierre Roos och Urban Förare är det mest namnkunniga spelarna i laget.
I nio av tio matcher så ska man inte ha en chans mot mer namnkunniga SAIK. Men detta fenomen, underskattning finns ju alltid med i bilden. Nu hade nog Sirius lite otur att SAIK höll på att gå på en sådan mina i söndags och knappast kommer ut med samma inställning här, så det blir nog att försöka hålla emot så länge det går för Sirius och hoppas det räcker en bit.
Sandviken ångar på i tabelltoppen. 13-7 senast mot Tillberga får väl godkänt i vad det gäller målskörden framåt. Det som var mer oroande var antalet baklängesmål. Att släppa in 7 mål mot Tillberga är inte bra, känns lite onödigt. Efter åtta matcher har man nu släppt in 35 mål och det är man faktiskt bara fjärde bästa laget på.
Men framåt öser man på rejält. 72 mål som ger ett snitt på 9 mål per match! Det är grymt bra. Man har gjort tvåsiffrigt i fyra av dessa matcher. Men det är klart, om man har Patrik Nilsson i den hysteriska målform han är i just nu (30 mål) och Magnus Muhrén med 18 målgivande passningar där 12 av dem är till just Nilsson, ja då kanske man förstår att det produceras mål som aldrig förr i SAIK. Det är extra roligt att se just deras samarbete fungera så här bra. Mycket snack innan säsongen om att det inte skulle fungera dessa två mellan. Det skrevs i både media och i böcker (Pelles bok) om hur Patrik och Magnus brukade ”tjafsa” med varandra. Nu har Magnus tillbringat två år i Ryssland och Patrik har under den tiden utvecklats till en fulländad bandyspelare. Jag tror att bägge två helt enkelt har blivit äldre och klokare. Visst, de har säkert inte samma uppfattning om vissa saker men vilka världsstjärnor har det?? Det två är i toppen av poängligan, det borde ha tystat tvivlarna.
Nu kanske många förväntar sig tvåsiffrigt igen. Visst kan det bli så men jag tycker inte att man ska kräva det. Sirius är ett svårspelat lag om de får en bra start på matchen. Det viktigaste för SAIK i morgon är att få ihop ett fungerande försvarsspel.
Så var det dags för den ständigt återkommande punkten, väderprognosen. Hör och häpna, imorgon pratas det om att det ska bli uppehåll och ett par minusgrader! Det tror jag på när jag ser det!
Mitt tips blir att SAIK tätar bättre och vinner med, ska vi säga, 7-2?
Forza SAIK!!!
