Inför SAIK-Vetlanda
Sandviken ställer om efter målfesten på annandagen och på fredagen tar man emot Vetlanda hemma på Jernvallen.
Så är då julen över och annandagsbandyn drog rekordmycket folk. I snitt så sågs matcherna av 3424 personer. Det är visst den bästa siffran under 2000-talet. Märkligt då denna säsong är usel vad det gäller publiksiffror. Men bara i ABB Arena och i Vänersborg så var det sammanlagt 10 730 personer, därav åkte snittet upp rejält. Men man ska inte klaga, det var bra publiksiffror överallt i går. Sämsta siffran var så pass hög som 1821 och det var i matchen mellan Broberg och Sirius och det var en bra siffra, då matchen inte är av derbykaraktär direkt. Positivt att för en gångs skull berömma publiksiffrorna i alla fall.
Vetlanda BK är en bandyförening som funnits med länge. 1945 startade klubben. Man har hittills gjort 31 säsonger i den högsta serien. Man har tre stycken Sm-guld, 1986, 1991 och 1992. Man har även spelat hem två World Cup titlar. Hemmaplan är Tjustkulle och deras fans har det passande namnet, Kullen Fans. Det har spelat en hel del bra bandyspelare i klubben. Jonas Claesson och Per Lennartsson är väl det två mest kända kanske. Per spelade 425 matcher för klubben. Jonas spelade inte fullt lika många, han kom upp i 237 matcher men så gjorde han 411(!) mål under den perioden. Jonas spelade ju sedan ett par säsonger i Hammarby.
Vetlanda har jag en speciell relation till. Det var just VBK som SAIK mötte i den allra första bandymatchen som jag såg på plats. Det var tredje semifinalen 1988 och publikrekord på den gamla bandybanan vid Jernvallen, även kallad Curlingbanan, pga. dess storlek. Det var en het drabbning och den avgjordes i sudden death. Jag minns det som i går hur Patrick ”Putte” Johansson blir lätt tacklad av en SAIK-spelare och slänger sig lite extra. Domare Sjösten blåser straff! Publiken blir som tokiga och det blir ett långt uppehåll i spelet innan straffen kan slås. Vem som slår straffen kommer jag inte ihåg men mål blev det och SAIK:s gulddrömmar det året krossades brutalt av Patrick Johansson och Håkan Sjösten. Gör en domare bort sig på Jernvallen, får han höra: ”Du är sämre än Sjösten, ja du är sämre än Sjösten!!” Preskriberings tid för sådana ”brott”, äro långa...
Jag har dock förlåtit både han och Vetlanda men den matchen sitter fortfarande som fastetsat i mitt minne. Där började min ”bandy-åskådar-karriär”.
Nu till nuet. Vetlanda av i dag är ett ganska så ungt lag med några äldre rutinerade rävar som Rolf Hedberg och Håkan Adolfsson t.ex. Man har även en trio av bröder i samma lag. Det är bröderna Einarsson jag syftar på, Per, Björn och Ulf. Per har alltid spelat för Vetlanda medan både Ulf och Björn provat andra klubbar. Bröderna är en viktig del i Vetlandas spel. Men även landslagsspelaren Patrik Gustafsson är ju förstås en viktig kugge i laget. En riktigt duktig halv som det ska bli intressant att se i morgon.
Med tanke på laget Vetlanda har, så finns det anledning för supportrarna att hoppas på en framskjuten placering detta år. Men man har varvat bra insatser med mindre lyckade, så här långt. Nu har man ändå tagit sig upp till en femteplats och det är väl kring fjärde-femte, man har kapaciteten att vara. Det som verkar vara Vetlandas problem är väl stabilheten i laget. Man kan i sina bästa stunder rubba lag som Edsbyn ,SAIK och VSK. Men samtidigt så kan man ta stryk av sämre lag. Detta kan bero delvis på det ungdomliga lag man har, rutinen saknas kanske ännu, men den kommer med åren. Vetlanda håller på att bygga något stort.
Till matchen i morgon mot SAIK så saknas Patrik Styrbjörn och Håkan Adolfsson. Dessa två är långtidsskadade. Finns även risk för att Per Einarsson missar matchen. Stod över i går mot Motala och det är ännu osäkert om han kan spela. Annars kommer man med starkast möjliga lag och jag hälsar er välkomna till Sandviken!
Patrik Nilsson. Det är kanske det namnet man har störst respekt för i Vetlanda nu. Vilken bandyspelare! Karln har på 12 matcher gjort 47 mål vilket är fler mål än vad hela lag som tex Vänersborg, Sirius, Gripen och Falun gjort. Det är ganska fantastiskt, bara det.
Nu är det ju inte bara Patrik som är SAIK. Laget går på som en ångvält för tillfället och det enda ”fartguppet” kom mot Västerås borta, där man trots sju mål framåt, fick stryk. Det är just försvarsspelet som klickat på slutet. Men i matchen mot Motala förra fredagen, syntes det att man hade pluggat på sin hemläxa. Man spelade ett mycket lugnare spel över hela banan och tappade inte en massa bollar på fel ställen. Det hade tydligen sett ut på samma sätt i går mot Falun. Det var spel mot ett mål. 13 framåt och bara 4 bakåt, får väl ses som klart godkänt. Patrik gjorde för tredje matchen denna säsong, sju mål i en och samma match.
Matcherna mot Vetlanda brukar bli ganska så trevliga tillställningar. Förra säsongen så vann man en varsin match. Vetlanda vann hemma med 5-4, medan SAIK vann med klara 9-4 hemma. Så har det väl sett ut för det mesta vad det gäller dessa två lag. Man vinner sina hemmamatcher. SAIK hade länge ett spöke i Tjustkulle men har på senare år, lyckats sudda ut det spöket. Vetlanda har inte vunnit på Jernvallen sedan tidigt -90 tal.
Ska den trenden brytas i morgon, måste det gulsvarta smålandslaget inte bara få stopp på Nilsson, utan hela maskinen SAIK. Jag tror inte att sviten bryts i morgon. SAIK är ruggigt starka just nu.
I laget så verkar det som om Daniel Danne Eriksson tar steget in i mitten i försvaret och liberoplatsen. Man gjorde den förändringen i går och enligt Åkerlind, så är det så det kommer att bli i fortsättningen också. Linus Pettersson tar alltså plats på högerbacken igen. Glädjande var också att se Stefan Söderholm tillbaka i laget. Hans hjärnskakning från Tillberga-matchen, gjorde att han missade tre matcher. Det var också en bidragande orsak till att defensiven sviktade ett tag. Dino gör ett jobb på mitten som kanske inte syns jämt men ack så viktig för laget. Lägg därtill att han gjorde tre pytsar i går, så han har offensiva plus med.
För övrigt så är nog laget fullt ordinarie, ja om man räknar bort Joel Othén då förstås. Joel blir förmodligen borta 4-5 veckor till.
Jag avslutar som jag brukar, nämligen med uppmaningen till folk: Gå på bandy!
Forza SAIK!!
