Finalen- Festen som någon förstörde
Min pryo, Thomas Paschen har är i sin finalkrönika lite kort beskrivit den känsla som jag säkert tror alla SAIK-are, bandyvänner och även byborna delar med honom.
Fy vad hemskt, måste berätta om en mardröm jag hade. Jag drömde att rödblå bandyspelare for omkring på studenternas bland svarta skyltdockor som stod utställda i något som såg ut som bandy-uppställning. Jag såg bollar som studsade långt från de svartas klubbor, från klubbor som normalt brukar tillhöra spelare som hanterar bollen som en extra kroppsdel. Jag såg Edling och Ohlsson leka med stillastående svarta (dockor?), Hammarström susa fram och ifrån, Liw slalomåka sig fram och naturligtvis Hedqvist dunka in mörsare. Sen vaknade jag och insåg att det ……. var för sent, redan efter 15 minuter.
Jag vet inte vad som gör mest ont. Förnedringen eller det faktum att någon förstörde festen. Efter en lång bandy säsong var det dags för festen på Studenternas. Den fest alla bandyvänner längtar till. Sedan 1996 är det fyra klubbar som abonnerat på festbiljetterna (Falu BS var inbjudna en gång, jag vet). Och efter två år utan SVARTVITT deltagande var vi där igen, som seriesegrare, målrekord slaktare och favoriter i mångas ögon. Men någon förstörde festen. Inte bara för oss Saikare utan säkert för alla andra också. Som en boxningsmatch där en vinner efter 30 sek, eller ett 100 meters lopp där 7 tjuvstartar och en ende tävlar färdigt. Efter 15 minuter var det klart färdigt och bandyluvan ner, i en final som skulle bli kamp över minst 90. 15 minuter! En kvart alltså! Suck, kortaste fest jag varit på.
Kan någon förklara om Edsbyn var ruggigt starka eller om SAIK var, ja, jag kan inte ens få ur mig ett passande kraftord.
Lyfter på SAIK-mössan och gratulerar Edsbyn till ännu ett SM-guld. Undrar ändå om inte alla i Edsbyn också känner sig lurade på festen....
