Jag har blivit lurad
SM-Final i bandy är en stor fest som alla vill vara med på. Tyvärr så var inte SAIK med i går. De var bjudna, folket var där och allt skulle bara kunna sluta på ett lyckligt sätt. Men Edsbyn visade verkligen vad finalrutin innebär. Segern var odiskutabel och nu har man bevisat för alla att man är ett av historiens bästa bandylag. För SAIK ser det lite annorlunda ut. Spelare på väg ut, vissa slutar och en hall som nog inte är klar till hösten. Folket i Sandviken verkar inte bry sig om bandyn på samma vis.Jag är lite bekymrad för bandyn i Sandviken, om jag ska vara ärlig.
Det var precis som en av mina medresenärer beskrev det: ”Jag känner mig som när jag var liten och fick en smällkaramell vid jul och när jag öppnade den i tron att det var godis i den, så var den tom. Farsan sa då: ”Du har blivit lurad på konfekten, pöjk”.
Exakt så kändes det efter bara 15 minuter i gårdagens stora fest på Studenternas. Då var Edsbyn i ledning med 5-1 och jag fattade ingenting. Jag försökte med alla knep väcka mig ur denna mardröm som jag var helt övertygad om att jag befann mig i. Den här utvecklingen på matchen fanns inte! Detta händer inte! Jag nöp mig i armen och då fattade jag att: DET VAR VERKLIGHET! Siffrorna på tavlan ljög inte. Det stod 5-1!!
Det finns så mycket jag egentligen skulle vilja skriva men jag befinner mig just nu i ett chocktillstånd, så det får bli som det blir. Något matchreferat blir det inte i alla fall.
Ska ta och gratulera Edsbyn först och främst. Ett lag som vunnit fem guld i rad, känner jag oerhört stor respekt för och den bandy ni stod för i går, kallas väl totalbandy. Det är bara att buga, bocka och niga för ert bandylag. Jag och några till stod före matchen och diskuterade detta med fasta situationer och att Edsbyn bara gör mål på det. Vad händer sedan? Ni gör 8 spelmål och täpper igen käften på en som trodde han visste något om bandy...
Ni visade verkligen vad talesättet: Bäst när det gäller, handlar om. Sen vill jag även ge supportrarna en eloge för ert sätt att bemöta en förtvivlad SAIK-anhängare. Ni visade verkligen sympati, måste jag säga och jag försökte vara stor i nederlaget. Det jävliga är att Magnus Ugglas ”Hand i Hand”, far runt i huvudet på mig men med en annan text rad... Undrar vad det beror på?? Oslagbara?? Ja, fan vet om det inte är så.... STORT GRATTIS i alla fall!
Nu över till det mer tråkiga. När man ska dansa så blir det ju bäst om man är två. I går så kändes det som om Edsbyn var den där coola killen på discot som alla vill dansa med och SAIK var den där blyga killen, som för första gången är på dans och sitter i ett hörn och trycker. Allt kändes så bra före matchen. Jublet steg när man kunde konstatera att nummer 6 i SAIK, faktiskt var med på isen! Vilken mörkning av SAIK:s lagledning. Vi började genast spekulera i hur Ola och Franco, stod och suddade ut planerna på punktmarkeringen av Murren. Så här i efterhand känns mörkningen bara som ett stort fiasko och löjligt.
När Edsbyn hade slagit i 5-1, gick Bella av med blodet rinnande från såret och frågan är om det var hans sista framträdande i S-tröjan. Ryska och svenska klubbar far och rycker i honom. Jag hoppas verkligen att Bella stannar. Det är ju runt honom det ”nya” SAIK, ska byggas.
För nu är det nog dags för en städning i truppen. Som jag ser det så behövs det förändringar på många platser och det illa kvickt. Det är naturligtvis farligt och börja förnyelsen för snabbt men nog tror jag att 4-5 spelare i dagens trupp, får ge plats åt andra. I försvaret så försvinner med all säkerhet Zeke, som har sagt att detta är hans sista säsong. Värvningen av Danne Eriksson får man nog se som en flopp, faktiskt. Han har inte fått det att stämma och i går såg det otroligt nervöst ut. En annan som inte hade sin bästa dag i går var Driagin. Trots att han är rutinerad och varit med länge, uppträdde han som en junior. Gav sig in i svåra situationer, trasslade till det för lagkamrater och spelade huvudlöst många gånger. Hoppas sonen har bättre lycka i dag i U-17 finalen.
Henrik Hagberg spelade med feber och det känns som om han hade 41 grader, då han tappade bollen till Edling efter 1 minut och Edsbyn började sin fest. Det går nog inte att skylla på nervositet i alla fall, jag menar Hagge har ju trots allt spelat en hel del finaler.
Det var Hagberg som sa i lokalpressen efter matchen: ” Det är knepigt med det här laget. Är en dålig, så verkar hela laget bli dåligt”. Det är sant det. Det har man sett ett par gånger men det får inte hända i säsongens viktigaste match. Oförlåtligt....
Tillbaka till matchen för en kort stund. Jag funderade ett tag i första halvlek på vad Åkerlind & Matsson, skulle ta och hitta på. Man har ju haft stora underlägen för och kommit i kapp. Så nog har man väl något botemedel på Edsbyns höga forechecking? Men se, det hade man inte. Det var som Edsbyborna åkte runt svarta koner och när det var förbi, drog de ner brallorna, på de märkbart skakade stålmännen. Det var ledsamt att se på. Stackars Joel i mål, som fick göra sin första räddning, 36 minuter in i matchen. Kan inte ha varit lätt...
Edsbyn behövde egentligen inte spela speciellt bra, för man hade inga motståndare....
Har Åkerlind och Matsson det som krävs då för att göra SAIK till ett vinnande lag? Jag vet inte. Jag skulle vilja tro på det men som sagt var, jag vet inte...
Det kommer att spekuleras en lång tid framåt nu om tränarbyten, spelarförvärv och förluster. Jag känner att SAIK står inför ett oerhört viktigt vägval nu. Ska man satsa på rutinerade spelare och sikta på ny sm-final redan nästa år? Eller ska man ”rensa” i truppen och slussa in yngre förmågor och kanske få vänta ett par år på nya framgångar? Det håller på att byggas en hall som dock inte verkar bli klar till nästa säsongsstart. Får en känsla av att hallen kommer ett par säsonger för sent. Intresset i Sandviken för SAIK Bandy, har svalnat betänkligt och frågan är om en inomhushall, kan öka intresset? Som det ser ut i staden just nu, ställer jag mig tveksam till det. Titta på Edsbyn som i samma veva man började bygga hallen också började bygga på det lag, man nu firar så stora framgångar med.
Jag vill till nästa säsong se följande uppställning i försvaret i alla fall: Jonas Nygren, Linus Pettersson, Andreas Westh, Jonas Pettersson (SAIK-junioren) och Daniel Mossberg. Nu kommer det väl förmodligen inte att bli så, men man kan ju alltid önska...
Jag hoppar mycket fram och tillbaka nu, känner jag. Men det är så det är i huvudet i dag också. Tankar som far fram och tillbaka. Men det är som rubriken sa: Jag känner mig lurad. Precis som Björn Rosenström sjöng i sin sång för många år sedan... Ska snart sluta skriva men jag måste bara få avsluta positivt i alla fall.
Förutom finalen så gör SAIK en kanonsäsong. Man slår rekord på rekord. Man vinner serien. Patrik Nilsson gör 114 mål och han gör faktiskt 3 mål i går också, det glömmer man bort en sådan här gång. Magnus Muhrén fick sin upprättelse som bandyspelare efter två misslyckade säsonger, som proffs i Ryssland. Daniel Berlin fick sitt internationella genombrott, som kan ge honom proffsspel i det stora landet i öst. Linus Pettersson visade att han är på väg att bli den storback han har kapaciteten till. Så finalförlust till trots, SAIK gjorde en bra säsong och det tackar jag dom för. Tack för alla mål och glädjestunder på Jernvallen! Vi ses till hösten igen!
Sedan vill jag även tacka alla läsare som orkat läst det jag har skrivit den här säsongen. Tack även till min ”pryo”, Thomas Paschen för all hjälp under finalveckan med intressanta artiklar och intervjuer.
Nu tänker jag lägga ner detta med bandy för ett tag och ge min familj mer tid. Silly Season kommer jag dock att försöka uppdatera så ofta jag kan.
Forza SAIK!!!
