Förändringarnas vindar i Sandviken
Det är mycket som är nytt inom SAIK Bandy detta år. Borta är spelare som Patrik Nilsson och Stefan Andersson. Nya tränare och en arena som växer sig stor och ståtlig. Frågan är om årets upplaga av SAIK kan gå lika långt som förra året och kanske avsluta på ett bättre sätt?
Det händer än i dag att jag vaknar efter en ond mardröm där SAIK förnedras i finalen på Studenternas, av en massa ”bönder från byn”. Jag vänder mig om för att försöka somna igen men kommer då på att det är ju faktiskt ingen dröm...
En säsong fylld av rekordslakter, läs Patrik Nilsson, målorgier på Jernvallen och fantastiskt spel av den svarta maskinen från Gästrikland. Det kunde ju bara sluta på ett sätt. Lagkapten Zeke skulle lyfta bucklan mot skyn och tillsammans med spelare, ledare och fans, vråla ut segerglädjen och på så sätt även sätta pricken över i:et.
Men Edsbyn visade än en gång vilken otrolig lagmaskin man är och redan efter första halvlek så var festen över för Sandvikens del. Edsbyn ångade bara på och fick fira för femte(!) året i rad. Jag minns stegen från Studenternas som om jag tog dem i går. Mötet med alla rödblåa fans som vrålade och sjöng. Det sved så hemskt i mitt svartvita hjärta så jag ville bara skrika ut min frustration. Jag minns mötet med en Edsbybo som med alla medel försökte trösta en deppig SAIK:are. ”Ni var bäst över hela säsongen i alla fall”, ”Ni har ju Patrik Nilsson”, osv. Men det kändes som i den här reklamen om 3-G telefoni, när norrlänningen blir tröstad för att han inte kan använda sig av det.
Men det där är nu nästan exakt sex månader sedan och säsongen 2007/08 är historia. Nu väntar en ny säsong. I morgon börjar den för SAIK med träningsmatch mot just Edsbyn i Dina Arena. Nu är alla resultat statistik och historia. Det ”nya” SAIK ska nu ta sig an nya utmaningar och varför inte då börja med den allra största?
Till den här säsongen så har det skett ganska så mycket i laget. Lite nytt även det för att vara SAIK. Man har genom åren varit känd för att göra väldigt få förändringar i trupperna och det har varit en bidragande orsak till framgångar, tror jag. Nu har hela fyra etablerade namn försvunnit från fjolårets lag:
Daniel ”Zeke” Eriksson. Deklarerade att det var slutspelat efter finalförlusten. Men överraskade alla när han skrev på för Dynamo Moskva för ett par veckor sedan. Det sägs att hans jobb på Sandvik har en del i flytten till Ryssland att göra.
Stefan Andersson- mittfältets motor i SAIK i många år. Flyttar till inte så bandyvänliga Skåne och närmare bestämt Lund, för ett nytt jobb. Tack för alla år Stefan. Och till SAIK Bandy vill jag bara säga: se nu till att tröja nummer sju pensioneras och hängs upp tillsammans med nummer 10 och 21.
Alexander Driagin valde spel i Ryssland igen, i moderklubben Trubnik. Det sägs att hans familj dock ska stanna i Sandviken, då man trivs jättebra i staden. Men lite extra rubel är ju inte fel..
Sist men inte minst så blev det ju alltså även Rysslandsflytt för Patrik Nilsson. Hur SAIK ska kunna ersätta 114 mål, vet jag inte men jag önskar Patrik ett stort lycka till där borta i öst.
Det är inga dussinlirare som laget tappar direkt. Mål, rutin, erfarenhet och tuffa spelare i ett enda paket. SAIK valde ganska så snabbt att ligga lågt på värvningsfronten och deklarerade snabbt att juniorer nu skulle få ta steget upp i stället. Men så när det blev klart med Patriks flytt till Ryssland, så måste ju föreningen agera och ersättaren blev Per Olov Strand. Han var även en tänkbar ersättare säsongen innan. Patriks bror, Micke Nilsson hämtades ”hem” från Broberg och ska väl täcka upp förlusten av Zeke är det tänkt.
Men om man jämför årets lag med det lag som satte en herrans massa rekord förra säsongen, ja då känns det en aningen svagare i år. Men nya tränarparet Grönberg/Lindqvist känns som ett uppsving i alla fall. Inget ont sagt om de förra paret men sett till rutin och erfarenheter, så är nog Ola och Tony ett strå vassare. Två starka ledartyper som man kan hålla i när det blåser snåla vindar. Tony brukar även kunna har en del nya idéer om hur bandyn ska spelas och det är kanske läge för det nu i SAIK. Ola kommer från en succesäsong med Motala och är van att handskas med unga talanger.
Skulle vilja skriva att vi kommer att ta revansch i år och ta hem guldet. Men jag vågar inte sträcka mig så långt. Detta lag är säkert moget att ta guld inom en snar framtid men kanske inte redan i år. Det tar tid att spela in nytt folk och man måste ju ha i åtanke att det är fyra viktiga kuggar som har försvunnit till den här säsongen. Kuggar som jag hoppas att Ola&Tony har hittat ersättare till.
Sedan väntar vi ju med stor spänning på Arenan. Den växer för varje dag men som bandyfrälst, så går det inte tillräckligt fort. Inget spel inomhus den här säsongen är de senaste jag vet i alla fall. Synd tycker jag och det finns en stor risk att publiken kommer att svika ännu mer den här säsongen, när det blev bandy i regn och rusk ännu en säsong. Men den som väntar på något gott, väntar ju aldrig för länge heter det ju och kanske blir säsongen 2009/10 en riktig guldsäsong för SAIK, SM-guld och Sveriges vackraste bandyarena. Men ni får gärna vara lite tidigare med guldet...
Forza SAIK!!!
