Förlust i seriepremiären
SAIK föll mot Västerås i hemmapremiären. Gästerna vann med 4-3 och det var efter att man var betydligt mer effektiva än hemmalaget. SAIK missade många fina lägen och det straffade sig. Men det nya och ungdomliga SAIK imponerade stort och kommer att växa ju längre serien går.
Allt kändes precis som vanligt. Bilfärden från Ockelbo till Jernvallen. Promenaden från bilen till arenan, förbi en växande Göranssons Arena (vad stor den är på nära håll...). Samma människor i entrén. Människor som ideellt ställer upp för sin klubb i dessa svångremstider. Souvenirförsäljaren stod också där han brukar stå och på läktaren hittade Hedlund sin plats.
Ja, allt var precis som tidigare, eller?
När klockan slog 18.55 gled de S-märkta stålmännen in på planen. Då plötsligt slog det mig! Det är inte som vanligt. Var är mannen med nummer 7? Nummer 15 fanns inte heller med och nummer 12 och 19, var inte heller på planen. Näe, det är en ny tid kommen till Sandviken och nu heter spelarna Jacob Erlandsson, Simon Jansson, Ted Haraldsson, Erik Rosengren och Marcus Wedin! Ja, ni läste rätt. Det var faktiskt så att med nummer 26 på ryggen kom Marcus Wedin, med förflutet i SAIK men nu i Skutskär, ut på planen. Frågetecken var nog många över det. SAIK har ett farmaravtal med Skutskär vilket gör det möjligt att ta spelare därifrån. Då Linus Pettersson inte kunde komma till start och med en krasslig(?) Hagberg, kallade man in Wedin.
Matchen startade med att SAIK:s snabbe finländare, Mikko Aarni fick bra läge men skottet tog i burgaveln. På anfallet efter slås en lyra över ett lite passivt SAIK-försvar och bollen letar sig fram till Klas Nordström, som ensam med Joel sätter bollen högt. En tuff start för SAIK och många på läktaren började redan nu kraxa om storförlust.
VSK är också det bättre laget första tio minuterna och ungdomarna i svarta tröjorna såg lite tagna ut av stundens allvar. Det var ju trots allt 2242 på läktaren och seriepremiär.
Men sakteliga så började man ta sig in i matchen och det är firma Muhrén/Bella som visar framfötterna. Bella gör en fin prestation efter dryga kvarten spelat men skottet blir för tamt. Efter tjugofem minuters spel så är det SAIK som för spelet medan VSK försöker nå igenom med långa bollar som dock mest blir just för långa.
I den 28:e matchminuten får man sitt första jätteläge. Efter en hörna för Västerås, får Joel bollen och ser att Mikko är på en fri yta. Kanske misstänkt offsideläge men domaren väljer att fria och Mikko sätter full fart mot Kjörling. I mitt huvud for då bilder från i fjol då Mikko kom i liknande lägen. Jag hoppades att resultatet skulle bli annorlunda men tyvärr så blev det en alltför vanlig syn, en bränd målchans. Måste sätta frilägen....
Fyra minuter senare fick planens kung,Magnus Muhrén tag i bollen. Gjorde ett par gubbar och satte sedan en jätteläcker passning på Linus Forslunds klubba. Linus åkte in från höger och fick ner Kjörling, som dock gör en fin räddning men på returen slår Linus in kvitteringen. Stort jubel på läktaren och en glad Linus tog emot hyllningarna. Målet kändes rättvist och 1-1 stod sig halvleken ut. Ett resultat som jag nog tycker att VSK ska vara mest nöjda med. SAIK kändes faktiskt som det bättre laget.
I andra halvleks upptakt fick Mikko ett fint läge efter fin passning av Muhrén. Skottet gick dock en bra bit över. I afallet som följer för VSK, når bollen fram till kanske VSK:s bäste spelare i kväll, Magnus Joneby som distinkt avslutar på nära håll och Joel kan bittert konstatera att för andra gången denna kväll sitter det orangea nystanet bakom honom.
Det kändes som om VSK hade bestämt sig för att komma ut till den andra halvleken och köra på mer, vara tyngre i sitt spel. Men SAIK gav inte efter. Bara tre minuter efter VSK:s ledningsmål höll sig Daniel Berlin framme och i samarbete med Dino, fixade den 21-årige snickaren 2-2.
Men säg den glädje som varar. Den här varade i tre minuter. På en vänsterhörna hittade duktige Tobias Holmberg en lucka i det annars så täta hörnmuren och åter igen så var det grönvit glädje på Jernvallen.
När sedan Danne Eriksson vevade ner en VSK-are i straffområdet, kunde inte Lisell blunda för det och blåste mycket korrekt straff. En straff som Anders Bruun satte säkert. 2-4 med halvtimmen kvar. Nu kändes det lite som om att VSK hade skaffat sig ett grepp och man fruktade att ungdomarna i SAIK skulle ha gjort sitt nu.
Då klev en av ”old-boysen” in i handlingen och bara två minuter efter straffmålet, fixade Muhrén 3-4. Ett snyggt mål och lite typiskt Magnus Muhrén.
Efter det målet så gick matchen in i ett lite avvaktande skede. Man väntade ut varandra och bytte lite halvchanser med varandra. På läktaren hittade tre Västerås-anhängare till fel sida av läktaren, vilket fick till följd att det blev lite tumult. Mycket tråkigt att se och framförallt så tror jag nog inte att dessa tre var speciellt intresserade av bandy. Det var nog inte de två som ställde sig mitt i SAIK-klacken och sjöng VSK-ramsor heller. De blev avvisad utan större problem men det är synd att det ska provoceras och det hade kunna slutat illa.
Tillbaka till det som hände på planen då. Med åtta minuter kvar kom Mikko fri på vänsterkanten och avslutade denna gång med ett skott som Kjörling tog med benskydden. Ett bra skott men lite för rakt på.
Detta blev SAIK:s sista rejäla kvitteringschans. På slutet fick Joel briljera med ett par vassa räddningar och han visade att den här säsongen kommer han att konkurrera om en landslagsplats, var så säker.
Domare Lisell blåste av matchen efter 93 minuter och Västerås stod alltså som vinnare av premiären. Tycker nog att SAIK var värda minst en poäng efter att ha spelat bra bandy. Västerås är mer effektiva och kanske lite tyngre på vissa positioner, vilket fäller avgörande. Men något övertygande spel var det inte av finalfavoriterna från Västmanland.
Det var riktigt roligt att se SAIK spela och det kändes som en slutspelsmatch från första början. Tidigare säsonger så har väl seriematcherna inte varit så laddade, ja förutom möten med VSK, Edsbyn och Hammarby då förstås. Nu kommer det att bli strid i varje match och det hoppas jag publiken uppskattar och sluter upp. Spelar SAIK så här bra nu, med bara fåtalet träningspass i benen, hur bra ska det då inte bli senare?
Jag åkte från Jernvallen med ganska så nöjd min, ja förutom det faktum att det blev förlust då. Men hur är det man säger: De föll med flaggan i topp... Sedan kom jag på en faktor som kanske bidrog till att det blev förlust. Min polotröja som jag haft i tio års tid. Efter finalförlusten i våras skiljde jag mig från den. Hade jag haft den på mig i kväll, kanske det hade slutat annorlunda? Ja, eller så inte. Det kanske är bara är så enkelt att jag ska köpa en ny....
FORZA SAIK!!!
Matchfakta
SAIK- Västerås SK 3-4 (1-1)
(5) 0 – 1 Klas Nordström, (33) 1 – 1 Linus Forslund , (50) 1 – 2 Magnus Joneby, (52) 2 – 2 Daniel Berlin , (56) 2 – 3 Tobias Holmberg, (60) 2 - 4 Anders Bruun, (62) 3 – 4 Magnus Muhrén.
Hörnor: 4-6
Utvisningar: SAIK 3x10
VSK 4x10, 2x5
Publik: 2 242 (bra)
