Inför SAIK-Sirius
På fredag är det match igen på Vallen. Motståndare den här gången är säsongens överraskningslag, Sirius. Man trodde efter ett par segrar att det skulle ta stopp men Uppsala-gänget har bara fortsatt. Man är nu uppe i 10 raka. Återstår att se om segertåget stannar på stationen Jernvallen. Matchstart 19.00
Det är en högintressant match som väntar i morgon. Med hela tio raka segrar kommer säsongens lag, Sirius på besök till Jernvallen. Jag hoppas verkligen att publiken i Sandviken har förstått att detta lag är ett topplag och väl värda att se. Blir besviken om inte publiksiffran klättrar upp till runt 2000-strecket. Sen att matchen har stor betydelse för utgången i serien gör ju inte saken sämre. Skulle SAIK förlora så är glappet till Sirius hela fem poäng och det är frågan om man klarar av att ta in. Så jag skulle vilja påstå att den här matchen är den viktigaste seriematch som spelats på Jernvallen, på många säsonger. Vi i Sandviken har ju varit bortskämda med framgångar och serielunken har väl inte varit den allra mest spännande. I år är det annorlunda. Det visar om inte annat tabellen. Vem hade väl trott att Sirius skulle ligga på en tredje plats efter 15 matcher? Inte jag i alla fall. Kom ihåg att förra säsongen vid samma tidpunkt, hade man 6 poäng och låg om jag inte minns helt fel, sist i tabellen.
Hur man har kunna tagit ett sådant stort kliv i år, vet nog bara de kring laget. Man har gjort en del förstärkningar. Erik Sundin och Alexander Mayborn är två riktigt lyckade värvningar. Erik har verkligen blommat ut och är nu en spelare av bra klass. Mayborn verkar också ha fått en rejäl nytändning i Uppsala. Han leder lagets interna skytteliga med 17 mål. Men den spelare som kanske betyder allra mest för laget är ju självklart Andreas Eskhult. Denna eleganta tekniker som har en klubbteknik som är snudd på överlägsen i svensk bandy och hans passningar är geniala. Eskhult betyder lika mycket som Muhrén gör för SAIK.
Det som gör Andreas så bra är hans förmåga att hålla i boll och att han drar på sig bevakning och sedan släpper han bollen i alldeles rätt ögonblick. Det blir till att verkligen se upp på fredag för SAIK-försvaret.
Glöm sedan inte heller bort att man har en Göran Rosendahl att ta till om det behövs. Göran var ju också en av de spelarna som inte fick fortsätta spela i Ryssland och skrev på för Sirius. Men tanken är väl att han enbart ska spela om det behövs.
Men det är nog laget Sirius som man ska berömma. De spelare som jag nämnt vore inte mycket utan de andra. Det finns mycket rutin i det här laget.
Dessa två lag har ju möts i år och då vann Sirius med 4-3 på Studenternas. Det var ett resultat som var rättvist. Nu är det alltså SAIK:s tur att stå som hemmalag. Förra årets match blev en oväntat tuff match för SAIK. Sirius kom till Jernvallen med bara tre poäng inspelat och många trodde på en rejäl överkörning. Men ack så fel alla fick. I paus ledde Sirius med 5-3 och med 25 minuter kvar av matchen så stod det 4-7. Då klev en viss Patrik Nilsson in i handlingen och med två mål på slutet, så stannade de två poängen kvar i Sandviken.
I år får inte SAIK släppa ett sådant handikapp. Dels så finns ingen Patrik Nilsson i SAIK men det skulle nog i alla fall inte hjälpa, då Sirius är ett ännu bättre bandylag i år.
Men hemmaplan kan många gånger vara till avgörande. Tittar man bakåt i historien så får vi gå långt tillbaka innan vi hittar en Sirius vinst på Jernvallen. Den 30 januari 1994 vann man med 3-2. Efter det är ett oavgjort resultat 1998 (4-4), det närmaste en seger man kommit.
Så visst är det läge igen. Samtidigt så känns det som om deras enorma segersvit på 10 matcher måste ta slut någon gång. Det är inte många lag som klarar av att hålla en sådan lång svit. SAIK har gjort det, Edsbyn, Västerås och Boltic har väl också klarat av det. Det heter ju som bekant att för varje seger kommer man närmare en förlust... Hjärtligt välkomna ska ni vara i alla fall och roligt att ni är med i ”finrummet” igen!
SAIK besökte Söderhamn i tisdags och fick med sig en poäng. En poäng som man ska vara tacksam för. Man låg under med 2-3 tills det var bara nio minuter kvar, då Magnus Muhrén gjorde sitt andra för kvällen och sitt 607:e i karriären.
Broberg borta är en svår match och ett oavgjort resultat får man se som godkänt. Det som var alarmerande var dock att det syntes brister i försvaret. Det var många gånger som Brobergsspelarna kom runt på Nilsson/Hagbergs kant. Får hoppas att man pratat igenom det hela och stänger till bättre. Nu verkar det som Broberg är ett lag som passar SAIK illa och det känns inte som jag skulle vilja träffa på Broberg i en slutspelsmatch.
Annars så ser ju den närmaste fortsättningen av serien mycket intressant ut. Först Sirius, sedan en svår bortamatch mot Vänersborg. Efter VM så kommer Vetlanda på besök. Ett lag man liksom glömt bort i alla ”Siriuseffekt”. Vetlanda har faktiskt också imponerat och har sex matcher i rad utan förlust. Efter det så blir det resa till Lidköping och möte med Villa, en svår bortamatch även det, då traditionen säger att Villa gör bra matcher mot just SAIK på hemmais. Två dagar senare väntar Edsbyn hemma. Det är ett ganska så intensivt och tufft spelschema det. Vore gott med full pott innan VM, till att börja med i alla fall.
Många kanske tycker att det är bättre när SAIK var givna vinnare i matcher som mot t e x Sirius. Jag är precis tvärtom. Efter år av matcher som liknar Örebro senast, så är det roligt igen att gå på bandy. Det var länge sedan jag kände mig nervös inför en vanlig seriematch. Men det gör jag inför morgondagens drabbning. Hela elitserien har fått sig ett stort lyft tack vare lag som Sirius, Vetlanda, Vänersborg och Broberg. Det är jämnare och ovissare än på många år. Det tycker jag att man som bandyälskare ska uppskatta. Så, folket i Sandviken: Kom till Jernvallen i morgon och njut av bandy på hög nivå och stötta grabbarna. Nu om någon gång, behövs det!
FORZA SAIK!!
