SAIK - Vetlanda
Efter blomsteruppvaktningar av ett gäng nyblivna världsmästare blåste Sjösten igång nystarten av bandyns Elitserie. Vi 1184 som letat oss till Jernvallen fick se en fight som inledningsvis innehöll mängder av missförstånd och felpass från båda lagen men innan det var färdigt hade vi bjudits på såväl bandygodis som en rafflande vändning
Redan innan matchen startade spreds oron bland SAIK fansen, ingen nr 6 på plan! Berlin förkyld enligt rykten, och Muhrén med på plan med sin krånglande rygg, det verkade inte alls bra. När dessutom Mossans första magnifika åkningar slutade med bollsläpp till motståndare så anade vi att det skulle bli tungt. Det syntes en hel del ringrost på spelarna i båda lagen och vi saknade struktur i spelat. Det var bjudningar och markeringsmissar och egentligen konstigt att det bara var 2-3 i paus. Vetlandas rakare spel kändes hela tiden farligt och när det alltid var 9 gula som samlade upp sig på egen planhalva så lyckades SAIK inte skapa några kvalificerade mållägen. En Vetlanda forward cirklade alltid högt upp i SAIKS högerförsvar och oroade med snabba omställningar. Nej det kändes inte bra i paus och Vetlandaledningen var rättvis så långt.
I inledningen av andra halvlek visade Fredrik Rinaldo lysande spelhumör framför huvudläktaren. Rinaldos åkningar skar in i SAIKlaget som på den gamla klassiska Boltictiden. När det dessutom susade andra gula i bra lägen för passningar var känslan att nu blir det en till hemmaförlust och möjligheten till en toppfyra placering försvinner. En fantastiskt Rinaldoåkning i 56 minuten slutade med att Nilsson drog på sig 10 min och Christoffer Edlund fick chansen från straffpunkten, 2-4 och riktig uppförsbacke. Men DÅ hände något med de svarta, fler och fler deltog i spelet, pressen sattes upp högre upp i banan och vid flera tillfällen kunde SAIK och främst Muhrén stjäla bollar av VBK försvaret, det började finnas hopp. Muhrén spelade som om han aldrig någonsin varit skadad, genom åkningar, framspelningar och i 60 minuten ett frislagsmål på skott, det ser man inte ofta nuförtiden. Stress såg ut att sprida sig bland de gula och SAIK ägde matchen totalt från reduceringen och fram. Mossberg rivs ner och naturligtvis är det fältherre Muhrén som kliver fram och sätter straffen. Har nog glömt att påpeka att nu är det ingen som saknar Bella längre. SAIK kör sönder VBK. Ribban, stolpar och hjälmträff på hörna räddar Vetlanda. Fantastiska framspelningar och genomåkningar och jag fick det till 5-6 superlägen som Jonas Persson i bortaburen med tur och skicklighet avvärjer. Dubbelutvisning för gästerna och SAIK ökar trycket än mer i 79:de men det vill sig inte. Då blixtrar det till nere på SAIKs högerhalv. Södergren ser ut att ha bestämt sig för att visa hur det ska gå till, en genomåkning på kraft och vilja och Lappen forcerar in 5-4 bollen i 87:e matchminuten. I 88:e åker samme Södergren ut på en tia, och i samma moment blir Vetlanda fulltaliga och nu är det deras tur att forcera, och med två minuters tillägg hinner det hetta till några gånger framför Joel. Daniel Eriksson som styr SAIK-försvaret allt bättre sopar undan några vassa lyror. Under Vetlandas forcering öppnas lägen för kontringar och SAIK har ett par riktigt klara lägen att stänga matchen men en enorm ineffektivitet gör att dramat håller i sig tills domare Sjösten blåser av. Pust.
Med tanke på att Hammarby, Broberg och Sirius vann var det här en mycket viktig seger för ett SAIK som säkerligen strävar efter att bli minst trea i tabellen för att om det nu är möjligt få en ”lättare” kvartsfinal.
Hos gästerna briljerade Fredrik Rinaldo med sina vassa åkningar och framspelningar, Christoffer Edlund på rulle längst fram kändes farlig hela vägen och målvakt Persson höll sitt lag kvar i matchen när SAIKanstormningen var som värst.
I hemma laget växer Daniel Eriksson och kan bli den liberoklippa vi längtat efter sedan Westh flyttade hem, Daniel Mossberg hotar alltid med sina kraftfulla försök till genombrott även om passningarna ikväll inte var klockrena. De stora hjältarna för dagen var trots allt segerskytt Södergren och den i andra halvlek magiskt duktiga Magnus Muhrén. Från massagebänken till bäst på plan, tack för det Magnus och Åke. Det måste kritiseras lite också. Skärpan måste bli bättre. Det fanns så många kanonlägen under sista halvtimmen så matchen borde varit avgjord långt innan Sjösten blåste sin sista (och bästa) signal för kvällen.
Nu tar vi ett djupt andetag och laddar för en avslutning av serien som ser ut att kunna bli hur dramatisk som helst, Villa borta brukar vara tufft och sedan Mästarna från Byn på Söndag. Hoppas alla ni som läser skiter i att det är TVsändning och tar med er bekantskapskretsen till Jernvallen och gör detta Gävleborgsderby till den bandyfest det förtjänar att bli. Alltför många i Sandviken verkar längta till i höst med Inomhusbandy. Det lag som SAIK har förtjänar bättre publiksiffror.
Sandviken - Vetlanda 5-4 (2-3)
1-0 Haraldsson 7
1-1 P Einarsson 14
2-1 Södergren 15
2-2 Rinaldo 26
2-3 Edlund 44
2-4 Edlund 56 Straff
3-4 Muhrén 60
4-4 Muhrén 68 Straff
5-4 Södergren 87
Utvisningar: SAIK 4*10
Vetlanda 4*10
Publik 1184
