En riktig femetta i Lidköping
Det blev en stabil och säker seger för SAIK när man gästade Lidköping på fredagen. Trots många sjukdomar i laget så kunde man ganska så enkelt vinna matchen med klara 5-1. Daniel Mossberg blev två målsskytt och Kalle Mårtensson fick göra sitt allra första elitseriemål. Skönt med två poäng och nu väntar en mycket spännande match mot serieledarna Edsbyn i morgon. Det kommer att bli en härlig match, som dessutom tv-sänds.
Bella låg hemma i influensan, Mikko Aarni stannade hemma med ljumskproblem, dessutom låg Hagge hemma i magsjuka. Och Villa på bortaplan.
Ja, dagen hade ju kunna börjat bättre för SAIK.
Efter ca en minut fick Villa hörna efter miss av Lappen, som dessutom spelade halva idag på grund av sjukdomarna i laget. Men Othén räddar!
Villa började starkt, men SAIK-försvaret hade bra koll idag och slog gång på gång bort bollen. Men man slog inte bara bort bollen i ren panik utan höll bollen bra inom laget.
SAIK hade dessvärre problem att ta sig över mittlinjen, men man lyckades ändå få tre hörnor innan tio minuter var spelade.
Att Lappen inte var sjuk idag ska SAIK vara väldigt glada över, Lappen åkte och åkte, trampade och trampade. Och tog motståndarens boll med en sådan självsäkerhet. Han hade fullkomligt stenkoll matchen igenom. Synd att han inte fick slå in något mål idag, för det hade han varit värd!
Efter en SAIK-hörna runt trettonde minuten, får Villa energi och börjar komma igenom försvaret allt mer. SAIK fortsatte ta det lugnt, och man hade väldigt få felpass.
Men Villa anfaller mer och mer och blir riktigt farliga, men med en vaktande Othén verkar allt lugnt.
I tjugonde minuten verkar det som att 1-0 är självklart, men vem gör inte en riktig dunderräddning? Nummer 1, Joel Othén såklart.
I tjugofemte matchminuten kommer det som vi SAIK:are längtat så efter, Mossan fick bollen snyggt framspelat av Murren och kunde lugnt slå in matchens första mål efter en rundning av målvakten.
I trettioandra minuten blåser domaren straff. Tyvärr så uppfattade jag aldrig riktigt vad som hände där. Murren gör sig i alla fall beredd för att skjuta, - men missar… Strax därefter får Mossan ett jätteläge, men på något vis lyckas även han missa, hur vet jag inte.
Villa får ytterligare en hörna, men det är tätt i målburen.
På grund av sjukdomarna i laget, fick juniorerna spela mer och det gjorde dem med bravur!
I trettiofemte minuten passar Ted Haraldsson bollen till Robin Mohlén, som kan sätta SAIK:s andra mål!
Det känns som att SAIK här någonstans i matchen börjar våga mer, men Villa har inte på något vis dragit ner på sitt spel, tvärtom de satsar stenhårt. Och två minuter innan första halvlek är över tilldelas Villa en straff. Det var ett rörigt spel och många slag, en Villa-spelare åker in i målburen efter smäll med en lagkamrat, och helt plötsligt hade domaren blåst. Fick sedan veta att Ted Haraldsson hade bentacklat en spelare. Straffen slås in av Jesper Bryngelsson, han gjorde därmed Villas enda mål under denna match.
Innan det är avblåst hinner SAIK med en hörna, hörnorna som idag slogs av Stefan “Dino” Söderholm, bollen går långt men på något vis har Murren hunnit dit och skjuter, utanför.
Andra halvlek börjar lika tråkigt som den första, men Villa har taggat om i paus. Vaknat till har även Murren & Mossan, som i första faktiskt var ganska osynliga båda två.
Nu har även snön hittat till Lidköping och det snöar ganska rejält.
Murren får ett pass av Mossan, men en i Villa är framme och drar lite i honom, domaren blåser frislag och Murren slår en riktigt bra boll till Lappen, som rundar motståndarlagets spelare en efter en, men fibblar till det någon meter ifrån mål.
Villa får åter bollen och tar det lugnt, men under ett pass kring mittlinjen snor Simon Jansson åt sig bollen och sticker iväg tillsammans med Kalle Mårtensson. De passar fram och tillbaka till varandra ett par gånger, och man har ingen aning om vem som ska skjuta på mål, men då lägger Jansson upp den och Mårtensson kan enkelt slå in den. 1-3 alltså!
Murren, som började andra halvlek så bra har haft lite problem och skjuter både vid sidan av mål och en bra bit över. Behöver jag ens nämna att hans humör hade sjunkit betydligt? Vilken tur att SAIK då fick en hörna som han kunde slå in efter trassel mellan Villa-spelarna. 1-4 efter femtiosju minuter spelade.
Villa har absolut inte gett upp på något vis, men SAIK har blivit självsäkrare och har helt bytt planhalva. Nu blir det anfall på anfall, och Mårtensson får på ett bra skott som målvakten dock räddar.
Helt plötsligt ser man en annan Dino en den man är van vid, han ville verkligen slå in ett mål. Det lyckades han inte med idag, men han försökte och försökte, och skapade gång på gång chanser.
I den sjuttionionde minuten får Villa en hörna. Den slås snabbt, men spelarna tycks inte se den och från ruset kommer Linus Petterson i full fart och snor åt sig bollen. Han kör helt soloåkning, medan resten av SAIK-laget står kvar i målet och Villa-spelarna vid sina skjutpositioner. Han kommer en bit förbi mittlinjen när det ser ut som att han tänker “Vad gör jag här?”, i och med det vänder han. Synd, för det hade kunnat bli ett riktigt supermål.
Hörna till Stålmännen i åttiotredje minuten och den pangar bara Mossan in och det ser så lätt ut att “bara” göra så.
En annan i SAIK-laget som jag tyckte skulle få göra ett mål var Simon Jansson som i hela andra halvlek “var het på gröten”! I nittionde minuten lyckades han nästan, men han var offside.
Det var ingen rolig bandy man fick se idag, kändes som en ganska tråkig och seg match. Ändå var det riktigt många i SAIK som man ville lyfta fram.
Pratade lite med Lappen efter matchen, som tyckte att de spelar stabilt och håller bollen när det behövs, och isen var faktiskt okej (om man tänkte på vädret). Att spela på en annan position än vanligt var inga problem, och han tyckte det var kul att juniorerna idag fick mer speltid.
Villa-SAIK 1-5 (1-2)
0-1 Daniel Mossberg, 0-2 Robin Mohlén,1-2 Jesper Bryngelsson (str), 1-3 Kalle Mårtensson, 1-4 Magnus Muhrén, 1-5 Daniel Mossberg
Publik: 1178
Matchens lirare i SAIK: Magnus Muhrén
Avslutar med en kommentar av Murren efter att jag frågat hur det var med ryggen:
“Det är bra, jag är en seglivad gubbe!”.
