Tack för den här säsongen!
Det är klart att det känns lite tomt så här dagen efter. Förlust i en femte semifinal smärtar naturligtvis. Men ser man på hela säsongen så kan man inte annat än vara hur nöjd som helst med det svartvita stålmännen. Man faller verkligen med flaggan i topp och vi kan verkligen se fram emot nästa säsong. Då ska vi tillbaka till Studenternas!
En stor tomhet har infunnit sig. En tomhet som på ett vis känns jobbig men samtidigt så känner jag en viss lättnad. Jag behöver inte gå omkring och ha magont något mer. Det där hemska pirret i magen är borta och min hjärna har börjat fungera igen, ja så bra som den kan åtminstone. Bandysäsongen är över, åtminstone om man är svart och vit. Den tog slut i går i en arena i Västerås med över 6 000 människor, de allra flesta var glada. Men med facit i handen så ska man som svart-vit också vara nöjda. Det här laget gjorde det inte många hade förväntat sig av dem. Dom pressade Västerås till en femte avgörande match och man gav dem en fight ända in på målsnöret. Hade inte Kjörling tagit fram ”saik-dödarspelet”, ja då vette väl tusan hur det hade gått.
Nu kom jag ju på en sak. Bandysäsongen är inte över! Vi har ju U-17 i final på fredag och F-17 på söndag. Hur kunde jag glömma det? Vi har chansen att få två SM-guld i helgen. Inte illa och jag lyckönskar dessa två lag av hela mitt svartvita hjärrta!
Tillbaka till gårdagen då. Matchen blev precis den thriller den hade förutsättningar att bli. Själv var jag dock måttligt optimistisk inför, brukar inte vara det när det är slutspel och avgörande matcher. Trodde att VSK skulle vara alldeles för starka. Men SAIK visade mig och många andra vad ett fighterhjärta är. Man krigade om varenda meter och matchen var mycket jämn och oviss. VSK tar ledningen ganska så tidigt in i matchen på en hörna, som Ted Andersson slog in. Många förväntade sig säkert en anstormning av VSK efter det målet men SAIK håller ihop sina lagdelar på ett föredömligt sätt och ger inte bort ytor åt någon av ”tanksen” i VSK. När man sedan får en straff i slutet av första halvlek och Daniel Eriksson glider fram till straffpunkten, går jag ut i köket då jag känner att anspänningen är för stor. När jag glatt kan konstatera att Danne inte gör något misstag, infinner sig lugnet igen.
VSK kanske skapar mest i den första halvleken men SAIK står upp bra och har en del bra lägen själv. Muhréns stolpskott på hörna är den farligaste. 1-1 i halvtid känns helt ok.
Så kommer då den andra halvleken och dom där 15 första minuterna som VSK bevisligen har gjort bra under hela säsongen. Den här matchen blev inget undantag. Reda efter tre minuter så rasslar det till bakom Joel. Det är ett misstag längre upp i plan som ger Micke Carlsson fri isyta. Tror att det är Micke Nilsson som provar en stötbrytning och det visar sig bli en dödssynd. Efter målet så får VSK tag i spelet mer och visar att den ”magiska” kvarten verkligen existerar. I den 60:e minuten så snubblar Linus Pettersson på mittlinjen och tappar balans och framförallt kontroll på bollen. VSK hugger som en kobra och Anderbro åker sig loss på vänsterkanten. Han tar sig in i straffområdet och spelar snett bakåt till Joneby som rundar Joel och lägger i bollen. Det som har hänt i de två tidigare matcherna i ABB Arena, håller på att hända igen. Två minuter senare så sätter Oscar Robertsson en hörna och på 14 minuter så hade nu VSK gått ifrån till 4-1. Timeouten som SAIK tar kommer inte som en överraskning.
Efter den timeouten så händer något med SAIK. Man satsar allt på ett kort och börjar ösa på framåt. Muhrén och Mossberg börjar köra på ett helt annat sätt och det dröjer inte länge innan man börjar skapa chanser. Men då kliver en viss Kjörling in i matchen på allvar. Han gör räddningar som inte finns. Muhrén har två vassa lägen kort efter varandra men Kjörling räddar. Daniel Eriksson provar med ett frislag. Ny fantomräddning. Man skapar hörnor men man har alldeles för dåligt skytte.
I den 76:e så får dock Kjörling kapitulera. Daniel Mossberg gör en fin genomåkning och sätter ett skott vid första stolpen. Litet hopp således. SAIK fortsätter att trumma på och nog tror jag att publik och spelare med grönvitt inslag, började tänka på fjolårets semifinal mot Edsbyn, där man tappade ett 3-0 överläge på 17 minuter.
Men SAIK har svårt att ta vara på sina lägen och det blir en del fina kontringslägen. Joel får göra många fina räddningar och visar att även SAIK har en riktigt bra målvakt.
Med fyra minuter kvar av ordinarie tid kommer så 4-3. Magnus Muhrén tar upp bollen och i perfekt läge släpper han ut bollen till en framstormande Mossberg, som med ett par lätta fina dragningar åker sig fri med Kjörling och sprätter upp bollen. Nu var det närkontakt!
Med ett par minuter kvar är Mossberg nära igen att ta sig igenom men bollen går på en VSK-are och ut till hörna. Nerver nu… Men som tidigare under matchen så rinner även denna hörna ut i sanden. Sista minuterna spelar VSK klokt och får mycket dyrbar tid att gå för SAIK. Man hinner helt enkelt inte skapa någon mer vettig kvitteringschans. VSK är åter i final. Sju år är en lång tid för en klubb med 17 Sm-guld, så tacka för att glädjen var stor bland spelare, ledare och fans.
Sett över hela matchserien så vinner Västerås välförtjänt. Man är ett tyngre och mer samspelt lag än SAIK. Man spelar på lite fler spelare och med rutinerade herrar som Ted Andersson, Magnus Joneby och Micke Carlsson, är man grymt svårstoppad. Just Carlsson tror jag inte att jag har sett så här pass bra på många herrans år. Ser ut att trivas med bandyn igen.
Ett stort grattis säger vi från SAIK-redaktionen och lycka till i finalen!
Men SAIK förtjänar också massor av beröm. Man gör en fantastisk semifinalserie och den får sätta punkt för en lika fantastisk säsong. Man slår ut stjärnspäckade Hammarby med 2-0 i matcher och sedan sätter man ordentlig press på VSK. Undrar jag vad som hade hänt om man hade lyckats vunnit den där andra matchen då man hämtade i kapp ett 0-4 underläge och hade massvis med chanser att avgöra. Men även då fanns den där Kjörling i vägen….
Den femte matchen avgörs till stor del i början av den andra halvleken. Då syns SAIK:s svaghet extra mycket. Man går bort sig rejält på 2-1 målet. 3-1 försiggås av att man tappar bollen i fel läge. Det har varit en svaghet det här året och i sådana här viktiga matcher, blir dom ju extra synbara.
Sedan är hörnskyttet ett annat problem. Man gör alltså inget mål på hörna i dessa fem matcher. VSK gör 5 mål. Det är klart att sådant också avgör. Men tänk vilka spelare man tappade inför den här säsongen. Patrik Nilsson, Stefan Andersson och Daniel Eriksson var/är alla hörnskyttar av världsklass.
Ola Grönberg kan vara stolt över sitt lag och han kan även vara nöjd med sitt första år som tränare för det här laget. Han och Tony har verkligen gjort SAIK till ett hungrigt lag igen och gett dessa underbara juniorer chansen. Det kommer man att ha igen i framtiden. För det är just framtiden som det här laget siktar mot. Redan nästa år tror jag att man är redo att ta steget hela vägen. En till försäsong med hård träning kommer att ge killar som Jansson, Haraldsson, Mårtensson m fl, den tuffhet och hårdhet som krävs på den här nivån. Lägg därtill att man kommer in i den nya hallen, så förstår ni vad jag menar. Framtiden ser onekligen ljus ut!
Hur kommer det att bli på spelarfronten då? Hur gör Hagberg, Dino, Södergren? Om inte hallen hade kommit så har nog detta varit sista säsongen för dessa tre, tror jag. Men nu lockar nog möjligheten att få spela inomhus så mycket att om bara SAIK vill förlänga kontrakten med dem, så får vi nog se tröja 16, 8 och 33 även nästa år.
Nu när säsongen på is är över börjar ju den andra säsongen, Silly season. Det florerar en hel del rykten här i stan. Ett namn som har nämnts flitigt är Christoffer Edlund. Sägs att han vill plugga i Gävle och då ligger väl Sandviken ganska så bra till. Men det är ju bara rykten än.
Längre fram i veckan så kommer en mer sammanfattning av hela den här säsongen. Lite statistik m.m. Även lite Silly-uppdateringar ska vi även försöka få med. Glöm inte heller att rösta på Årets Spelare. Senast den 25 mars vill jag ha era röster. Efter den här säsongen så är kanske valet svårare än på länge….
TACK FÖR EN UNDERBAR SÄSONG!!
