Brommapojkarna - Dalkurd FF1 - 0
SAIK föll hemma mot VSK
Ett taktiskt VSK slog SAIK med 4-2 och utjämnade till 1-1 i matcher. Micke Carlsson gjorde två av målen för VSK. Pressen ligger nu på SAIK. Vinst är nästan ett måste på söndag om man ska leva vidare i den här serien. Men då måste man hitta tillbaka till det spel som var så vägvinnande tidigare under säsongen. Det ser oroväckande tamt ut hos SAIK-grabbarna.
Har nu åkt det 37 kilometerna jag har mellan hemmet och Göransson Arena och funderat på vad jag fick se för bandy. Förlust med 2-4 och ett VSK som gjorde en mycket strong försvarsinsats. Man formade ett säckförsvar och stack upp ett fåtal gånger och då gjorde man mål. Framåt är VSK inte alls speciellt bra. I dag vinner man tack vare bättre tålamod och ett försvar som gör sitt jobb i det 92 minuter som matchen pågick. Det är bara att gratulera Holgersson och Westman till en taktisk triumf och till 1-1 i matcher. Nu har man lagt pressen på SAIK.
SAIK var det ja. Innan matchen hade jag en god magkänsla och den där slutspelsnervositeten infann sig inte förrän jag bänkade mig i arenan. Kändes lugnt och jag litade på att grabbarna i det svarta tröjorna var fulla av spelglädje. Det började också väldigt bra då Edlund satte 1-0 tidigt i matchen. Det här kanske blir en enkel match, tänkte jag. Man förde spelet, utan att skapa några heta chanser men det kändes ändå stabilt.
Så kvitterade VSK i den 20:e minuten på hörna (Bruun). Ehh, det löser sig nog ändå tänkte jag och fortsatte att tänka positivt. Men i och med det hörnmålet förändrades matchbilden. SAIK tappade den lilla fart man hade haft och det blev en mycket seg match att titta på.
Så vispar Micke Carlsson in 1-2 i den 30:e minuten. Nu började den goda magkänslan att sakta men säkert förvandlas till något annat. Det hjälpte inte att Muhrén kvitterade ganska direkt efter. Känslan som var så god före match, var nu som bortblåst. Någonting var fel i SAIK.
Andra halvlek blev en lång och jobbig resa. SAIK hade bollinnehavet men åkte fast i det grönvita försvaret. Mikko Aarni hade ett jätteläge då Zeke slog en jättefin passning till en fri Aarni. Ställningen var då 2-2 och chans till ledning. Men Aarni kommer alldeles för nära Kjörling som enkelt följer med och kan avstyra läget. Sex minuter senare går Micke Carlsson upp och sätter 2-3 och sitt andra mål för dagen. SAIK försöker att pressa in i en kvittering men är egentligen aldrig riktigt nära. 2-4 kommer i slutet av matchen och är frukten av att SAIK spelar högt med sitt lag. Resultatet är inget annat än en taktisk triumf för VSK.
När man håller på med idrott, spelar ingen roll vad det är. Bandy, hockey, fotboll eller löpning så är en av de viktigaste ingredienserna GLÄDJE. Receptet SAIK har nu saknar den varan. Man har spelare av världsklass, unga spelare som tar för sig, kunskapen och rutinen. Men glädjen.... var är glädjen? Den där spelglädjen som vi såg så mycket av tidigare under säsongen. Det som i höstas var oxfilé är nu korv med bröd, om ni förstår symboliken...
Jag tänker inte ge mig i kast med spekulationer om att det är stridigheter inom truppen. Det får andra göra. Men man behöver inte vara någon bandyexpert för att se att något är allvarligt fel i SAIK just nu. Man kan knappt slå en passning som är tajmad. Antingen är den för långt fram på klubban eller så är den bakom. Farten i skridskoåkningen är som bortblåst och Muhrén hittar inte fram med passningarna till Edlund. Jag kan rada upp saker som just nu inte stämmer. Men faktum kvarstår, var är spelglädjen?
Västerås gör förmodligen en av sina bästa försvarsinsatser på hela säsongen och man belönas med en seger som var livsviktig för vidare existens i slutspelet. Men faktum är att jag inte är imponerad av VSK i det offensiva spelet. Därför så känns förlusten extra tung.
Har SAIK tänkt sig spela den sista bandymatchen på säsongen, den på Studenternas, får man nog lov att börja spela som ett lag igen. Just nu känns det som om det är en arbetsplats dit man går bara för att göra sitt jobb.
Som stor SAIK-supporter smärtar det att behöva ”såga” det lag man håller närmast hjärtat. Men just nu blöder mitt svartvita hjärta. Jag brinner för det här, visa att ni också gör det!!!!
FORZA SAIK!!!
SAIK-Västerås 2-4 (2-2)
1-0 Christoffer Edlund, 1-1 Anders Bruun, 1-2 Micke Carlsson, 2-2 Magnus Muhrén, 2-3 Micke Carlsson, 2-4 Tobias Holmberg.
Hörnor: 7-3
Utvisningar: SAIK 3x10, VSK 3x10
Publik: 2011
