Monaco - Lille2 - 1
Bollnäs vann sista slaget - Ett stort grattis!
Den sista semifinalen blev så spännande som man hade kunna anat. Men att det var ett straffslag i matchens sista sekunder som skulle avgöra det, ja det hade nog inte ens Hitchcook kunna regisserat. I matchens absoluta slutsekunder så får Bollnäs ett friläge och bakifrån kommer en klubba som tillhör Linus Pettersson farande. Solklar straff och Mikko Lukarilla sätter den stensäkert i mål och skickar Bollnäs till SM-final. Jag måste först och främst gratulera Bollnäs och deras fans till denna SM-final. En final som man har gjort sig förtjänt av, på plan och läktaren. Dom scener som utspelade sig här i GA direkt efter slutsignalen har jag aldrig sett. Det svider i mitt svartvita hjärta att behöva erkänna det men Bollnäs och Flames förtjänar verkligen en final. Grattis!
Sådana här stunder gäller det att vara stor i nederlaget. En match som jag kommer att sent glömma. Inte för att det var en av de mest välspelade. Nä, för det saknades en del viktiga detaljer. Magnus Muhrén kunde bara spela 15 minuter innan han fick kliva av. Per Hellmyrs blev punktmarkerad i stort sett hela matchen och var ganska osynlig. Så dom här finesserna uteblev en aning. Men spänningen, den var oliiiiidilig.
Ni 4029 som inte var här såg väl matchen på tv, kan jag tro och jag hoppas att ni tyckte det var lika spännande som vi. SAIK kändes lite tyngre i dag och såg ut att kunna koppla greppet men Bollnäs visade ett fortsatt bra försvarsspel och SAIK:s vassa offensiv bet inte så hårt och skoningslöst, som man hade önskat.
Jag sa redan efter en kvart in i andra halvleken att det blir bara ett mål till. Kunde väl inte ana att jag, värdelösaste tipparen i bandysverige skulle få rätt. Men jag önskar att målet hade kommit till på ett helt annat sätt.
Linus Pettersson, kung i SAIK i 90.50 av matchen. Då drabbas han av mental kollaps. Slänger klubban i ett försök att hindra Bollnäs att göra mål. Domaren kunde ju inte göra annat än att blåsa straff. Mikko Lukarilla skjuter den säkert i mål och jublet steg till någonstans över det tillåtna i GA.
Jag kände bara ledsamhet en stund och led med grabbarna i SAIK och speciellt Linus som fram till den där situationen, verkligen var kung i hela Sandviken. 8 plus satt vi sa här på läktaren. Men efter en sådan grej sjunker det kraftigt.
Att jag bara sitter kvar här på GA och skriver om detta medan Flames och Bollnässpelarna jublar i kapp, tycker jag tyder i alla fall på att jag tagit denna förlust med fattning. Kanske beror det på dom 39 grader jag har i kroppen vilket gjort mig virrig. Men att se denna glädje är ändå fantastisk. Självklart så skulle jag vilja ha åkt ner till Studenternas på söndag för att se SAIK ge Hammarby en match men på ett vis så måste man ändå erkänna att Bollnäs verkligen har spelat sig till den här finalen och med detta massiva stöd, kan man ge Bajen en match både på och vid sidan av plan.
Till alla Flames vill jag nu bara säga att passa på att njut av dessa dagar fram till finalen och under finalen. Har varit ner många gånger och känslan när man går till Studan är så otroligt härlig och det är ett minne för livet.
Tack för en oförglömlig semifinalfest. Som SAIK-are mår man väl ungefär som efter en fest medan ni Bollnäsare fortfarande är i ruset. Kör hårt nu på söndag!
SAIK hade många lägen att greppa tag om den här matchen men det kändes en aning krampaktigt ibland. Man körde fast lite för många gånger och när man fick lägen, ja då stod Oksanen i vägen. Saknaden av Muhrén betydde nog mer än vad man kunde tro på förhand.
Tycker ändå att SAIK ska vara nöjda med sin säsong. Tyvärr så tycker man väl inte det själv och vad som har saknats i det här sista skedet, får man väl utvärdera när känslorna har lagt sig.
Jag lider nu det gör jag och den jag lider mest med är nog Lusen. Alla kan drabbas av blackouter, för det måste ju vara det han fick när han slängde klubban. Klockren i sitt spel hela matchen och det man kommer att komma ihåg är när han slänger ut SAIK från Studenternas. Men Linus är en kille med fötterna på jorden och ge detta ett par dagar och han är tillbaka igen.
Vad händer nu i SAIK? Ja, en hel del skulle jag tro. Det har varit väldigt upp och ner och pratats mycket om spelare hit och dit. Jag är rädd att vi i dag fick se Muhrén för sista gången. Har inget jag kan grunda det på men det är en känsla jag har.
Ryssarna kommer säkert också att besöka Sandviken nu på vårkanten och frågan är då om spelare som Mossan, Bella och Lusen kan motstå. Säsongen på is må ha tagit slut i kväll runt 22-tiden men säsongen utanför, började nyss. Ska vi i Sandviken få fortsätta se ett lag bland de fyra, får Anderstedt & co, jobba hårt nu ett par månader…
Flames har nu lämnat arenan men jag kan fortfarande höra deras sång. Jag har bilen parkerad mitt ibland deras bussar. Kanske ska sitta kvar ett litet tag till, för att undvika hörselskador och samla mina tankar.
Tack SAIK Bandy för en fantastisk säsong. 16 året i rad i minst semifinal. Det är otroligt starkt. Samtidigt så är det en klen tröst på söndag när man får se ett grönvitt och orangeblått hav på Studenternas.
22.30 Over and out från Göransson Arena. Vi syns nästa säsong!
