SAIK U 18 tog guld!
I en rafflande match mot Edsbyn kunde SAIK avgöra till 2-1 efter förlängning. Lycklig matchvinnare blev Erik Sjölinder. Detta var lagets tredje raka guld. Även SAIK F 17 spelade SM-final i dag. Tyvärr räckte man inte hela vägen. Kalix/Karlsborg var ett par nummer för stora och vann med 8-3. Men ett guld och ett silver till SAIK denna säsong är mycket bra.
Har varit och sett framtiden i SAIK i dag. I strålande solsken, som dock förstörde lite av spelet, spelades under lördagen tre SM-finaler. Den första spelades mellan SAIK F 17 och Kalix/Karlsborg. Trots en pigg start av SAIK med två mål av Alina Zinkewitch, orkade man inte stå emot ett mycket starkare Kalix. Anförda av "Mohikanen" Susanna Lehosmaa (hade en tuppkam fastklistrad på hjälmen, rätt festligt faktiskt) så åkte norrbottniskorna i från ett för dagen feberdrabbat SAIK. Fyra spelare i SAIK åt alvedon i halvtid för att ens kunna spela andra halvlek. 8-3 blev det till slut men jag skulle tro att man är ganska nöjda i SAIK-lägret i alla fall. Man var inte alls tippad att gå till en final i år. Bra gjort, tjejer!
Favorit tippade var i alla fall SAIK:s U 18 inför den här säsongen. I två år har man nu vunnit guldet och att försvara det en tredje gång, brukar vara bland det svåraste man kan göra.
För motståndet stod Edsbyn och nog blev det motstånd. Trots att solen stekte sönder isen så försökte båda lagen att spela inledningsvis och det var bra tempo på grejerna. SAIK tog ledningen i den 14:e minuten. Olle Willén hittade en lucka och satte bollen. Men Edsbyn kvitterade bara fem minuter senare. Martin Söderberg kom fri, såg lite offside misstänkt ut men domaren valde att släppa det. Martin gjorde inget misstag och kvitterat var det.
Resten av halvleken blev en hafsig historia. Solens varma strålar gjorde isen mjuk och väldigt vattnig. Det gick inte att spela riktig bandy, helt enkelt.
Andra halvlek blev desto bättre, i alla fall i början. Första 20 minuterna är väldigt rolig att titta på. Chanserna avlöser varandra och om inte de båda målvakterna hade vaknat på bästa sidan, skulle siffrorna varit betydligt mer. Riktigt vassa parader var det.
Ju längre halvleken gick desto sämre blev spelet och de båda lagen såg mer och mer ut att vänta in förlängningen. Men SAIK skapade en sista vass chans med bara två minuter kvar. Åter igen gör Byns målvakt en bra räddning. Matchen slutar 1-1 men som alla vet så får inte en final sluta oavgjort, så förlängning väntade.
Edsbyn tog tag i taktpinnen direkt i förlängningen och skapade under de två första minuterna en bra målchans och två hörnor. Men Abbe Bodin, målvakt och resten av SAIK klarade ut det hela och började äta sig tillbaka i matchen.
När det hade spelats sju minuter av förlängningen, hittade en boll in i Edsbyns straffområde. Det blev kalabalik framför målet och jag tror nästan alla utespelare var i en cirkel på ca 5 meter i diameter och försökte missa vattnet och träffa bollen. Den som lyckades bäst, på kanske fjärde försöket var Erik Sjölinder. Han skickade in bollen som betydde att SAIK hade vunnit med 2-1 och därmed försvarat sitt guld från i fjol. Tv-pucksglädje förstås och glada miner även på läktaren där säkert ett par hundra Sandviken bor befann sig.
En kämpaseger i en match där turen avgjorde. Samtidigt kändes det som om SAIK var lite starkare. Man hade mer tyngd i sina anfall och det lönade sig till slut.
Bäst i SAIK var helt utan tvekan, Jocke Bergman. Den unge liberon som fått mycket speltid i A-laget i år. Har inte spelat så mycket med U 18 i år men så går han in i en final och tokäger hela Studenternas. Där har vi en blivande gigant på liberoplatsen, var så säker.
Ett stort grattis från SAIK-redaktionen till de båda ungdomslagen som visar att SAIK har en lovande framtid framför sig!
