Att ladda i fiendeland
Anna Carlsson brukar skriva på SAIKsidan när det är matcher i västsverige. Här följer hennes berättelse om hur läget är i Villaland.
Här nere brukar det vara rätt mycket bandyprat årets alla dagar, men den här veckan har varit helt galen. Kanske framförallt för en svartvit här nere i fiendeland... På tv, radio, tidningar, reklamaffischer, ja, egentligen räcker det att bara gå ut genom ytterdörren så möts man av Villa-fans, som även råkar vara grannar till mig. Man får höra mycket, men vi får väl se vem som skrattar imorgon, oavsett så lär det bli ett riktigt ståhej här hemma på vår gata då det är vi mot dem, så vem som än får lyfta pokalen imorgon och resa de så mycket skönare timmarna hem så lär det firas här!
För en gångs skull så känner jag mig ganska lugn, vet inte vad det beror på, eller om det är bra eller dåligt, det återstår att se imorgon... Kanske för att jag har försökt att varken läsa tidningarna, se på de lokala nyheterna eller lyssna på radion. Men jag unnar verkligen Villa en final, det är riktigt kul att det är just de mot SAIK, men med det sagt så har jag inte sagt att jag unnar dem ett SM-guld! ;)
För några dagar sedan pratade jag med en granne och han ska köra en buss till Studenternas, han sa att det då var runt 40 (!) bussar som ska upp, och fler lär väl göra som vi, ta bilen alltså. Så det lär bli grymt mycket folk som kommer och ett rejält tryck på läktarna! Och en sak som vi båda lagens fans kan vara överens om är att Villa kommer vinna läktarmatchen, och förhoppningsvis även dra med oss svartvita och få igång oss lite bättre! Vem som vinner matchen på isen återstår dock att se...
Värsta tänkbara scenario imorgon vore om det blev en repris på förra årets final, ja, givetvis inte om det blir guld, nej, utan med våra biljetter... Jag hade fått ansvaret att köpa biljetter till mig och familjen, och jag tittade många, många gånger så jag beställde till rätt sektion. När vi väl kommer till Uppsala och Studenternas och ser att vi enligt våra biljetter ska gå till det orangeblåa havet, så börjar jag ana att det inte står helt rätt till. Väl inne vid läktarna så inser vi att vi ska gå upp mitt i deras klack... Det var som att all luft gick ur mig, mössan drogs ner över ögonen och jag ville bara åka hem. Som tur var så är ju Bollnäs-fansen snälla och trevliga och vi fick stå kvar!
Att Villa är med i finalen tror jag är jättebra för bandyn, fler här nere blir intresserade och lagen här blir även bättre och bättre i och med att de finns många hallar nu. För att bandyn ska kunna växa så gäller det ju att de bra lagen "sprids" ut över vårt avlånga land.
Sista året för finalen på Studenternas, och det känns lite tråkigt i och med den härliga stämningen och traditionen kring finalen där, samtidigt så har man ju sett bilderna på allt vatten där det egentligen ska finnas is just nu, och då ska det givetvis bli skönt med en inomhushall.
Så även om jag vet att de blåvita är snälla och jag antagligen känner igen ett flertal av dem, så står jag gärna bland de andra SAIK:arna!
Nu hoppas jag att vi ses imorgon på läktarna, och att det blir SAIK som får lyfta pokalen runt sex-tiden, och att det blir vi som får bjuda på svartvita tårtor på måndag som ett tröstpris till våra vänner och kollegor!
//Det var allt dagen innan den stora finalen från "fiendeland"!
