Ännu ett drama
När allt såg så härligt ut, 5-1 i paus, 6-2 en bit in andra, kom Villa med en forcering som gjorde att det blev mer en suck av lättnad än ett guldjubel när domare Kandell till slut blåste av den sista finalen på Studenternas IP. Grattis grabbar till en grym prestation, hela säsongen. Grattis Peter och Håkan som lett laget och Grattis alla vi andra med svartvita ränder på hjärtat.
Mars 2011, Zeke avslutar sin karriär med suddenmålet mot Bollnäs, ett drama var över och alla Saikare med svagt hjärta funderade på att sluta titta på bandy. Ett år senare gör Joel årets räddning efter 92:30 och det blir ett till guld efter ännu ett drama i Hitchcock klass. En final till på det här sättet och hjärtakuten i Gävle kommer att försöka förbjuda bandy.
Tankar kring finalen
När Jonathan, Thomas F och jag funderade i artikeln inför säsongen så skrev vi att det kan komma att svaja lite kring SAIK eftersom det är många orutinerade killar i laget, högsta nivån är riktigt hög men det blir svårt att hålla den över hela säsongen. Det har svajat oväntat lite, det var problem i en del matcher men det blev en serieseger. Istället fick vi se att det svajade i finalen, efter en magisk första halvlek så var det kanske orutinen som visade sig i andra halvlek då tålamodet försvann från de S-märkta och det blev allt kortare anfall och Villas desperata forcering gav utdelning, tack och lov en gång för lite. SAIK drabbades av utvisningar för att man blev hårt pressade, det går alltid att skylla på domarna men i slutänden var det nog bara Jockes för liggande spel som var felaktig. Apropå domare, vi konstaterade i slutet av andra halvlek att samtliga på Studenternas var irriterade på Kandell & co, den blå sidan ville ha fler straffar och den svarta önskade att de blå också skulle bli utvisade. Otacksamt är det att vara domare, vilken tur att det finns de som vill.
Vinnarmentalitet
Johan anger den som en anledning till att han ville till Sandviken, experterna pratar om den och ledningen betonar vilken vinnarmentalitet det finns i laget och klubben. En dag som denna skickar jag en tacksam tanke till en man som starkt bidragit till denna vinnarmentalitet. Från 1945 och till mitten av 90-talet var SAIK kända som laget som alltid föll på målsnöret, i finaler och semifinaler var man sämst när det gällde. Då kom han, mannen, myten, mustaschen – Sören Persson. Jag vet att Thony ligger bakom det spel som ligger till grund för framgångarna men på 90-talet hade det kört fast, det var bra men inte tillräckligt bra. Då kom Sören in, rekryterad för sitt bandykunnande men också för sin förmåga att ryta till om han ansåg att spelarna inte låg på 100 %, minst. Kombination Thony och Sören lyfte SAIK till tre finaler i rad 96, 97 och 98 med det förlösande guldet 1997, efter 52 år. Sören, nu i Bollnäs var en viktig tidig kugge i maskineriet som det nu ångar vinnarmentalitet kring.
Framtiden
Orkar bara ägna framtiden ytterst lite tankemöda idag. Det finns ett skräckscenario där flera spelare försvinner till Ryssland och SAIK saknar ekonomi att rekrytera ersättare. Försvinner Bella, Lusen och Chrille och kanske någon mer blir det ett tufft jobb att bygga ett nytt lag.
Det positiva scenariot är naturligtvis att truppen till stor del blir intakt och att framgångarna i SAIK gör klubben attraktiva för killar med ambitioner att spela bandy långt in i mars, titta på Sävas utveckling från talang till landslagsstjärna, det är så SAIK vill jobba med spelare som väljer att flytta hit.
Mästartruppen med mina omdömen om säsongen
Joel Othén, 26 år, andra SM-guldet
Har under året visat att han är en riktig matchvinnarmålvakt som visat klass när det som mest behövts. Sista räddningen i finalen säger det mesta.
Abbe Bodin, 19, första SM-guldet.
Eftersom Joel stått alla matcher har inte Abbe fått visa upp sig.
Joakim Bergman, 19, andra SM-guldet.
Drabbad av skador under hösten och har inte presterat samma liberospel under sin andra säsong i A-laget. Har varit bra som back under slutspelet
Jesper Hvornum, 26, första SM-guldet.
Från Allsvenskan till SM-guld, Jeppe hoppade sunt i försvaret innan organisationen satte sig men sen har han varit klockren som vänsterback, en av de bästa S-märkta i finalen.
Victor Janérs, 18, första SM-guldet.
Viktor har fått mycket sparsamt med speltid, hans tid kommer.
Erik Säfström, 23, andra SM-guldet.
Under hösten kändes det som om Erik tappat allt självförtroende från debutåret i SAIK, det fungerade inte alls. Efter VM kom en helt annan kille hem och har under de avslutande veckorna spelat halv på ett sätt jag trodde bara den där killen i Bollnäs kunde. Erik är en starkt bidragande spelare till guldet.
Johan Löfstedt, 25, första SM-guldet.
Att Johan var bra visste vi när han kom, men att han var så här bra…. När Chrille skadades i höstas klev Johan fram som en målskytt av rang och magin i passningar och dragningar är en njutning för bandyögat. Johan har vunnit sina 3 första seniortitlar i år, det kommer att bli många fler. Årets man 2013, minns vart nu läste det först.
David Brodén, 20, andra SM-guldet.
David har fått mycket sparsamt med speltid, hans tid kommer.
Linus Pettersson, 23, andra SM-guldet.
Libero eller back? Linus har visat i år att det inte spelar någon roll, han är ledaren i försvaret och en av världens bästa försvarare. Linus attityd att alltid försöka ”käka upp” motståndarnas skott är beundransvärd. Alla blåmärken från säsongen försvinner, men Linus har, 23 år ung, 2 sm och 2 VM – guld, grymt.
Daniel Bäck, 25, andra SM-guldet.
Daniel har visat att han lärt sig SAIK-spelet, vikarierar förtjänstfull som både mittfältare och halv. Daniel har efter sin knäoperation haft svårt att ta en startplats men med 2 guld i bagaget är det lätt för Bäck att träna ännu mer för att etablera sig som ordinarie.
Christoffer Edlund, 25, andra SM-guldet.
23 mål på 9 slutspelsmatcher!!! Skyttekungen kom tillbaka efter den svåra skadan och har varit fantastisk som målskytt, Villamålvakt Berggren hindrade Chrille från att göra fler än 3 mål igår. I spelet fattas lite innan han är i samma form som ifjol men det förlåter vi.
Dennis Henriksen, 20, första SM-guldet.
Dennis hamnade utanför laget när slutspelet började. Under Elitserien visade Dennis upp att han är en frisk fläkt som på allvar kommer att slå sig in i laget till nästa säsong.
Ted Haraldsson, 22, andra SM-guldet.
Ted har som högerhalv breddat SAIK-offensiven till att gälla över hela banan. Hans styrka är den kraftfulla skridskoåkningen och att han kan bryta igenom ett samlat försvar. Behöver utveckla sin defensiv för att ta ett steg närmare landslaget.
Mikael Nilsson, 28, andra SM-guldet.
Micke är laglojal som få, han spelar back, defensiv mitt och kommer med genombrott som i finalen. Som defensiv mittfältare ger han en stabilitet som gör att övriga mittfältare vågar prioritera offensiven ännu mer.
Rasmus Forslund, 21, andra SM-guldet.
Den defensive brodern Forslund har svårt att få kontinuerlig speltid. Ibland back och några skift som mittfältare, visar att han är lojal med laget och taktiken, kanske nya Micke Nilsson
Linus Forslund, 23, första SM-guldet.
Linus har med sin fantastiska speed på skridskorna varit den som bryter mönster och utgör ett ständigt hot. Linus var lysande i slutspelet med 7 mål. Han hamnade lite i skymundan i finalen men vad gör väl det.
Mikko Aarni, 30, andra SM-guldet.
Den flygande finnen är inte längre bara en toppforward. Mikko gör stor nytta defensivt på mittfältet där han sköter Nilssons jobb när denne vilar (läs är utvisad J )
Erik Pettersson, 16, första SM-guldet.
När säsongen började så hade jag en förhoppning om att Erik skulle få lite speltid i någon match som var avgjord. Jo tjena som vi säger i Sandviken. Erik spelar som en senior, skjuter bättre än de flesta och har debutsäsongen gjort 26 mål och blivit utsedd till årets komet! Erik kommer att bli en världsspelare, och det snart.
Daniel Berlin, 25, andra SM-guldet.
Världens bästa mittfältare. Daniel dominerar sin bandyarena, han är urstark i defensiven och briljant i offensiven. Han lugnar ner när det behövs och sätter fart när det är läge. Vill någon definiera ordet 2vägsspelare så ta en titt på Bella.
Tröja nummer 6 och även 150 är förevigt förknippade med mittfältsgeneralen som personifierar vinnarmentaliteten.
Vi på redaktionen har valt att skriva en varsin krönika med personliga tankar och känslor efter finalen, tack för att ni orkar läsa. Och tack till alla läsare för vänliga ord om finalartiklarna, det värmer.
