Kryss mot Dynamo
SAIK tog emot Dynamo Moskva i säsongens första träningsmatch i Göransson Arena. Matchen, som var jämn men inte alls särskilt händelserik, slutade 2-2. Självklart saknas det en bit till mästarformen och det syntes att man inte hade spelat match på ett tag. Om vi räknar in de faktorerna så skulle jag säga att detta var en bra genomförd match.
Att komma ut från Göransson Arena och känna hur värmen bara slår mot ansiktet indikerar att vi bara hunnit en bit in i september. Är det inte underbart att man då precis avnjutit en bandymatch mellan två världslag som dessutom spelats i perfekta förutsättningar? Säg vad ni vill om bandyhallar kontra klassisk ”utebandy”, bandy i september kan vara underbart när man har dessa förutsättningar.
Tyvärr var jag 20 minuter sen till dagens drabbning, men jag missade tydligen inget av vikt utan matchen var fortfarande mållös när jag kom. I en händelsefattig match var det Dynamos nyförvärv från Kuzbass (Pavel Ryazantsev) 1-0 efter 28 minuter, och visst var det Dynamo som var lite tyngre under stora delar av den första halvleken. Den väldige ryssen assisterades av Viktor Chernysov och målet får klassas som ett riktigt ”brunkmål”. Det blev halvtidsresultatet, 0-1, efter en stundtals tråkig första halvlek där SAIK som vanligt ägde väldigt mycket boll.
I den andra halvleken skulle SAIK kvittera två gånger, och dessutom vara det som Dynamo var i första halvlek. Man var tyngre när man kom upp mot Dynamos straffområde, och det gällde främst mot slutet. Annars var det fortsatt händelsefattigt och det dröjde till den 65:e minuten innan SAIK gjorde sitt första mål. Det signerades Forslund gånger två, eller åtminstone enligt mig och alla som jag diskuterade saken med. Det var så att Linus Forslund förde upp bollen längs högerkanten och tog sig sedan in mot mål där det tyvärr var väldigt trångt. Efter ett motlägg med målvakten studsade bollen ut till broder Rasmus som satte 1-1. Men när speakern sedan annonserade målskytten var det istället Erik Pettersson som ropades ut, det är jag däremot oerhört skeptisk till. Men det var väl mer av akademiskt intresse. Vad som var desto mer intressant var att Dynamo replikerade blixtsnabbt genom den vane målskytten (man har ju ett par sådana i Dynamo) Ivan Maximov. Inte heller denna gång var det någon vacker bandy som ledde fram till målet. Lite slumpartat fick han bollen i SAIK:s straffområde och det var bara att slå till. Assisten noterades den gamla SAIK:aren Rinat Shamsutov för. Dynamo var bra under en period efter målet, men båda lagen hade problem med att få till några heta målchanser och SAIK tog över spelet igen. När SAIK sedan kvitterade var det inget drömmål den här gången heller. Christoffer Edlund, nybliven lagkapten som därmed spelar med tröja nummer 150 för att hylla Sandvikens och Sandviks 150-årsjubileum, snappade upp en retur och slog in bollen förbi ett par försvarare. 2-2 med 80 på matchklockan, Erik Sävström fick assisten. Som sagt var SAIK lite starkare efter det här, men man lyckades inte vaska fram några riktigt heta chanser.
Nu har jag skrivit som att båda lagen var 100 % vid målchanserna men så var det inte riktigt. Chrille var frispelad men lyckades inte få tag på bollen, Micke Nilsson fick sånär tag på en hörnretur och hade haft drömläge om han lyckats ta emot den samt några fler chanser av det stuket. Nära men ändå inte. Matchen slutade 2-2, och det är absolut inget dåligt resultat. Det är väl inte det försäsongen handlar om heller men känslan är bra och spelet såg bra ut för att vara så här tidigt på säsongen. Bäst idag: Ingen aning faktiskt, det låter tråkigt men det var en stabil laginsats.
Nyförvärven ska jag skriva lite kort om också. Johan Östblom hade inte sin allra bästa dag på jobbet men det ska man ju inte ha i mitten av september. Johan var bra, men inte så mycket mer. När han väl kom upp i banan så saknade han, precis som resten av SAIK, lite driv och fart för att ta sig förbi eller släppa bollen till någon som är fri. Istället hamnade bollen hos spelare med halvfart som vände ur och började om. Kasper Milerud då? Ja, han fick ganska sparsamt med speltid men gjorde en bra insats när han var på planen. Kasper har bra fart på skridskorna men för spelare som honom, Johan Löfstedt, Linus Forslund, med flera blir dessa matcher väldigt svåra då man får få lägen att utmana och skapa chanser. Bra var då att man värderade lägena och ägde mycket boll istället för att chansa. De är två bra spelare, Johan och Kasper som ju kom från Hammarby inför säsongen, och det blir en rolig och lång bandysäsong i år igen (trots spelartappen av Linus Pettersson och Daniel Berlin som för övrigt fanns på läktaren idag tillsammans med drygt 500 andra). Det vågar jag lova redan nu.
