Kvartsfinal 1: Västerås-SAIK
Det har blivit dags för slutspel i bandy. Nu ska det avgöras vilket av dom 8 lag som är kvar, har vad det krävs för att stå med bucklan i skyn den 20 mars. SAIK är stora favoriter till att gå till final. Men det är en lång väg att gå. Resan börjar i Västerås då man i en tät kvartsfinalserie ska ta sig an den mesta mästarna. Räkna med blod, svett och tårar när det ska avgöras vilket av dom två klassiska bandylagen som går vidare. Avslag 19.00 i ABB Arena.
I morgon börjar det. Jakten på den där bucklan man får lyfta på Studenternas runt 17-tiden, söndagen den 20 mars. En låååång försäsong är över. En intressant elitserie är också över. Nu ska agnarna skiljas från vetet. Nu ska åtta lag först och främst bli fyra, för att sen bli bara två kvar till den där magiska dagen i Uppsala. Det finns ca 150 spelare som just nu drömmer om att få kliva upp dom där härliga trappstegen på Studenternas huvudläktare och sedan blicka ut över havet av supportrar som hyllar dom som hjältar. Låter det som en saga? Det är det också och för ett lag kommer sagan att bli sann om knappt en månad.
SAIK, Bollnäs, Edsbyn, Villa, Hammarby, Broberg, Sirius och Västerås. Där har ni dom åtta lagen som gör upp om guldet 2011. Efter en spännande elitserie så har man nu kommit fram till resans mål, slutspelet. Blod, svett och tårar heter det ju och med dom kvartsfinaler som det blev, kommer vi garanterat få se alla dom tre ingredienserna.
SAIK:s väg mot slutdestinationen går via Västerås. Man inleder kvartsfinalserien på bortaplan i den stora ABB Arena. En arena som faktiskt har gett en hel del sköna segrar genom den tre år långa historien. För många år sedan var bortamatcher i Västerås, något man med svartvita ögon såg med fasa fram emot. Rocklunda gick under smeknamnet Skräcklunda och det passade väldigt bra under en tid. För under 90-talet så lyckades SAIK inte vinna mer än 2 av 18 matcher. Men det är historia nu.
Sedan ABB Arena växte upp ur jorden så har SAIK spelat 9 serie-slutspelsmatcher där. Man har vunnit fyra och förlorat fyra. För en vecka sedan spelade man 4-4. Så det är inte med fasa som SAIK-spelare och fans åker till Västerås mer i alla fall.
SAIK avslutade elitserien med att vinna med hela 12-3 mot Sirius. Ett Sirius som verkade ha lämnat all inställning hemma. Den fanns nog inte ens med på bussen upp till Sandviken. Det var 8-0 i halvtid och SAIK behövde väl knappast förta sig för att ha den ledningen. Men det var ändå ett styrkebesked man lämnade då matcherna före hade sett lite sisådär ut. Faktum är att efter uppvisningen mot Edsbyn direkt efter VM, så vann SAIK bara två matcher, den mot Sirius och så mot Vänersborg. Man var helt klart lite sliten och när seriesegern var klar, tappade man nog också lite fokus på serien och började blicka framåt.
Mot Sirius så såg det mer laddat ut igen och en spelare som jag tycker så verkligen pigg ut var Daniel Berlin. Han stod för fyra vackra målpass och han såg betydligt rappare ut än hade gjorde tidigare. Jag pratade med honom efter matchen och han sa att formen började infinna sig efter den förkylning han ådrog sig efter VM.
Även Mischa såg rapp ut och frågan är nu om inte han har börjat växla upp. Han brukar göra det när det börjar gälla lite mer. Kolla bara på VM-semifinalen och finalen. Där såg man varför han har utsetts till världens bästa bandyspelare så många år.
Sjukdomar var det ja. Det har florerat lite förkylningar i laget och nu senast så stod Zeke över. Men pratade även med honom och han kände sig klart på bättringsvägen. Liberon Jocke Bergman saknades mot VSK förra onsdagen men spelade mot Sirius.
Det gäller nu att man försöker hålla sig frisk för man har inte råd med att flera ordinarie spelare borta. Man har duktiga juniorer som kan hoppa in men dom har ju även matcher med sitt lag, U 20 och det är lätt att man blir sliten.
Daniel Mossberg satt även han på sidan i fredags. Men det var på grund av avstängning. I matchen mot VSK, uppträdde han lite väl bryskt mot VSK:s Tobias Holmberg, vilket resulterade i grovt matchstraff. Men det stannade vid en match och han är tillbaka i morgon. Viktigt, då Mossan är navet i SAIK:s anfallsspel.
Tror att man åker till Västerås med goda känslor. Man har ganska så bra koll på VSK, känns det som och med resultaten från den här säsongen och förra årets kvartsfinalseger, bör man ha bra självförtroende. Men det är ändå slutspel nu och då är det mycket tillfälligheter som avgör. Ibland vinner dom över skicklighet. För så är det i alla fall, att SAIK känns mycket stabilare och starkare på alla positioner än VSK. Men det gäller också att utnyttja det på bästa sätt.
VSK kan spela helt utan press i den här serien . Ingen utanför Västerås stadsgräns, tror väl att man ska slå ut SAIK. Frågan är hur känslan inom laget är? Man klarade sig till slutspel som åttonde lag och det var faktiskt lite ovisst in i det sista hur det skulle bli. Den tillsynes så lätta avslutningen mot Boltic var länge en jämn match innan man gick ifrån och vann med 5-1. Nu är man där man siktade inför säsongen. Man har inte uttalat något speciellt mål den här säsongen. Får man tro tränare Westman så är man fullt nöjd med att ha tagit sig till slutspel.
Tittar man på årets lag och jämför med det lag som vann guld 2009, så är det sex namn som inte finns med i årets upplaga. Man har bytt målvakt. Guldhjälten Kjörling slutade ju den här säsongen och ska nu försöka mota in busar i buren i stället. Nyförvärvet Mowitz har väl skött sig bra och i höstas när VSK besökte Sandviken, var han enorm i målet och räddade undan laget en större förlust, än dom 1-3 det blev. Men hans stabilitet är väl inte än i vad Kjörling var. Där har han en bit kvar.
Sen har ju namn som Patrik Anderbro och Johan Geibert försvunnit. Två meriterade spelare som man kanske inte riktigt har kunna ersatt. Man har i alla fall inte ersatt dom med några liknande meriter. Man har satsat på yngre förmågor. Jens Hermansson är en sådan och han är en väldigt intressant spelare som kan bli riktigt bra i framtiden. Han är bara 17 år ännu. Där har VSK ett ämne.
Men spelare som Viktor Engström och Tobias Holmberg har kanske inte tagit det där klivet som man hade hoppats på i Västerås. Holmberg som var kung på Studenternas den där marslördagen 2009. Han låg bakom 4 av dom 5 mål VSK gjorde och alla såg honom som näste stora stjärna i landslaget. Men säsongen efter blev inte riktigt det han hade hoppats på. Han var med i den VM-trupp som först presenterades med föll sedan bort.
Tobias är ju ändå ung ännu, född 1987, så det kanske är lite orättvist att lägga allt på hans axlar. Men både han och andra i bandysverige hade nog väntat sig lite mer av den spelskicklige mittfältaren.
Västerås har en av de yngsta spelartrupperna men det finns några ”gamla” rävar kvar ännu. Ted Andersson och Micke Carlsson är två av dem och dom håller än, men det börjar nog bli på sista svängen där. Båda två är 38 år gammal nu och Micke hade väl tänkt lagt skridskorna på hyllan men övertalades att fortsätta. Men det är väl inte riktigt den Micke som gång på gång förstörde för oss saikare med sina mål. Har väl en lite annan roll än att bara göra mål nu men ändå så har han visat att det fortfarande sitter i. Med sina 16 mål placerade han sig som tvåa bakom Jonas Nilsson i den interna skytteliga. Så visst, ”gubben” kan än.
Ted Andersson visade under semifinalserien mot SAIK för två år sedan varför han har varit den landslagsman han var. Den tyngden han hade när han kom brummande och mer eller mindre knuffade undan svartvita spelare, var imponerande att se och tillsammans med Joneby och Holmberg var Ted en stor anledning till att man vann guldet. Men nu skriver vi 2011 och det ser lite trögare ut för nummer 3. Det är inte samma fart när han nu kommer farandes. 6 mål har det blivit den här säsongen.
Men nu är det ju så att gamla rävar som Andersson och Carlsson, brukar tända till lite extra när det blir slutspel och Mickes uttalande till tidningen när det stod klart att SAIK valde VSK, var: ”Kul att möta Edsbyn i semifinal” Lite typiskt Micke och han har ju varit med förr.
Tror ändå att det blir SAIK som vinner det här till slut. Skulle man vinna i morgon så ser det ju onekligen väldigt bra ut med två raka hemmamatcher. Men jag väljer att tro på samma scenario som förra året. SAIK vinner i morgon men sedan vinner Västerås på torsdag. 1-1 i matcher inför tredje matchen alltså. Varför tror inte jag som alla andra då, det vill säga 3-0 i matcher till SAIK? Jo, av den enkla anledningen att det är slutspel och Västerås vi talar om. That´s why!
I morgon spelas även två kvartsfinaler till. Båda två ser väldigt ovissa ut på förhand. Hammarby söker guldformen och får nu ta sig an Edsbyn. Det kan bli en riktig rysare, förmodligen över fem matcher. Hammarby har ju inte imponerat på hemmaplan så här långt. Men nu till slutspelet så borde väl söderfansen hitta tillbaka till Zinken och stödja sitt lag. Bajen tar chansen i morgon och vinner med 5-4.
Broberg och Villa är den tredje kvartsfinalen som spelas. Egentligen så skulle den spelats på onsdag men då Villa inte har tillgång till sin hall på dom dagarna som den gruppen spelas, blir det match på Hällåsen i morgon i stället. En match som kan gå hursomhelst, om inte Villa verkligen har hittat den där formen man sökt ett tag. Då kan man nog punktera den här serien på tre matcher. Men jag som älskar bandy och överraskningar (så länge det inte drabbar SAIK…), tror att Jocke Hedqvist blir ett med sin klubba i morgon och med ett par stenhårda hörnor i nättaket, skjuter han Broberg till en 6-4 vinst. En vinst som Broberg måste ha.
Matchstart för samtliga kvartsfinaler är 19.00 och man följer väl dom bäst på elitrapporten förstår jag. För det var visst full omgång i elithockeyn i morgon också….
Avslutar med dom bevingade orden:
”När herren skapa männskan att på jorden omkring gå
Han missade bara en sak ända i från topp till tå
Hjärtat skulle vara svart med vita ränder på
För då slutar det aldrig att slå”
