SAIK finalklart efter storseger
SAIK blev finalklart efter fredagskvällens överkörning av Hammarby. 10-3 blev resultatet till ett mycket bra SAIK som spelade i ett högre tempo än vad Bajen klarade av. Nu blir det final nästa söndag på Studenternas Idrottsplats i Uppsala mot antingen Villa Lidköping eller Bollnäs.
Rond III (tre, för er som inte har koll på romerska siffror) mellan SAIK och Hammarby kunde avgöra helt. Om SAIK skulle vinna var man i final på Studenternas Idrottsplats i Uppsala nästa söndag. Så att Hammarby skulle kriga till sista bloddroppen rådde det inga tvivel om. Kvalité mot desperation, trodde jag i alla fall inför match, vad går segrande ur SM-semi nummer tre?
Efter elva sekunder fick Hammarby hörna, men Joel Othén hindrade en mardrömsstart. I stället höll Micke Nilsson på att ge SAIK ledningen då han fick en retur bara någon meter ut från mål med tom kasse. Men bollen kom väldigt fort och Micke hann inte få ordning på bollen. Men 1-0-målet lät inte vänta på sig allt för länge. Med fem minuter spelade hade Hammarby två spelare (Robin Sundin och Ulf Einarsson) utvisade och det bäddade för Ted som på passning från Bella blev fri och lyfte in 1-0 bakom Patrik Hedberg. SAIK spelade väldigt bra inledningsvis och hade ett väldigt högt tempo. Som jag trodde spelade Hammarby väldigt desperat, men samtidigt ganska ordnat med boll. Helt plötsligt var Richard Koch fri och gjorde inga misstag därifrån. 1-1 i den 12:e minuten, och den genialiska passningen stod Stefan X:et Erixon för. Men SAIK tog tillbaka ledningen efter bara tre minuter genom Linus Forslund som dribblade bort försvaret med några snabba dragningar, blev fri och satte 2-1. Passningen stod (föga överraskande) Bella för. 3-1 kom också det ganska omgående genom Erik Pettersson som bara stötte in bollen i tomt mål sedan Johan ”Löken” Löfstedt spelat in bollen från kanten. Jag ska också nämna Bellas prestation i det här, Bella förde nämligen upp bollen på mittplan och slog en drömpassning till Löken på trettio meter ungefär. Efter detta hade SAIK några chanser att dryga ut ledningen ytterligare, men Patrik Hedberg skötte sig bra. Bajen tog time-out efter bara knappa 24 minuter, men det hjälpte inte. 4-1 gjorde Chrille Edlund på pass från Löken. Chrille tog bollen och trampade runt en försvarare och Hedberg, sedan var det bara att lägga in bollen. Joel avstyrde ganska enkelt de få möjligheter som Bajen skapade och efter en ganska pigg inledning hade Hammarby nu ingenting att säga till om. Känslan var att de behövde ett mål. Men nästa mål var också SAIK:s, och den här gången var det regissören själv som avslutade. Först sköt Bella i täcket på en hörna och bollen gick rakt upp i luften. När bollen landade igen fick Bella en halvträff på volley, men på något sätt lirkade sig bollen in. 5-1 alltså, med 34 minuter spelade. SAIK spelade stundtals drömbandy, men ibland var det lite slarv i bollhanteringen. Det lilla försvarsspel man fick spela var inga problem att hantera, utom vid målet förstås. Med bara någon minut kvar av halvleken sköt Erik Pettersson på en hörna, och han tvingade Hedberg att sträcka ut ordentligt. Och på tilläggstid borde X:et Erixon ha reducerat, men han missade målet trots att han hade drömläge. Patrik Nilsson som spelade fram bollen var riktigt förbannad och slog med klubban i utsidan av Joel Othéns målbur. Men det stod 5-1 i halvtid.
SAIK var bra, och vi konstaterade att det var en av de bästa halvlekarna i år. (Andra halvleken mot Edsbyn var nog snäppet vassare, men det var ändå bra bandy.) Bajen gör det inte så bra däremot, men de har inte så mycket att säga till om. Det vi beskådar här i Göransson Arena är ett av världens bästa bandylag, och det är en mycket härlig syn. Vi ska ju inte ta ut segern i förskott, men det ser oerhört ljust ut! Jag ska också få med att Zeke hyllades i pausen och fick en (ej spontan tyvärr) stående ovation.
Andra halvleken såg ut som den första till en början, och med fem minuter spelade provade Löken från distans och tvingade Hedberg till en fin räddning. Micke Nilsson hade också ett bra läge men sköt utanför. Det som kändes som spiken i kistan var när Säva åkte igenom bortaförsvaret och satte bollen ganska enkelt. Hammarby var energilösa, slarviga och i vissa lägen ofokuserade, och det bäddade för att SAIK skulle få en ganska enkel resa mot finalen. Bajen hade några ganska bra chanser trots allt, men bollen gick antingen utanför, över eller rakt på Joel. Men målet hängde i luften och till slut var det Patrik Nilsson som satte 6-2 på en högerhörna. Nu hade Bajen faktiskt chansen att ”tjuvkämpa” sig tillbaka in i matchen, och två mål skulle ha gett lite nerv i matchen. Men Linus Forslund stängde det lilla hoppet Bajen hade med 67 minuter spelade på en hörnretur på Chrilles skott. Ted Haraldsson stod en minut senare för en mycket vacker passning (där han höll i bollen och bara väntade på en fri spelare) till Erik Pettersson som inte missade, 8-2! Matchen stannade efter detta av lite, och tankarna flög nog iväg lite grann till Studenternas om en dryg vecka. Visst hade båda lagen någon halvchans, och Hedberg stod för en makalös räddning som blev till hörna. På hörnan satte killen som precis blivit hindrad av Hedberg, Johan ”Löken” Löfstedt, 9-2. Hammarby var nu helt utspelade, men jag hade nog också gett upp om jag hade varit dem. Både Mikko, Linus Forslund och Chrille hade chansen att sätta tian, men det spelade ingen större roll. Finalbiljetterna var säkrade i alla fall. Slutminuterna kändes mest som en väntan på slutsignalen. Hammarbyarna verkade nästa ha en intern tävling om vem som skulle sätta sista målet, men det small åt andra hållet när Löken fixade tvåsiffrigt på pass från Mikko. Det blev Patrik Nilsson som gjorde 10-3-reduceringen och säsongens sista mål för Bajen. 10-3 skrevs slutsiffrorna till, och SAIK fick äntligen det hyllande de förtjänade av folket som stannade kvar i Göransson Arena.
Med relativt bra drag på läktarna och heltaggade spelare på isen blev det här nästan lite mer än det jag hade vågat hoppas på. Lusen fick priset som matchens lirare och han gjorde en fantastiskt bra match, men det var egentligen hela laget. Hammarby försökte sätta emot vid ett par tillfällen, men man kan inte stå emot ett så här bra SAIK i 90 minuter. Idag var SAIK Sveriges bästa lag, det vågar jag lova. Publiksiffran var positiv, över 3400. SM-finalplatsen är alltså säkrad, och det blir sektionerna C och D för alla SAIK:are.
