SAIK vann hemmapremiären
16-3 i hörnor. 39-5 i avslut och 3-1 i mål. SAIK vann mot VSK inför 2012 åskådare i Göransson Arena. Men som siffrorna visar så var SAIK klart mycket överlägsnare än sina motståndare. Man missade b la två straffar. Daniel Zeke Eriksson gjorde två mål och Misha Schvesnikov stod tillsammans med Mossberg för matchens höjdpunkt vid 2-0 målet.
När vi kom hem efter matchen i går frågade min mor som varit barnvakt under kvällen om det hade varit en bra match. ”Dom vann i alla fall”, svarade jag. Och det var så det verkligen kändes. Matcherna mellan SAIK och VSK brukar vara bra matcher med heta närkamper, känslor från spelare och publik och spänning. Jag saknade många av dom ingredienserna i går. Det blev aldrig någon match egentligen och SAIK borde ha vunnit med så mycket mer. Undrar om man har sett så många avslut någon gång och så många missade chanser.
Men det viktiga är väl ändå att man vann matchen. 3-1 borde som sagt var kanske ha varit både 5-6-7-eller 8-1. Så pass mycket bättre var SAIK i den här matchen. VSK såg riktigt bleka ut måste jag säga och skapade inte ens en fjärdedel av vad SAIK gjorde. Jag har skrivit det tidigare och nu fick jag det bekräftat. VSK kan gå en tung säsong till mötes. Däremot så övertygade målvakten David Movitz på mig och säkert fler. Han visade att han mycket väl kan komma att fylla ut tomrummet efter Kjörling och faktum är väl att han räddade VSK från en svidande förlust i går.
I första halvlek så försökte gästerna hota med långbollar. Något SAIK hade stora problem med i matchen mot Sirius och till en början satt man och var lite nervös över att Jonas Nilsson skulle få ett friläge. Men då SAIK gjorde 1-0 genom Daniel Zeke Eriksson på hörna, tog VSK timeout och när man en och en halvminut senare gjorde avslag, var det ett annat VSK-spel som gällde. Nu försökte man åka och spela sig igenom ett samlat SAIK-försvar. Jag förstod faktiskt inte anledningen till den där timeouten och den ändrade spelplanen. Det blev i alla fall inget större hot.
SAIK:s två mittfältsgiganter, Mossberg och Misha tog ett beslut i den 24:e matchminuten. Det var dags att ge publiken lite valuta för pengarna. I ett anfall som började på egen planhalva, så sågade sig det två igenom hela VSK-försvaret och till slut så fick Misha sätta sin första boll för SAIK i seriesammanhang. Ett vackert bandymål designat av två världsstjärnor.
Att SAIK ledde med ”bara” 2-0 i halvtid får VSK tacka Movitz och SAIK spelarnas oskärpa för. 9-1 i hörnor och Edlund hade fyra bra lägen. Det var inte utan att man tyckte lite synd om Edlund ett tag och det skulle faktiskt inte bli speciellt bättre i andra…
Andra halvlek fortsatte i samma spår som den första. SAIK var det lag som skapade chanser och VSK försökte att få till några kontringar. På läktaren satt man bara och väntade på att SAIK skulle göra trean och på så vis punktera den här matchen, som ändå kändes avgjord på något märkligt sätt. SAIK hade full kontroll på spelet. Man var piggare i åkningarna och med alla hörnor och avslut, så var det nästan löjligt att man inte gick ifrån. I den 57:e minuten revs Misha ner i straffområdet och SAIK tilldömdes en straff. Edlund gled fram och tog en boll i Movitz bollkorg. Nu skulle väl ändå första målet komma? Men min känsla var ändå att det här kan gå fel. Tyvärr visade det sig bli så också. Edlunds straff var inte bättre än att Movitz bara behövde stå kvar och få bollen på sig. Nu såg man att alla missar började sätta sig hos Christoffer och för en målskytt av hans rang, är det inte bra.
Bakom mig satt folk och muttrade om att han inte skulle ha slagit den där straffen med tanke på hans alla missade chanser tidigare under matchen. Det kan man väl tycka men jag tycker i alla fall att man gjorde rätt att han slog den. Jag tror det har varit värre om man hade ”berövat” honom den här straffen. Hade han satte den, kanske spärren hade släppt och alla hade varit nöjda. Nu fick ju SAIK en till straff lite senare och då bytte man skytt och Zeke dunkade straffen i ribban.
Zeke tog revansch med kvarten kvar och dunkade upp 3-0 i nättaket och även om VSK reducerade med 10 minuter kvar, kändes två poängaren aldrig hotad.
39 avslut noterades SAIK för. Måste nästan vara ett slags rekord i sig. Då kan man ju faktiskt tycka att det är dåligt att man bara vinner med 3-1. Men jag väljer att se det på ett annat vis. Man skapar ju lägen i alla fall och kommer till avslut. Det hade varit betydligt värre om man inte hade skapat alla dessa avslut och 3 är ju mer än 1, har Magnus och Brasse lärt mig i alla fall…
Sen är det ju en annan sak det här med att Edlund inte får sätta någon boll. Men man får ändå tänka på att Christoffer bara spelat en bråkdel av alla matcher under försäsongen och tajmingen finns inte riktigt där än. Den kommer och då kommer också målen. Att redan nu börja jämföra hans målproduktion med andra spelare, är inte speciellt rättvist. Jag har inga krav på att Edlund ska kopiera eller göra fler mål än förra säsongen. Det är orimligt att tro.
Det som man dock kan bli lite fundersam över är ju hörnstatistiken då. Nu blev det ju 2 mål på hörna i den här matchen. Men man hade också 16 försök. På de inledande två matcherna har man nu haft 27 hörnor och gjort två mål. Det ger 7 procent i mål. Tittar man på Bollnäs som har också haft 27 hörnor, så är då skillnaden den att man har gjort 6 mål, 22 procent i mål. Jag säger inte att SM-guldet avgörs på antal hörnmål men dom kommer att spela in när det blir att gälla längre fram. Det vill till att man får ordning på hörnskyttet.
2012 var åskådarantalet och det stämde ju ganska bra in på den gissning jag hade före match. Det är bra att ligga där runt 2000 personer och ju längre fram vi kommer i serien så kanske det går att locka några till. Men åter igen. Stämningen i Göransson Arena är mördande tråkig. Det är för trist att ett av Sveriges bästa bandylag har en publik som bara engagerar sig när domaren blåser av för felaktig offside eller något annat felbeslut. Annars är det så tyst att man kan höra den berömda knappnålen falla.
Erkänner själv att jag också är lite för tyst emellanåt och i går hade jag haft möjlighet att ”leva om” mer då jag för en gångs skull inte satt på pressläktaren med en dator framför mig. Men det är som om den tysta stämningen liksom smittar av sig. Klacken försöker med sina ramsor men man är för få och när man inte får med sig övrig publik, tappar man helt förståeligt suget att fortsätta sjunga.
Pigge gjorde ju comeback igår och det är nu den ”riktige” Pigge som är på isen igen. Tyvärr så känns det som om publiken har glömt honom. När han gjorde entré 18.45, var det väldigt glest på läktaren och applåderna var spridda. Bandypubliken i Sandviken har förändrat sig när man kom in i arenan. På Jernvallens tid så gick man ut på läktaren 20-30 minuter före match. Man stampade sig varm om fötterna, drack sin glögg eller kaffe och när då Pigge kom ut var det mer tryck. I dag väntar man tills fem i, innan man sätter sig på sin plats och då blir det inte lika effektfullt med ”Pigge-showen”. Tyvärr måste jag säga, för jag tror om jag känner Pigge rätt, så kan han komma att hitta på en hel del roliga upptåg före match. Så ni som kommer att besöka Göransson Arena längre fram: Sätt er i stolarna en kvart före och hjälp till att trissa upp stämningen innan match och fortsätt under match.
En titt på övriga matcher bekräftar bara det man har sagt innan. Det blir en jämnare serie än på många år. Bara Hammarbys 10-2 mot Boltic sticker ut. Annars är det jämnt överlag i matcherna och det är ju väldigt positivt. Vetlandas skrällseger mot Villa hemma med 4-2 är ett exempel på att det kan bli lite annorlunda slutresultat den här säsongen. Nu kanske ”utomhuseffekten” spelade in i den matchen, då det var väldigt blött på Tjustkulle. Men sådant måste lagen med hallar ha med i beräkningarna och nu har både SAIK och Villa blivit varse om det.
Broberg har startat bra med två raka segrar och visar att man blir att räkna med i år. Bollnäs följde upp sin seger mot Sirius med en ny vinst hemma mot Kungälv och har nu fyra poäng på det tre första matcherna.
Nykomlingen Tillberga fixade en poäng på övertid mot Vänersborg och Fosshaugs mannar kommer nog att kunna ställa till det för fler lag.
På lördag är det dags igen då Vänersborg kommer på besök. Matchen startar klockan 16.00 och för alla er som gick i går, kan ni under torsdagen och fredagen bege er till SAIK:s kansli och visa upp er biljett. Då får ni köpa två biljetter till priset av en till matchen på lördag.
Matchfakta
SAIK-Västerås SK 3-1 (2-0)
Första halvek: 1-0 (20) Daniel Eriksson, 2-0 (24) Misha Schvesnikov.
Andra halvlek: 3-0 (76) Daniel Eriksson, 3-1 (81) Anders Bruun.
Hörnor: 16-3 (9-1)
Utvisningar: SAIK, inga VSK, 2x10 min
Publik: 2012
Matchens Grej: Misha och Mossans samspel till 2-0. Går att se på: http://svtplay.se/v/2223755/drommal_av_saiks_superduo_mossberg_och_svesjnikov
Det hade kunna varit bättre: Matchen. SAIK och VSK brukar kunna bjuda upp till mycket bättre underhållning än det här. Men det krävs ju två för att dansen ska bli bra….
BETYG
5 S-Märken
Ingen når upp till det i den här matchen.
4 S-Märken
Daniel Mossberg – Det syntes att hans höftproblem var ur världen. Nu var det den ”Mossan” man är van och vill se.
Misha Schvesnikov – Stundtals så såg man det där man vill se av en världsartist och samspelet mellan honom och Mossan fram till 2-0, är redan nämnt. Kommer mer och mer.
Erik Säfström – Har sagt och skrivit det förr. Erik kommer att blir mycket viktig för SAIK. Härlig skridskoåkning och ett ständigt hot för motståndarna.
Daniel Eriksson – Stabil och säker och framförallt så spelade han 90 minuter utan botbänksbesök. Två mål på hörna är också bra.
3 S-Märken
Linus Pettersson – Stabil och lugn. Precis som Zeke så höll sig ”Lusen” på plan hela matchen, vilket är viktigt.
Joakim Bergman – Skötte sig väldigt bra och fortsätter att spela moget som libero. Klarade av det långa spelet bra.
Joel Othén – Behövde väl aldrig riktigt visa vad han kan då VSK aldrig hotade på allvar. Men gjorde absolut det han behövde. Nära att hålla nollan.
Ted Haraldsson – Börjar bli allt mer varm i kläderna som halv och såg lugnare ut.
Daniel Berlin – Kanske inte en av hans bästa matcher men gör allt det han ska och är nyttig i både defensiven och det offensiva spelet.
2 S-Märken
Christoffer Edlund – Med ett par mål på kontot hade betyget hamnat betydligt högre. Men sju bra lägen och alla missade, gör betyget hamnar lågt. Men Edlund kommer snart att leverera i en hall nära dig…
Mikko Aarni – Kom väl aldrig riktigt till några bra lägen. Men gör nytta med sina åkningar. Vill ändå se han utmana mer. Han är tillräckligt snabb för det.
Mikael Nilsson – Har ju en roll som i mångas fall skulle vara rätt så otacksam men Micke gör det bra och är tung att möta.
David Brodén – Korta inhopp och väger kanske lite för lätt än. Men det är en spelare som växer allt mer.
