Tankar om World Cup
World Cup 2010 är avslutat och lagt till historieböckerna. Dynamo Kazan vann för första gången och Hammarby förlorade för första gången en WC-final. Under fyra dagar har det spelats 35 matcher, med skiftande underhållningsvärde. Under så pass många dagar hinner man reflektera över en hel del och det har jag i denna krönika satt lite ord på.
Fyra dagar med mycket bandy och alldeles för lite sömn. Så skulle man ju kunna sammanfatta dessa dagar. Det blev till slut 24 av 35 som man antingen såg hela eller delar av. När det gäller sömn blev det väl sisådär 13-14 timmar. Och så funderar man varför den här måndagen kändes så jobbig?
World Cup 2010 är över och intrycken har varit många. Många positiva har det varit men även mindre roliga. Ska man börja med det som har varit mindre bra så är det väl främst skadorna som uppkom. Tänker förstås på Andreas Wesths och Mossans kollision under nattmatchen. En riktigt otäck smäll där man nästan trodde att Mossan bröt nacken. Men sedan visade det sig att det var Andreas som drabbades värst och riskerar att missa stora delar av säsongen. Oerhört trist för Bollnäs, landslaget men framförallt Andreas själv. Jag hoppas verkligen att den senaste prognosen som säger att det inte är något brott på nyckelbenet, stämmer. Hoppas kunna se dig på isen snart igen, Andreas!
Men det var fler som drabbades illa. Daniel Skoog i Villa skadade knäet och jag vet inte hur det ser ut för honom. Jesper Ericsson tar med sig ett rejält stukat finger och knäskada från Sandviken. Ja, det fanns säkert fler som lämnade cupen med blessyrer. Det var länge sedan man såg så många skador under så pass kort tid.
När SAIK-redaktionens Thomas Paschen pratade med förbundskapten Franco Bergman under lördagen om dom här skadorna så menade Franco att det är nog tyvärr något vi kommer att få leva med. En av anledningarna är att spelet går mycket fortare nu och spelarna hinner inte alltid med. Det går fort och det är ju bara att titta på krocken mellan Westh och Mossan.
Själva cupen i stora hela då? Ja, ända sedan det blev bestämt att cupen skulle flyttas från födelseorten Ljusdal till Sandviken, har dom negativa kommentarerna varit överlägsna dom positiva. Ändrade helgen något på det resultatet? Tyvärr tror jag inte det. Det fanns precis som förra året en del missar och det ger ju direkt vatten på kvarnen. Den kanske allvarligaste missen var ju det här med att det inte fanns någon matchläkare på plats under de två första dagarna. Precis då händer också de allvarligaste skadorna, naturligtvis. Men det är ju inte bra att man missar en sådan viktig detalj och det får man från arrangörshåll, ta på sig.
Sen tycker jag att totalsåga fjolårets invigning, den med dragspel och såg, kanske inte heller passade så bra. Visst, det var väl ingen direkt höjdare kanske men till spelmännens försvar, så ska man väl tillägga att ljudet inte var speciellt bra och därför blev det också fiaskostämpel på det. Men att året efter, i invigningstalet såga (ursäkta ordvalet) det framträdandet, kändes i mina öron lika illa som en ostämd såg. Nu ska man ändå säga att årets invigning höll bättre klass och det var en fantastisk nationalsång den unge Filip Ström från Åshammar bjöd på.
SAIK och Göransson Arena har gjort vad man har kunna för att göra en bra cup även i år. Men man har motståndare, framförallt kanske från Hälsingland, och nu återstår att se hur det blir nästa år. Det var väl ungefär lika mycket besökare som förra året, vilket skulle vara runt 8 000. I en arena som Göransson Arena, blir det ganska öde om man sprider ut det på fyra dagar och visst hade man kunna hoppats på fler. Men nu är det ju så också att World Cup i Sandviken är inte lika inarbetat som World Cup i Ljusdal. Tror inte att folk i närområdet kring Sandviken, har förstått hur pass stort World Cup är. Ljusdal hade 34 år på sig att göra det til lett varumärke. Kanske World Cup skulle legat ner i två år och SAIK anordnat en liknande turnering med ett annat namn.
Och det faktum att publikstarka lag som Broberg, Edsbyn och Bollnäs har närmare till Ljusdal än Sandviken, kan vara en bidragande orsak till mindre åskådare. Jag är också övertygad om att Ljusdal både 1974, 1975 och kanske 1976, hade vissa ”barnsjukdomar” under cupen. Men med åren lärde man sig och fick ihop ett koncept som höll till 2008, då växthuseffekten kom in i bilden.
Bandy är ju traditionernas sport och det är positivt på många sätt. Det är väl just det som gör att så många vill att cupen ska tillbaka till Ljusdal. Men tradition har inte lika stor makt längre i bandy. Det råder andra tider nu och det kanske är något vi måste acceptera.
Personligen så har mina fyra dagar i Göransson Arena varit positiva och jag har lärt känna många nya ansikten. Fått tillfälle att diskutera bandy med spelare, ledare och andra bandyentusiaster. Och jag tycker att frånsett några missar, har SAIK gjort ett bra jobb. Nu får vi vänta och se vad som händer med hallbygget i Ljusdal och för min del spelar det faktiskt inte så stor roll var den här cupen spelas. Bara den spelas. Enda nackdelen för mig om det blir Ljusdal är väl att det blir längre till hemmet. Men det finns ju husbil eller husvagn…
Som jag skrev så träffade jag en rad intressanta människor under dom här fyra dagarna. Två jag kommer att minnas lite mer är finska radarparet, Pasi och Joni. Två killar som jobbar åt IFK Helsingfors och man gör ett stort och beundransvärt arbete. Man filmar alla matcher åt klubben. Man livesänder tv-bilder på nätet som sedan visas i finsk tv. Har intervjuer i egen designad studio. Och allt detta gör man gratis! Det är att viga sitt liv åt bandy. Vi pratade ganska mycket med dom och fick reda på en hel del om finsk bandy, även om deras och även vår engelska, kanske inte var klockren alla gånger…
Sedan fick jag även en liten pratstund med Per Fosshaug. En spelare som jag, trots alla dumheter han gjort, ser upp till. Han var väldigt trevlig att prata med och han hade många kloka tankar om bandy. Han skötte även sitt uppdrag som expert åt tv-kanalen, på ett bra sätt.
Det är faktiskt en känsla av tomhet i kroppen i dag. Kan ju i och för sig bero på att sömnbehovet är enormt men efter en fyra dagars mangling, där GA blev ett andra hem, är det lite ”down” idag. Men vilken tur då att elitserien bara är nio dagar bort.
Sportsligt sett så blev det väl en bra cup, även i år. Visst, det fanns matcher där man starkt funderade på varför man satt och tittade i stället för att försöka rycka åt sig en timmes vila. Men det är ju ändå det som är tjusningen med World Cup. Det varvas matcher som är av lite sämre kvalité och riktigt bra matcher. Det fanns några matcher som var höjdpunkter. I gruppspelet så var Edsbyn-Villa en sådan. Edsbyn överraskade mig. Man ser ut att få ett starkt lag även i år och man har några riktigt duktiga unga spelare. Villa ser starka ut men i kvartsfinalen mot Hammarby, visade det sig att man kanske inte är riktigt där i den absoluta toppen ännu. Pratade med Kent Edlund, tränare i Villa som höll med om det. Man har en del att jobba med än och det kommer man nog att göra. Villa blir farliga längre fram.
Nattmatchen mellan SAIK och Bollnäs var också en spännande och i många stunder en bra bandymatch. Där visade SAIK för första gången i cupen vilka kvalitéer man har.
Sedan var ju gastkramningen i kvartsfinalen mellan SAIK och D. Moskva en riktig höjdare. Kanske inte så mycket för spelet men dramatiken, var ju rätt påtaglig och var det någon gång den här helgen, publiken livade upp stämningen, var det under slutet av matchen och straffläggningen. Joel Othén. Från syndabock till hjälte.
Men det lag som ändå imponerade mest på mig var till slut Dynamo Kazan. Man visade upp ett spel som man är ovan att se från ryska lag. Man hade tålamod, tanke i sina anfall och man var grymt effektiva när man fick chansen. Extra roligt var det att se Danne Eriksson spela så stabilt längst bak som libero. Han verkar trivas bra i sin nya miljö och det finns goda förutsättningar att han får lyfta en buckla till längre fram i vår.
Av det svenska lagen så måste man väl framhäva Hammarby, SAIK, Villa och Edsbyn. Att Hammarby skulle gå till final igen, hade jag faktiskt ingen större tro på efter gruppspelet. Men det man visade i kvart och semifinal, var imponerande. Man tog sig samman och körde över Villa i kvartsfinal och sedan klarade man även av svåra Kuzbass. Hammarby blir att räkna med i år.
SAIK spelade väl ingen toppbandy rakt igenom turneringen. Första halvlek mot Jenisej var godkänd men man tappade allt i andra. Mot Helsingfors åkte man nog och hade nattmatchen i tankarna. Matchen mot Bollnäs blev lite av vändningen för SAIK. Då var man så där tunga att stå emot och det tog man med sig in i kvartsfinalen. Tycker faktiskt att man äger matchen mot Moskva och med lite mer flyt, hade man punkterat den matchen långt före straffläggning. Att man sedan inte hade krafter att stå emot Kazan, är fullt förståeligt.
Villa spelar en trevlig bandy och Johan Andersson är ju alltid lika trevlig att titta på. Nu kanske det blev lite mycket av den varan. Spelet kanske går ut lite mycket på honom och där har väl Villa lite att fundera på. Men framåt har man ju riktigt vassa spelare som David Karlsson, Bryngelsson och Daniel Andersson.
Edsbyn var snubblande nära att ta sig vidare från gruppspelet. Men föll mot Baykal i avgörande straffläggning. Men av det jag såg Edsbyn prestera, bör man kunna se säsongen med positiva ögon. Jag har nog kanske underskattat det här laget. Hur nu man kan göra det med en klubb som vunnit 5 raka guld.
Broberg spelar som vanligt en snabb bandy. Och i matchen mot D Moskva var man riktigt nära att skrälla och Jocke Hedqvists hörnpärla fram till 3-3, var kanske cupens hårdaste. Om Broberg får det att stämma i vinter, kan vaktmästarna på Hällåsen vänta med att slå av aggregaten en bra bit in i mars.
Västerås kändes en aning tunga och jag tror att man kommer att få det tufft i år. De ”gamla” gardet är inte lika snabba längre och det unga spelarna har en bit kvar. Tobias Holmberg kommer att få dra ett tungt lass den här säsongen.
Sirius hamnade ju i den grupp där det båda finallagen spelade. Så att cupäventyret slutade i gruppspelet, är kanske inte så konstigt. Tror en del på Sirius i år men då måste man nog komma upp med lite fler spelalternativ än det man har nu. Det blir lite för lättläst många gånger och Eskhult kan inte dra 7-8 spelare hela tiden.
Bollnäs missade ju kvartsfinal då man förlorade mot SAIK. Men jag tror att den största förlusten gjorde man när Westh leddes av plan. Om skadan är så allvarlig som man befarar, kan Bollnäs säsong bli helt annorlunda mot för vad det var tänkt. Andreas är mycket viktig för laget och jag måste säga att det var länge sedan jag såg Hellmyrs så blek som i dom här matcherna.
Ljusdal kommer med största säkerhet att tillhöra toppen på den norra allsvenskan. Att man inte skulle kunna rå på lagen i World Cup, var ingen skräll. Men man imponerade långa stunder och man var faktiskt nära att kunna rubba VSK. Jag påstår att Ljusdal tar klivet upp i elitserien i år.
Av det utländska lagen så har jag ju nämnt vinnarna Kazan. Men av det andra lagen så var Kuzbass ett lag som imponerade med ett mer disciplinerat spel än tidigare. Kanske har Claessons intåg i klubben gjort en del. Men man har ju en världsstjärna också i Pavel Rjazanstev. Den långe gallerförsedda Pavel gjorde inte mindre än 14 mål på fem matcher och hans mål mot Broberg, var kanske cupens största bedrift.
Dynamo Moskva har ju ett koppel av landslagsstjärnor och kommer väl med största säkerhet göra upp om ryska guldet med Kazan. Men mot Othén visade även dom att det bara handlar om människor med nerver.
Det finska och norska inslagen, Helsingfors och Stabaek, var som väntat chanslösa och det visar bara hur långt efter grannländarna är i bandy. Det är lite tråkigt att det är så men det heter ju World Cup och då tycker jag att man ska få vara med. Vi kan bara hoppas att man tar lärdom av de ryska och svenska lagen och försöker bygga vidare.
På det stora hela så är jag nöjd med den här helgen. Det har spelats bra bandy i många fall och man har fått chansen att se riktiga superstjärnor på nära håll. Att World Cup kallas Klubblags VM är inte för inte och jag hoppas att jag nästa år finns på plats igen. Antingen i Sandviken eller Ljusdal.
