World Cup från isen
Lisa Persson, som skriver här på SAIK-sidan är även fotograf och under World Cup befann sig hon nära händelsernas centrum hela tiden. Här beskriver hon lite av hennes upplevelser under fyra dagar.
World cup sett från isen
Det är stor skillnad mellan att sitta hemma framför TVn och titta på bandy och att sitta i publiken under en match. Ännu större kontrast är detatt stå nere vid isen och fota.
Intrycken av allt som pågår runt om kring blir så mycket starkare, vilket ganska naturligt gör att det blir mer spännande, roligare och framför allt mer tävlingsinriktat. Smärtan, ilskan och glädjen berör en mer när man ser ansiktsuttrycken och hör svordomarna eller ser hur blodet rinner längs ansiktet på dem. Man blir förvånad över att de är så gigantiska med sina skridskor och all utrustning och hur stor planen verkligen är. Jag antar att det handlar mycket om gemenskap och såklart spänningen med riktigt bra bandy på nära håll.
World cup ger fantastiska möjligheter till att utöva sin hobby med match efter match, dag efter dag. Tycker du det blir kallt uppe på läktaren? Kallt som tusan blir det om fötter och händer där nere! Trots att man står på en gummimatta så gör isen att temperaturen sjunker rätt rejält, och det är såklart alltid en risk för både sig själv och kamerautrustningen att stå där nere. Man får hela tiden vara på sin vakt när det gäller hårda bollar eller spelare i hög fart som är blint inriktade på bollen, men det är absolut värt det och jag älskar varje minut!
En annan fördel med world cup är att man får se lag från andra länder spela, att jämföra spelstilar mellan dem. Och det är alltid extra roligt att titta på ryssarna. Dom spelar faktiskt väldigt annorlunda än svenska lag, mycket mer offensivt och med sådan fart att de blir svåra motståndare att knäcka. För på något sätt lyckas alltid ryssarna ta sig upp till straffområdet när de möter lag från andra länder, om och om igen (Med detta menar jag inte att de alltid gör mål, men de vet hur de ska bryta igenom försvaret).
Några småsaker och tankar från World cup-veckan;
Daniel Mossberg och Patrik Nilsson är bra på att titta in i kameran medan Erik Sävström blundar på nästan alla kort -jag tror faktiskt att han alltid blundar när han spelar bandy, vissa har talang vet ni!
Ryssarna älskar att vara med på kort, och nu menar jag publiken. Dom kommer faktiskt fram till en och lyckas med sina gester visa att de vill bli fotade med sina bekanta och obekanta. Stor skillnad mot det svenska folket som ofta måste pressas för att vara med överhuvudtaget (Jag är likadan själv).
Krocken mellan Andreas Westh (Bollnäs) och Daniel Mossberg (SAIK) under nattmatchen såg riktigt otäck ut och det såg helt klart ut som om Mossberg fick värsta smällen. Skenet bedrar, som man säger, och Westh var den som fick de största skadorna. Tydligen något ledband i axeln som tog stryk, men inget brutet och han kommer slippa operation. Sex till åtta veckors vila är ordinerat och nu är det bara att vänta och se.
Så nu är det elitserien som gäller igen och i vår blir det såklart landslaget och slaget om vilket land som spelar bäst bandy. Men vi tar en sak i taget och hoppas på det bästa, heja SAIK!
Lisa Persson
BILDER
