Ett finallag klart. I morgon kan det vara två...
Hammarby tog sig via 6-1 i den fjärde semifinalen mot Edsbyn till Friends Arena. I morgon kan SAIK göra dom sällskap. Men då måste man slå Villa. Fördel har man via hemmaplan men hur viktig är den egentligen? Om publiken i Sandviken bestämmer sig för att stödja sitt lag kan den ha en avgörande roll. Klockan 14.15 är det avslag i GA och då ser vi helst att det är en människa på varje stol i arenan. Vi kan vara 90, 100 eller 110 minuter i från Friends Arena. Gör ditt och kom till arenan!
I kväll så dansade Sean Banan in på Friends Arena. Inte som kingen men väl med en sambainfluerad… nåja, melodi får man väl kalla det i alla fall. Det kanske är ett tecken att nästa söndag så glider kingarna i SAIK in med den sååååå älskade sambaorkstern. Jag tror faktiskt att det skulle vålla lika mycket åsikter som Sean The Banan gör… Men innan vi ens tänker tanken på nästa söndag så kan vi konstatera….
…vilken skillnad det kan vara på matcher. 10-2 i tisdags efter att Villa spelat ut sitt fulla register(?) och SAIK lagt ner all verksamhet med halvtimmen kvar. I går, nästan fullsatt i Lidköping och SAIK tycktes älska läget och tog tag i matchen direkt. Att det bara stod 0-1 i halvtid var ju t o m Jesper Eriksson i Villa, nöjd med. SAIK gjorde en mycket stark första 45:a.
Sen kan jag erkänna att vid ställningen 3-1 till Villa, ja då slog pessimisthjärncellen till hos herr Forsberg eller rättare sagt båda herrarna. Min far satt bredvid mig och svor precis som jag över missar i SAIK och att nu blir det svårt. Ja, vi målade helt enkelt fan på väggen, kort och gott. Sönerna Forsberg var inte lika aktiv. Storebror med 39 graders feber och sittandes med I Paden och höll mig ajour om hur det stod i U 18:s semifinal mot Vetlanda. Lillebror han hade fullt upp med att hålla farmor i gång med bilar och annat.
Men så kom då vändningen som jag och far inte trodde på. Från 1-3 underläge till 4-3 på knappa kvarten. Då kändes det ju som att det skulle kunna gå. Men 4-4 kom ju lika oönskat som en influensa i bandyslutspelstider och när Villa sedan skakade fram en hörna i sista minuten av första förlängningen, ja då gick jag på toa fast jag inte behövde. Bara väntade på att farsan skulle brista ut i en svordomsvisa men jag hörde inget så jag gläntade på dörren och kunde konstatera att det inte hade skitit sig…
SEN KOM DÅ… Avgörandet. Där stod Östblom, Löfstedt, Edlund, Pettersson och så Bergman. Min direkta tanke då hörnan slogs in var att Edlund skulle göra rätt för sig den här kvällen och sätta bollen stenhårt i mål. Men ack så man bedrog sig. Det blev Bergman som fick ta hand om den och som han gjorde det. Att liberon har ett hårt skott vet jag. Men man har inte sett det alltför ofta. 4-5 målet som Jocke skjuter in och som samtidigt betyder att vägen mot Friends är kortare för SAIK än för Villa, är tillsammans med det straffmål han gjorde i första matchen, det viktigaste målet i SAIK-tröjan.
Nu står vi alltså inför det faktum att SAIK leder med 2-1 i matcher och har läge att avgöra på hemmaplan. Det är inte många gånger det har hänt att det lag med färre hemmamatcher har ställts inför den roliga uppgiften. Oftast har det handlat om att rädda serien till en femte match.
Senast det hände var när Västerås 2008 hade chansen i den fjärde matchen att säkra en finalplats. Men man föll och i den femte vann sedan Edsbyn tack vare hörnkanoner serverade av en viss Hedqvist.
Senast ett lag vann var 2007 då Hammarby lyckades slå VSK med 3-1 i matcher och vann med klara 8-2 i den fjärde matchen.
Hur ska då SAIK för första gången lyckas med den bedriften? En bra fråga. Det var därför jag skrev den. Men som jag ser det så gäller fortfarande grundregel nummer 1: Inget slarv. Det straffas direkt och i går så kom två av målen till efter slarv när man var på väg framåt. Det är klart att man inte kan kräva av ett lag att inte göra misstag under 90, 101, eller 110 minuter. Det sker men det gäller att minska på dom.
Avslappnat. Här kommer ju rutinen in. Visst, Ari, Nordin och Nilsson i Villa har varit med när det har hettat till ordentligt. Men dom har inte den slutspelshettan som Zeke, Dino och Hagge har efter år med semifinalspel och finaler. Det tror jag kan vara en nyckel till hur dom båda lagen kommer att uppträda i morgon. Tror faktiskt inte att det spelar sådan stor roll att SAIK har hemmaplan. Jag tror att avgörandet ligger i hur dom olika tränartrojkorna disponerar manskapet. Vem punktar vem??
Klockan 14.15 smäller det i alla fall och jag kommer att finnas på plats. Frågan är bara hur många med mig kommer bänka sig i GA i morgon? Dom 1754 som fanns på plats förra söndagen borde ju vara där och så får man verkligen hoppas att dom har tagit med sig en kompis. Då har vi i alla fall runt 3500 på plats. Långt efter Villas och Hammarbys publik men i Sandviken, en riktigt bra publiksiffra. Men det finns risk att vi åter igen får se en publiksiffra under 3000. Tv. Fint väder. Bortskämdhet. Ointresse? Det finns en rad olika anledningar till att vi inte kommer att se ett fullsatt GA. Jag personligen tycker att det är skamligt om inte folk sluter upp nu och visar, framförallt bandylaget, SAIK men också övriga bandysverige att Sandviksfolket fortfarande bryr sig om SAIK Bandy. Jag uppmanar här och nu att varenda person som ska till GA ringer en vän och får med sig den till arenan så ska vi tillsammans heja fram dom svartvita stålmännen till Friends Arena! För kunde Sean Banan ta sig ända dit, så ska väl SAIK kunna göra det också!
Några som tog sig dit i dag var ju Hammarby och det är bara att gratulera detta lag som gått genom elitserien på ett imponerande sätt och visat att tappet av stjärnor som Nilsson och Jesper Eriksson, inte gjort så mycket. Jag sa faktiskt tidigt på försäsongen att Hammarby mår nog bättre i år och det av tre anledningar. 1. Stefan Karlsson slutade som tränare och in kom en skön östergöting som med öppet sinne har gjort ett fantastiskt jobb med laget. 2. Patrik Nilsson. En störtskön kille som gärna stannar till och pratar och verkligen älskar bandy. Men för laget Hammarby tror jag att Patrik har gjort sitt. Det fanns små glimtar av det förra säsongen då det kändes att parterna höll på att glida isär. Ibland är en separation bäst för båda parter…
3. Jesper Eriksson. En spelare som också han kanske tog mer plats i Hammarby än vad man ville ge sken av. Örebrosonen hade gjort över 10 säsonger i klubben då han bestämde sig för att lämna för Villa och min känsla var precis som i Nilssons fall, att det var ett klokt beslut från båda sidor.
Jag håller nog Hammarby som favorit i finalen, oavsett vilka man blir att möta. Det spel man visade upp mot Edsbyn i dagens match var i det närmaste klockrent. Kanske inte någon jätterolig bandy men en defensiv som gjorde att skridskostarka bybor såg mest ut som statister som inte visste vilken replik dom hade. Så en oscar för bästa huvudroll går till: Hammarby Bandy.
Edsbyn ska ändå känna stolthet också över sin säsong. Man måste ändå ha i åtanke att det här laget tappade en världsmålvakt mitt under brinnande säsong och när sedan ersättaren blev skadad, så fick en 17-åring ta huvudansvaret. Och som han har gjort det. Läste att Erik Persson hade skrivit på för några år till för Edsbyn och det är ju bara att gratulera Edsbyn. En målvaktstalang som redan har blommat ut. Edsbyn kommer med all säkerhet bli att räkna med nästa år.
Till sist: Kommer man att hinna städa bort all konfetti i Friends Arena?
FORZA VIKEN, IN MED BOLLEN, HEJ,HEJ!!!!
