Första förlusten för säsongen
Edsbyn gästade klassiska Jernvallen och snodde åt sig båda poängen, man vann med 7-4 (4-2). Edsbyn var vassa och SAIK tog inte vara på sina chanser och missade framförallt stora chanser i viktiga skeden av matchen. Detta var SAIK:s första förlust för säsongen, i säsongens första hemmamatch utomhus.
SAIK och utomhus har inte gått så bra ihop under denna säsong, inte lika bra som inomhus har gjort i alla fall. Så är det också med journalistiken, istället för den vanliga pressläktaren stod jag längst ned vid räcket och därför blev matchrapporten både sen och lite annorlunda.
SAIK ledde inför matchen Elitserien, en poäng före Hammarby som hade en svår bortamatch mot Kalix på onsdagskvällen, parallellt med SAIK-Edsbyn. Gästande Byn låg på femte plats, sju poäng efter SAIK.
Och det började som tabellen utlovade. SAIK tog kommandot och hade redan skapat ett par bra lägen när Simon Jansson något slumpmässigt fick bollen i SAIK:s straffområde. Simon lyfte upp bollen i nättaket trots att han hade en väldigt liten yta, och Edsbyn ledde med 1-0 efter dryga 8 minuter. SAIK fortsatte dock att skapa problem för Edsbyn, och Linus Forslund fixade straff i den 12:e minuten. Erik Pettersson kastades in, klev fram och tog straffen och sköt… utanför. SAIK behövde ju en snabb kvittering för att hälsingarna inte skulle känna att detta gick alltför bra. Och den kom också. I den 14:e minuten spelade Magnus Muhrén fram Chrille Edlund som satte 1-1 fri med Erik Persson i Edsbymålet.
Men gästerna replikerade snabbt, Daniel Liw spelade fram Mattias Widén som satte 2-1 till Byn i den 17:e minuten. SAIK hade flera fina lägen, men kunde inte riktigt sätta dit bollen och Edsbyns ledning höll i sig länge, fram till den 38:e minuten då Chrille sköt, helt ur balans, på en högerhörna och bollen slank in. Men Edsbyn gick till halvtidsvila med ledningen, Martin Frid och Jonas Edling gjorde varsitt mål under halvlekens avslutande minuter och det stod 2-4 på tavlan när vi gick till halvtidsvila. Erik Säfström hade dock ett ypperligt läge att reducera precis innan halvtidsvilan, men Erik Persson styrde ut bollen till en hörna som aldrig blev av.
Den första halvleken var något trevande från SAIK. Man gjorde det bra offensivt men bollen gick inte in så många gånger som man kan förvänta sig med så många chanser och så många bra skyttar. Istället tog Edsbyn vara på sina chanser, och det var lite lojt när SAIK spelade försvarsspel. Visst, Simon Jansson är duktig på att dribbla förbi och rinna igenom försvarsspel, Hammarström och Edling har grymma bössor, men det var de andra Edsbyspelarna som fick chansen att göra skillnad. Och när spelare som Martin Frid, bara som ett exempel, kommer åkande så kanske det inte är lite respektingivande som när Jansson eller Hammarström kommer, men man måste jobba lika hårt. Så såg det inte ut, tycker jag i alla fall.
SAIK startade den andra halvleken strålande och hade tre bra målchanser på tre minuter. Så fick Edsbyn inslag på högersidan, bollen skickades in och Jonas Edling styrde in 5-2 på volley. Kontraster, minst sagt, mellan ett hårt kämpande SAIK som varierat försökte ta sig fram för att skapa chanser och kanske göra mål och Edsbyn som gör mål på inslag. Men SAIK skapade nerv i matchen. Pasi Heikkanens utkast nådde fram till Erik Pettersson som i den 55:e minuten var två mot en med Chrille Edlund till höger om sig. EP valde att skära ut och avsluta själv, och det gjorde han med den äran. Reducerat till 5-3, och SAIK ville naturligtvis mer. Sju minuter senare sköt Rasse Forslund in 5-4 från distans, ett skott som inte såg otagbart ut för Erik Persson men Rasse firade i alla fall som man ska göra när man gjort mål i ett toppmöte!
Nu hjälpte det ju tyvärr inte, det kom en liten anstormning från SAIK och man hade någon kvitteringschans. Tyvärr var de alldeles för få och inte tillräckligt heta för att man skulle kvittera. Någon riktig forcering blev det inte förrän efter Edsbyns 6-4-mål, som Jonas Edling satte på straff med kvarten kvar av ordinarie speltid. SAIK tog time-out, satsade framåt, fick inte in bollen och blev straffade. Edsbyn kontrade och Simon Jansson satte 7-4 precis då 90 minuter hade passerats, och det skottet såg inte otagbart ut för Pasi Heikkanen som fick en arm eller dylikt på bollen men inte bättre än att den gick in ändå. De fyra tilläggsminuterna såg mest ut som att SAIK hade många spelare framåt utan att riktigt försöka. Edsbyn kontrade och kunde mycket väl ha gjort fler mål. Men så blev det inte, 7-4 stannade det vid och det kändes inte så konstigt.
Nej, på något sätt var det väntat. SAIK skulle väl förlora någon gång. Edsbyn har överraskat många och gjort en riktigt bra säsong och när man idag dessutom presterade på toppen av sin förmåga så vinner man. Jag kan inte säga att 7-4 var rättvist, men ser man till matchen så gör Edsbyn många bra saker och SAIK, som ändå behåller serieledningen efter att Bajen spelat oavgjort mot Kalix, gör lite för mycket misstag. Det var inte vädret som avgjorde, domarna gjorde inga fatala misstag och isen var inte kass. Edsbyn vann en match som spelades under rättvisa förhållanden mot seriens kanske bästa lag, ett styrkebesked med andra ord. SAIK förlorade mot ett topplag som gjorde en av sina bästa matcher så långt i år, det händer ibland.
Det viktiga är att SAIK studsar tillbaka, inte viker mer sig och visar sig svaga. De kommande matcherna blir viktiga, och nästa match är på annandagen mot VSK. Sedan följer tre matcher där SAIK ska vinna och sen har vi en intressant match mot Hammarby på Tele2 Arena. Bandyvintern har bara börjat!
