Nyckelmatch väntar i Sandviken
SAIK inleder semifinalspelet på hemmaplan i morgon mot Villa-Lidköping. Två mycket jämna lag där små marginaler kommer att fälla avgörandet. Den första matchen är en riktig nyckelmatch för SAIK. Det är stor skillnad att åka till Lidköping sittandes i förarsätet än på passagerarsidan av serien. Spännande blir det i alla fall!
Att hålla på och rota i det som har varit, det vill säga statistik och historia, är något jag gillar. Det har knappast undgått er som läser här, va?
Men att ta fram hur många lag som vunnit en semifinal där man inte har varit det lag som haft fördelen med en avgörande match hemma, är kanske att skjuta sig själv i foten eller måla fan på väggen, om ni förstår vad jag menar. För i år så står ju SAIK på den sidan, att man inte har den fördelen.
Men jag tar risken eller chansen och även om det inte händer ofta att ”bortalaget” vinner, så kan det ju hända i år. Det är två mycket jämna semifinaler och inget är avgjort på förhand.
Innan jag ens hade börjat kolla igenom alla år tillbaka så kom jag ju på den där jobbiga tisdagskvällen i mars, 2010. Då Bollnäs kom med halva kommunen (kändes det som i alla fall)och sjöng Bollnäs till final i den femte och helt avgörande semifinalen mot SAIK. Man har varit med om många svidande förluster men den ligger högt på den tunga listan. Det var ju liksom upplagt för SAIK då. En femte avgörande match hemma. Det skulle väl inte kunna gå fel? Men se det gjorde det och Bollnäs gjorde något som inte många andra lag klarat av. Att som ”bortalag” vinna en semifinalserie.
Efter en halvtimmes efterforskning så kom jag fram till att sedan säsongen 1987/88 har detta hänt vid 9 tillfällen.
1988 Vetlanda-SAIK 2-1 i matcher. Den match som kanske toppar ”BLÄ-listan” för min del. Det var min första bandymatch live och Patrik Johansson tror jag det var som fälldes, eller föll, beroende på vilket lag man håller på, i straffområdet och Håkan Sjösten dömde straff. I förlängning! Straffen sattes och Vetlanda gick till final. Det året så avgjordes semifinalerna i bäst av tre där det lag om det var 1-1 i matcher hade gjort flest mål, fick spela den avgörande matchen hemma. Nu hjälpte ju det tyvärr inte SAIK den gången då…
1994 I bäst av tre matcher så visade Västerås ingen pardon när man slog ut Boltic i två raka matcher. Men
…1995 fick man smaka på samma medicin när Vetlanda vann första matchen med 4-2 och sedan på Tjustkulle med 8-3.
1999 så var det Västerås tur att i den tredje och avgörande semifinalen vinna mot SAIK. Hela 8-3 blev det och jag minns att i den matchen bars finalchanserna för SAIK ut i samband med en svår skada på Niklas Spångberg. Storpublik var det också om jag inte minns fel.
2001 Västerås är något av specialister på det här. Den här gången slog man ut Obuchov och Gratchev och alla andra i Falun med 3-1 i matcher.
2002 Jodå. Västerås även här. I en het semifinaldrabbning med Hammarby så blev Västerås finalklart på Rocklunda när man vann den fjärde matchen.
2005 Edsbyn gör bravaden att vinna som det sämre placerade laget då man slår ut Villa med 3-1 i matcher. Inledde med att vinna första borta och sedan hemmamatchen. Förlust i den tredje för att sedan vinna i Dina Arena med 10-6 i den fjärde matchen.
2007 Hammarby fick revansch på VSK för semifinalförlusten 2002. 3-1 i matcher efter att Hammarby vann dom två första matcherna och sedan fick storvinna, 8-2 på ett kokande Zinken.
2010 Ja, den har jag ju varit inne på redan. Den svarta tisdagen i mars, åtminstone om man är SAIK-are….
Som ni ser så är det inte alltför ofta som detta händer. Lite jobbigt för en annan är väl att SAIK har varit inblandad i tre av dom här serierna och varit det lag som förlorat. Men i år så är man ju som sagt var på den andra sidan.
Dom som lyckats flest gånger är ju VSK. Hela fem gånger så har man klarat av den bedriften och det kanske förklarar en del i att dom faktiskt kan titulera sig mesta mästarna….
Varför då göra den här lilla undersökningen? Ja, brist på annat. Sportlov. Att jag gillar statistik. Ja det är bara att välja och egentligen så hade jag väl inte behövt men det kan vara lite intressant, för dom som är intresserade.
Men nu är detta historia. På söndag inleds ett nytt kapitel i bandyhistorien och två semifinaler som på förhand känns väldigt intressanta. Om man ska titta på SAIK:s chanser så finns den, absolut. Men jag vill inte måla ut dom som favoriter. Nä, det får Villa stå för. Sett över hela säsongen har Lidköpingspojkarna visat jämnast kurva och jämfört med i fjol, så tycker jag nog att man är snäppet vassare också. Sen var det ju det här med hemmafördelen också. En endaste poäng har man tappat hemma i sin arena, mot Edsbyn. Starka papper och SAIK förlorade i seriepremiären med 6-4.
Men SAIK har å andra sidan spelat riktigt bra på bortais och fixade hela 9 segrar och vann tabellen för bortamatcher där Villa hamnade på en 4:e plats. Så visst kan det här gå hursomhelst.
Man brukar tala om att första matchen är en nyckelmatch och så är nog fallet även i år. Om SAIK vinner så får man in massor med energi och en tro på det hela. Vid förlust så blir det energitapp och en jobbig press på att man måste vinna match nummer två.
Det som krävs av SAIK är att man minimerar sina misstag och då speciellt när man är på väg framåt. Vilken bandykunning person som helst skulle väl kunna ställa den diagnosen, tänker ni. Men jag vill bara poängtera hur viktigt det är och mot Villa kommer det att gå undan vid sådana omställningar. Man har ju rätt så vassa pojkar där framme…
Sen har jag en önskan till folket kring laget. Kan ni inte fixa något sorts datachip och sätta in i alla bollar samt i alla försvarares klubbor så när Gustafsson och allt vad dom heter slår lyror så söker sig bollen automatiskt till hemmaklubbor? Eller är det el-doping?....
Skämt åsido så är det en sak som också oroar mig. Lyften som drabbade SAIK-försvaret i matcherna mot Vänersborg kommer bli lika dräpande svåra att ta hand om när Villa står för dom och där måste man bli säkrare.
Innan detta blir en domedagsprofetia där jag dömer ut SAIK:s chanser helt och hållet så måste man ändå komma ihåg att när SAIK presterar på topp, då är man otroligt bra och då kan Villa får stora problem. Håller formtoppen i sig för Säfström och Löfstedt, kan det här bära riktigt långt. Joel Othén har också visat på slutet att han är en rutinerad herre som höjer sig när matcherna spelas i feb/mars och inte i trist novemberväder. Ni minns väl ”Guldhanden” från finalen?
Sen har vi ju ganska så vassa killar framåt också. Edlund verkar komma närmare och närmare en formtopp. Han har verkligen kopplat på det där arga ansiktet som han brukar få när det börjar gälla. När man ser det ansiktsuttrycket, vet man att det är bandyslutspel.
Erik Pettersson är inte så dum han heller med sina 36 mål i grundserien. I kvartsfinalspelet så har jag funderat lite vad han tog vägen och ändå gjorde han fyra mål på lika många matcher. Man har sådana krav på honom. Jag måste börja tänka på att grabben faktiskt inte har fyllt körkort än. Jag har en känsla av att Erik kommer att avgöra minst en match i den här semifinalserien.
I morgon klockan 18.15 smäller det. I Edsbyn och Sandviken. TV finns på plats i Göransson Arena och det är lite synd kan jag tycka då publiken i Sandviken har en ful ovana att nyttja sina licenspengar i stället för att ta sig till arenan. Men ett nytt publikrekord för i år, borde vi väl ändå få se?
I dessa melodifestivaltider säger jag som Gina och Danny brukar säga: NU KÖR VI!!!!
