SAIK till final efter nytt drama
SAIK är klart för SM-final efter ännu en seger i förlängning mot Villa. Den här gången skrevs slutsiffrorna till 8-7 (7-7 efter full tid och 4-5 i halvtid) och Christoffer Edlund stod för hela fem mål! Detta blev också Magnus Muhréns avskedsföreställning i Sandviken, nu har han bara finalen kvar på sin långa karriär.
SAIK-Villa, rond tre. Det kunde avgöras ikväll och Lidköpingsborna skulle slåss med näbbar och klor för att överleva och till att börja med jobba fram en fjärde semifinal.
Förra året var vi i en liknande situation, fast ändå med helt andra förutsättningar. SAIK kunde avgöra i den fjärde omgången, också då på hemmaplan. Men då vann Villa och vi fick en femte och direkt avgörande match, och den minns vi ju med glädje. Då var Villa favoriter och spelade med en enorm press på sig, i år är SAIK favoriter och bör ha ungefär samma press på sig.
Men med 2-0 i matcher och ett så ordinarie lag som det kan bli efter Micke Nilssons skada så borde väl SAIK ro det här i hamn hur mycket idrottspsykologi man än blandar in, eller? Slutspelserier har vänt förut, och det är inte vilket lag som helst som står på andra sidan, det skulle bli en enormt viktig match idag. Förlust och Villa har vittring, seger och finalplatsen är säkrad.
Villa inledde matchen med en hög press och SAIK fick spela bollen lite snabbare framåt. Det höll på att löna sig för SAIK då Magnus Muhrén hittade en fri Chrille Edlund efter en minut, men Chrille var offside och Villa skulle ta ledningen istället. Daniel Andersson dribblade sig fram på mittfältet och hittade David Karlsson. Karlsson väntade ut Pasi Heikkanen och placerade bollen bredvid honom. 0-1 i den tredje minuten. Villa fortsatte att sätta hög press på SAIK precis som man gjorde i inledningen och man lyckades ganska bra med det. Men SAIK fortsatte att jobba med samma tålamod och i den 12:e minuten kom Magnus Muhrén förbi på vänsterkanten och avslutade kliniskt i den bortre burgaveln, 1-1. Men Villa replikerade snabbt med två mål, Daniel Andersson på friläge i den 13:e minuten och David Karlsson i den 14:e minuten på högerhörna.
Resten av min text försvann, men jag återskapar resten av halvleken från minnet. SAIK fick igång spelet rätt bra runt minut 20 och i den 22:a kom utdelningen, gånger två. Först spelade sig Magnus Muhrén och Erik Säfström fram och Säva spelade in till Chrille som vispade in reduceringen. Och sen kom Ted Haraldsson förbi på högerkanten, lurade ut Jakob Säleby och spelade sedan in till Erik Pettersson. Visst var det trångt för EP men han vann kampen och satte 3-3 i tom kasse. Sedan tog Villa över och David Karlsson träffade stolpen på ett frislag. Gästerna hade också en hörna som var ganska nära innan målet kom. David Karlsson var namnet och i den 32:a minuten satte han 3-4 bakom Pasi Heikkanen.
SAIK kom tillbaka och när vi hade spelat 38 minuter fick man en högerhörna. Chrille Edlund klev det och fick väl ingen kanonträff, men bollen gick in och det var kvitterat igen, 4-4. Men denna målrika halvlek var inte slut för det. Lars Fall vann en lös boll i SAIK:s straffområde och kunde ge gästerna ledningen igen i den 44:e minuten. Fall har imponerat på mig genom semifinalserien och nu fick ha också göra mål, och det var ett distinkt avslut som Pasi inte hann få ut någon näve på.
Mycket skriva och lite titta då jag fick skriva ikapp sista tio minuterna då jag noterade att texten var borta. Men jag kan i alla fall säga att det är en bandymatch i ett ruskigt tempo med gott om mål. SAIK försökte på diverse olika sätt spela sig ur Villas press och det var några sätt som visade sig vara bra. Variationen med det längre spelet gör att man får större ytor för det kortare spelet, och det har man skött ganska bra.
Men Villa bjuder upp till match och hade jag inte varit så enögd så hade deras offensiv säkert varit en fröjd att se. Istället ser jag ett SAIK-försvar som släpper in fem mål på en halvlek. Det kanske är orättvist att beskylla dem för något då de möter några av världens bästa bandyspelare, men det ser lite hafsigt och ostrukturerat ut i vissa lägen. Och det kollektiva presspelet kändes inte som att det riktigt fanns där, anfallarna fick jaga och de övriga fick falla, istället för att motståndarna fick åka in i den svarta sopsäcken.
Men det var minst 45 minuter kvar, minst 45 minuter med två riktigt bra bandylag och nog skulle det bli mål alltid. Det är väl egentligen allt man vågar spekulera om när man går in i en halvlek mellan SAIK och Villa.
Och den andra halvleken började med ett mål. Daniel Andersson sköt från distans och Pasi klarade men returen hamnade hos David Karlsson som ur misstänkt offsideläge satte 4-6 efter bara 30 sekunder av den andra halvleken. SAIK kändes dock som det lite vassare laget efter målet och man hade några hyfsade lägen efter målet, men man fick ingen omedelbar utdelning. Det var förmodligen farligast på två vänsterhörnor runt matchminut 50 då man fick iväg 5-6 skott på hörnorna var för sig. Men istället för en reducering kunde Villa utöka, Daniel Andersson frispelades och grundlurade Pasi innan han lade in 4-7.
Men SAIK fick en biljett tillbaka in i matchen då Chrille Edlund kom förbi på vänsterkanten i den 57:e minuten och hakades upp av SAIK-bekantingen Daniel Eriksson. Chrille fick straff och tog hand om den själv. Och som han gjorde det, stenhårt i nättaket till 5-7. SAIK hade merparten av spelet efter målet men hade svårt att skapa de riktigt heta målchanserna. Villa försökte sticka upp med kontringar men de fick inte heller några riktigt heta chanser. Men i den 71:a minuten var Chrille förbi på högerkanten igen och Linus Rönnqvist tacklade ut honom från planen. Domaren dömde straff och Chrille satte den lika säkert som han satte den första. 6-7, och det var 20 minuter kvar.
Efter det målet blev det en hel del nerv i matchen, SAIK gick givetvis framåt men inget av lagen ville sälja sig. Det blev mest distansskott som avslutade anfallen. I den 79:e minuten gick Linus Forslund omkull i straffområdet och enligt reprisen skulle det ha varit straff, men domarna har ju tyvärr inte tillgång till sådana. Efter det tog SAIK över och Erik Pettersson fick ett strålande läge i den 82:a minuten men Säleby klarade och bollen gick ut till hörna. Vänsterhörnor har Jocke Bergman slagit till på tidigare, och nu var det ett sådant läge. Och slog till gjorde han, 7-7 stod det och time-out hade Villa tagit. Efter time-outen tog Villa över lite och fick något läge och någon hörna, men SAIK var snart tillbaka och jämnade ut spelet. Och nu var det SAIK:s tur att få några chanser och några hörnor. Sedan blev det irriterat på domarna då tilläggstiden startade. Villa och Daniel Andersson ville ha hörna, SAIK och Christoffer Edlund ville ha friläge och absolut ingen offside. Men efter en Villahörna i de sista sekunderna så slutade allt i ännu en förlängning.
TV tog reklam medan lagen snackade ihop sig och vi på läktaren satt och skakade. Det var inte bara en gång som man kippade efter andan under den andra halvleken. Och mindre nervöst skulle det väl knappast bli under förlängningen, för nu skulle det avgöras. Två gånger tio minuter i sudden death, och båda lagen inledde med en man utvisad.
Erik Pettersson hade det första skottet efter en minut och tio sekunder men Säleby fångade bollen ganska enkelt. I den tredje minuten jobbade Chrille Edlund fram en vänsterhörna som Jocke Bergman sköt, men Säleby klarade den här gången med hjälp av benskyddet. SAIK kändes lite hetare och hade bollen väldigt mycket. När Villa väl fick tag på bollen så var SAIK:arna snabbt framme och tog tillbaka den. Strax efter att Villa hade blivit fulltaliga fick man en till utvisning och snart var Magnus Muhrén tillbaka i spel. SAIK var då en man mer men en slarvig passning av Johan Östblom gav Villa en kontring och en hörna. Men hörnan täcktes undan, tio minuter var spelade och lagen vilade i någon minut.
Efter 20 sekunder av den andra tian så var Ted Haraldsson på väg igenom men bollen slogs ut till en högerhörna. Christoffer Edlund klev fram, och sopade in bollen förbi ben och klubbor och ta mig f-n hela Lidköping! SAIK VAR I FINAL! IGEN!
Det är inte bra för nerverna med bandy, och jag lider verkligen med de Villafans som inte heller fick jubla efter dessa matcher. För vilka hemska sätt att falla på, två förlängningar, två hörnor och en väldig massa oflyt.
Men jag har enormt svårt att vara opartisk som ni kanske vet, så resten får handla om SAIK! Vilken nervpers och vilken vändning! Från 4-7 till 8-7 är en bragd i sig, men att spela som man gör när det mest gäller, det är det som är det allra bästa. Christoffer Edlund gör två straffmål med en enorm press på sig, och så gör han tre till utöver det. Och SAIK:s förlängning var helt magisk, man åt upp Villas anfallsspel och spelade riktigt bra framåt. Det där kollektiva presspelet jag pratade om var tillbaka och allting bara flöt på.
Och Magnus Muhrén, han är inte inblandad i det sista målet, men i hans sista match på hemmaplan framstod han knappast som någon 39-åring som snart ska lägga av. Han gör 1-1 målet, och ligger bakom så mycket i SAIK:s anfallsspel så att det är galet åt det.
Jag kan skriva i flera timmar till men jag ska väl runda av med att nämna vilka jag tyckte var bäst i SAIK. Då säger jag bara ett namn idag, och det är Christoffer Edlund! Vilken galen match han gör, han gör fem mål i en SM-semifinal och vinner därtill två straffar. Han lägger också ner mycket arbete i defensiven och sliter tillbaka bollen. Många andra gör också en fenomenal insats, men Chrille var utomjordisk ikväll!
