Storseger för SAIK i toppmötet
SAIK körde över Villa Lidköping och vann med smått fantastiska 12-3 (8-2) och förstärkte serieledningen. SAIK rann ifrån i mitten av första halvlek och luften gick ur gästerna helt. I SAIK stod Chrille Edlund och Erik Pettersson för fem mål vardera, och Johan Östblom assisterade till fyra.
På denna planet finns det inte många lag som är bättre än SAIK och Villa Lidköping. Och ska vi leta efter lag som spelar mer underhållande bandy så får vi leta länge och väl om vi ska hitta några över huvud taget. Det är ju naturligtvis en smaksak men SAIK-Villa borde locka publik! Det gjorde den inte. Vi fick faktiskt lov att skriva en av säsongens sämsta publiksiffror än så länge i en av säsongens på förhand bästa matcher. Vart är folket? Har de missat den framskjutna matchtiden eller vad är det frågan om? Märkligt tycker jag i alla fall, men häftig bandy kunde det bli ändå.
Villa började med snabba anfall och längre spel och det såg oroväckande bra ut de första minuterna, men så lyckades SAIK ta över bollen och reda ut stormen. Och efter ett långt anfall hittade Johan Östblom in till Christoffer Edlund som sköt tunnel på Jakob Säleby och det var 1-0 efter fem minuter. Tim Persson hade ett strålande läge att kvittera men missade och i anfallet efter hittade Östblom Edlund och det var 2-0, redan i den 8:e minuten. Villa var inte underlägsna, men Christoffer Edlund var sådär effektiv som David Karlsson i gästerna kan vara. Och när man talar om trollen så står de i farstun, i den 12:e minuten satt reduceringen. David Karlsson på hörna, föga överraskande. SAIK skapade bra lägen efter målet, Chrille Edlund och Dennis Henriksen tvingade båda Säleby till fina räddningar, och i den andra änden fick Abbe Bodin sträcka ut ett par gånger. En jämn och mycket bra bandymatch när kvarten var spelad. Och i den 23:e minuten såg Chrille Edlund till att bärga sitt hattrik. Johan Östblom hittade fram med ett lyft och Chrille satte bollen under Jakob Säleby.
I den 25:e minuten fick dock firma Östblom/Edlund kliva åt sidan, 4-1 stod istället Erik Pettersson för. Hela anfallet genomfördes i ett högt tempo och Magnus Muhrén hittade EP med en hård passning, Erik klev runt och satte bollen bakom Säleby. I den 29:e kunde SAIK utöka ledningen, återigen hittade Magnus Muhrén fram till Erik Pettersson med en strålande passning och Erik avslutade lika strålande. Villa tog time-out men det blev mer SAIK. Linus Forslund bombade in 6-1 efter 32 minuter efter att ha fått bollen av Magnus Muhrén på vänsterkanten. Och nu var Villas väg tillbaka in i matchen lång. Det var uppgivna gäster som blev utspelade i första halvlekens andra halva. 7-1 kom i den 41:a minuten då Dennis Henriksen hittade Erik Pettersson som sprätte in bollen från vänster i straffområdet. Men Villa reducerade i den 43:e minuten då Daniel Andersson blev fri på ett lyft. Men SAIK fortsatte att producera, 8-2 var nära ett par gånger innan Chrille Edlund frispelades av Erik Säfström och satte sitt fjärde mål för kvällen. Det fick sätta punkt för halvleken, tio mål och åtta för SAIK.
En strålande första halvlek, jag vet inte vad mer jag ska säga. Villa satte sig på bussen (bildligt talat naturligtvis) ganska tidigt och gav upp det här men i början såg vi två lag som ville och kunde spela bra bandy. Ett av lagen fortsatte också halvleken ut, och det såväl offensivt som defensivt. I en match som denna kanske man tittar framåt och ser på det vackra och effektiva anfallsspelet, men jag vill verkligen lyfta fram försvarsspelet. Och då menar jag inte nödvändigtvis backarna, utan från Chrille Edlund på topp ner till Abbe Bodin som sista utpost är försvarsspelet riktigt bra! Naturligtvis finns det några få sekvenser där det inte är perfekt, men en genomgående ruskigt bra halvlek från SAIK.
Den andra halvleken började i ett lite lägre tempo och matchen var dessutom lite jämnare än den var i slutet av första, men det var ändå SAIK som var spelförande och på en hörna tidigt i halvleken kunde Erik Pettersson sätta 9-2. Skitmål är ett överanvänt uttryck, Villas reducering 55:e minuten kvalar dock in i kategorin utan problem. Efter studsar och snedträffar kunde David Karlsson peta in bollen framför mål och det var 9-3. SAIK var flertalet gånger mycket nära att sätta det tionde målet men Säleby och hans försvarare lyckades freda målet fram till den 64:e minuten då Erik Pettersson slog till en boll tennis som gick rakt upp i krysset.
Roligt att se var också SAIK:s försvarsspel, man fortsatte nämligen att spela ödmjukt och uppoffrande matchen igenom. Offensivt så tappade man skärpan lite men fortsatte ändå att skapa lite chanser även om målen uteblev under en längre period. 10 minuter blev det närmare bestämt innan Linus Forslund bröt in från vänster och satte ganska enkelt 11-3. Efter det målet reste sig faktiskt Villa och hade två skapliga chanser inom en femminutersperiod. Men SAIK var fortsatt bättre och skapade fortfarande bra chanser, två bra målvakter såg dock till att siffrorna stannade vid… ja 12-3 blev det faktiskt. Chrille Edlund satte 12:an på en västerhörna i slutminuten.
Inför matchen så kan jag inte säga att jag väntade mig detta. Inte ens mitt allra minst ödmjuka inre kunde ens hoppas på detta. Men knappa 1600 i Göransson Arena bjöds på shåw (ja, med å) för hela slanten och lite till. När Bengt Hedén efter första halvlek säger att han aldrig sett SAIK göra en så bra halvlek så var det kanske en liten överdrift, men SAIK:s egna orakel har sett så mycket bandy så att det betyder mycket även om det inte var helt sant. Jag själv, på i sammanhanget blygsamma 17 år, kan inte minnas att jag har sett ett topplag vara så utspelat som Villa var idag. De hade ingenting att sätta emot efter att SAIK hade gjort 3-1 och sedan var det avgjort så tidigt att jag inte ens kan minnas när. Vid 6-1 var det klart i alla fall, då var differensen ett mål mer än den var vid SM-finalen 2012.
Bäst i SAIK är svårt att utse, Chrille och Erik gör fem mål vardera, ÖB spelar fram till fyra, Murren och Säva passar till tre vardera och Micke Nilsson sätter stopp för de anfall som tar sig fram till honom. Om de mot all förmodan skulle ta sig ännu längre skötte sig Abbe Bodin alldeles utmärkt och om han är tänkt som andremålvakt den här säsongen så är han nog Elitseriens bästa på den platsen. Ska jag välja någon så tar jag Johan Östblom, han är längst ner och täcker skott för att sedan spela fram till mål efter mål. Erik Pettersson fick priset i arenan, och jag kan inte opponera mig mot det. Killen är fantastisk, och bara 18 år gammal!
