Svårt uppdrag väntar SAIK
SAIK måste nu göra det så få lag klarat av genom åren. Vinna en femte och helt avgörande slutspelsmatch på bortaplan. Villa vann fjärde matchen tack vare ett taktiskt drag och att man var kliniska i avsluten. Det är två saker som SAIK måste lyckas med i Lidköping på tisdag. Annars så stannar finaldrömmen vid en dröm.
Efter förlusten i den fjärde semifinalen står nu SAIK inför en mycket tuff uppgift. Åka till Lidköping och vinna den femte och helt avgörande matchen. Något som genom historien har visat sig vara mycket svårt.
Jag har letat mig bakåt genom alla år och lyckats hitta 6 matcher där det har gått till en avgörande match. Fyra av dem var i kvartsfinalerna och två semifinaler. Den allra färskaste var 2011 då Hammarby betvingade Edsbyn i Dina Arena med 6-4. 2010 var det ju Bollnäs som vann över SAIK då vägarbetarförbundet(förlåt Flames men jag kunde inte låta bli…) hade årsmötet förlagt i Göransson Arena.
Men skillnaden i dom två matcherna var att både Hammarby och Bollnäs kom till den matchen som vinnare av den fjärde matchen. Att komma som förlorare och vinna den avgörande matchen på bortaplan, har bara ett lag klarat av. Det var Falun som 1998 tog ledningen i kvartsfinalserien mot Hammarby med 2-0 i matcher för att sedan förlora match 3 och 4. Avgörandet skedde på Zinkensdamm inför 6634 personer. 2-2 i halvtid blev till slut 2-5 och en viss Obuchov gjorde ett par mål. På tisdag så gäller det att Edlund, Pettersson eller någon annan axlar den rollen.
SAIK har ju genom åren spelat till sig så pass hög placering i tabellen att man som oftast fått den avgörande matchen på hemmais. Men vid ett par tillfällen så har man ställts inför det faktum man nu gör på tisdag och tyvärr kan jag inte hitta något år där slutet har varit lyckligt. Jag går inte in på specifika år men under dom år jag har följt SAIK, sedan 1988 har man spelat fem sådana serier och förlorat samtliga.
Visst, det är 2013 nu och nytt motstånd och allt vad det heter men jag skriver bara vad som är rent fakta och det är att det SAIK står inför nu är bland det svåraste ett lag kan ställas inför och när Villa då är ett oerhört starkt hemmalag, ja då känns uppgiften ännu svårare.
Det SAIK får ta med sig är att man i år har varit mycket bra på bortaplan. 9 vinster i serien och två i slutspelet ger ändå kanske SAIK tillräckligt mycket råg ryggen för att ge detta en chans.
Men då måste allt stämma. Då menar jag allt. Då får man inte skänka bort hörnor, tappa boll eller gå bort sig som en pojklagsspelare. Allt det hände i dagens match och Villa tackade för det och satte tre bollar. Sen att Villa spelmässigt var bättre än SAIK säger jag inget om. Man kanske hade vunnit den här matchen även om SAIK inte gjort misstagen. Men det tvivlar jag på. I den här semifinalserien är det så ohyggligt små marginaler som avgör åt vilket håll det bär i väg åt. I dag vann Villa fullt rättvist och man gjorde det för att man förvaltade motståndarnas misstag och man vann det taktiska spelet. Förresten. Hörde att Bryngelsson skulle åka med SAIK:s spelarbuss ner till Lidköping. Han kom visst inte loss från Säfström…. (ok, det var lågt..)
Man kan säga vad man vill om punkta spelare. I fredags hyllade vi Forslunds omhändertagande av PG. I dag så drabbas vi hårt när Bryngelsson lägger ner ett grymt jobb på att få bort Säfström och det är ju bara att gilla läget. Det är så det ser ut nu. Vilka som började och si så, struntar jag i. Det handlar om en plats i Friends Arena och då är nästan alla medel tillåtna.
Domarinsatserna i dom här två senaste semifinalerna har debatterats flitigt och då mest från Villa-håll. Förståeligt då Villa på två matcher dragit på sig 100 minuter mot SAIK:s 20. Det är klart att det ser lite konstigt ut. Men som i dagens match där SAIK pressar på slutet och Villa sjunker ner allt mer, blir det oftast den utgången. Sen kan jag nog tycka att en del av dom var rätt tuffa. Men att påstå att Fager ville se SAIK komma i kapp, tycker jag är att inte se riktigt nyanserat på det.
Våga ta huvudrollen. Det gjorde David Karlsson och Daniel Andersson i dag. Tänk att den där David Karlsson är bara för jobbig. Har någon kollat hans klubba? Det måste ju sitta nån sorts magnet i den som får alla bandybollar i hela Sverige att söka sig till den. Man kan sitta och leta efter honom på plan och så helt plötsligt så befinner han sig i perfekt avslutningsläge framför mål. Hur kom han dit? Hur gör han? Ja, åker skridskor antar jag…
Danne Andersson åker fort. Väldigt fort. Sen att han dribblar ganska så bra, gör ju också att han hamnar i rätt bra lägen, lite då och då.
Kapten Bryngelsson tog sin kaptens roll på största allvar i dag. Han fick ordern att förstöra SAIK:s uppbyggnad på Säfström och han gjorde det så pass bra att Säfström hamnade som toppforward. Det är att offra sig för laget.
SAIK hade i dag möjligheten att ta sig till final. Men allt för många valde att spela biroller i stället. Edlund hamnade i allt för konstiga lägen och blev mer en speluppbyggare än avslutare. Erik Pettersson tar i för hela Söderfors och Sandviken när han får chansen. Det har inneburit en ganska så osynlig Pettersson, tyvärr. Självförtroendet är inte på topp just nu.
Löfstedt gjorde allt vad som fanns i hans makt men bensinen räckte inte hela vägen, vilket är fullt förståeligt.
Nä, ska SAIK göra det som bara några andra lag har gjort genom åren måste alla blir mer delaktiga och noggrannare. Annars tar säsongen slut den 12 mars. Nu knyter vi nävarna och hoppas och tror att bandyguden är med oss på tisdag.
