Tankar från Moskva
Linus Pettersson, back i Zorkij och dubbel svensk mästare med SAIK är på väg tillbaka till bandyisarna efter sin svåra ögonskada i vintras. I en intervju med oss på SAIK-redaktionen berättar han lite om vägen tillbaka, om SAIK:s säsong och om finalen.
Säsongen 2006/07 debuterade Linus Pettersson i SAIK-tröjan. Sonen till stormålvakten Poppen Pettersson gick bandygymnasiet i Sandviken och sedan blev han kvar. Linus spelade till sig en ordinarie plats säsongen efter. Landslaget blev det några år senare och SM-guld blev det både säsongen 2011 och 2012.
Hans utveckling ledde till att ryska Zorkij visade intresse efter förra säsongen och nuvarande säsong så har Linus varit Moskvainvånare och klubbkamrat med b la Patrik Nilsson och Johan Esplund.
Tyvärr så drabbades Linus av en otäck ögonskada i januari vilket ledde till att en given landslagsplats byttes ut till sjukhusbädden ett par dagar. Det var så illa att synen på det skadade ögat var hotat och operation krävdes. Ibland är det sportsliga inte så viktigt och hur är det nu egentligen med dig, Linus?
- I dagsläget har jag runt 40% syn på ögat. Ska få en kontaktlins att sätta in för att pupillen är för stor, ögat "dränker" sig i ljus. Men den så ska jag komma upp i 80-90% vad jag kan förstå på min ryska. Ska göra en till operation den 26:e mars men fick klartecken av ögonprofessorn igår att jag får spela och träna fullt fram tills dess så det är fantastiskt, säger Linus.
Det låter ju alldeles förträffligt och om man ska titta på det sportsliga igen då. Hur går det för er i det ryska slutspelet?
- Idag vann vi vår kvartsfinal mot Ska Neftyanick så det innebär att vi spelar mot Dynamo Kazan i semifinal med start på söndag. Hoppas jag får vara med. Vi har alla chanser i världen att vinna ligan slår vi ut Kazan så väntar antingen Dynamo Moskva eller Jenisej i final. Skulle vi lyckas vinna hela skiten så skulle det vara helt fantastiskt.
Om vi tar och tittar lite på din ”gamla” klubb då, SAIK. Vad säger du om deras säsong?
- Jag är väldigt imponerad av SAIK. Redan när man såg att de vann svenska cupen så kände jag att de kunde vinna i år också. Den känslan förstärktes kraftigt när jag både såg och spelade mot dem i WC där vi med nöd och näppe lyckades vinna. Jag har inte varit speciellt orolig när jag har följt dem över internet trots den dåliga starten av elitserien. Har känt att de löser sig. Kunskapen försvinner ju inte över en natt.
Men hur kommer det sig att SAIK hela tiden finns med där framme när det börjar dra ihop sig? Vad är styrkan?
- Vad styrkan är att SAIK levererar år efter år har jag inte en aning om. Har aldrig funderat på det inte ens när jag själv spelade. Det är liksom självklart på nått sätt att man ska gå för guld varje år. Allting sitter i väggarna. Johan Esplund sa en intressant sak om SAIK. ”Alla spelarna ser ut att vara stöpta i samma form”.
Vad tror du om finalen mot Hammarby då?
- Det blir nog en öppen historia där jag hoppas SAIK lyckas dra det längsta strået. Jag tror att SAIK vinner om de lyckas komma upp på sin högsta nivå. Dock ska jag gardera mig med att jag inte sett Hammarby i år.
Kommer du kunna följa den på något vis?
- Jag hoppas att jag kan se finalen på nått ställe med wifi i Kazan. Har jag otur kanske jag redan sitter/ligger på nattåget tillbaka till Moskva. Hoppas på det bästa!
Till sist: Har du några kloka ord att säga till grabbarna inför söndagen?
- Jag behöver inte ge grabbarna några kloka ord. Känns som att alla i och runt föreningen har finalrutin så det räcker och blir över. Önskar bara ett stort lycka till och hoppas verkligen att de vinner 3e raka!
Då tackar vi Linus och önskar dig lycka till i jakten på ett ryskt guld!
- Tackar!
