Tung annandag för SAIK
SAIK föll mot VSK på annandagen med hela 10-6 (underläge med 4-3 i halvtid). VSK var bättre och det avgörande rycket kom i mitten av andra halvlek. När SAIK sedan försökte jobba sig in i matchen igen stod suveräna Andreas Bergwall i vägen. Tillslut vann gästerna odiskutabelt och tog på så vis revansch för SAIK:s seger i Västerås tidigare i vinter.
Jag har ofta skrivit om stormöten och toppmöten och skillnaden däremellan. Eftermiddagens drabbning var otvivelaktigen bägge delarna. Regerande mästarna tog emot mesta mästarna, serieledaren mot serietrean, SAIK mot VSK. Och på annandagen, bandyns julafton, för att krydda allt lite extra. Med flera busslaster tillresta grönvita och såklart tusentals hemmasupportrar så var detta den självklara höjdpunkten i Elitserien 2014/15.
De sportsliga förutsättningarna inför var inte så konstiga. Jag höjde på ögonbrynen när Micke Nilsson var med på uppvärmningen, men han fanns inte med i laguppställningen. SAIK var fortfarande i suverän serieledning och VSK var indragna i den oerhört jämna kampen om positionerna där bakom.
Tyvärr hade orosmolnet på SAIK:s himmel hade åtminstone börjat skymta i horisonten. En förlust borta mot Vänersborg är inget konstigt i sig, Vänersborg är ett starkt hemmalag och det ska mycket till för att man ska åka därifrån med två poäng. Men rapporterna talade om ett SAIK utan glöd och vilja, och det låter ju inte alls lovande. Å andra sidan var det en lång resa direkt från Kalix, och har man inte motivation för att gå in och spela en match som denna så tror jag inte att man hade spelat bandy på den här nivån.
Martin Falk var tillbaka i SAIK-målet efter att Abbe Bodin varit burväktare några gånger. På tal om målvakter så var det celebert besök på läktaren, före detta SAIK-målvakten Joel Othén, tillsammans Christoffer Edlund och förbundskapten Jonas Claesson var några.
VSK började matchen piggt och hade några halvchanser, men SAIK-försvaret avstyrde. Istället så gjorde SAIK 1-0 i den tredje minuten, Daniel Mossberg flippade fram bollen till Patrik Nilsson som tryckte till direkt, mellan benen på Andreas Bergwall. Men kvitteringen kom i den sjätte minuten då Tobias Holmberg drev upp bollen på högerkanten och sedan in i SAIK straffområde. Han tappade dock ifrån sig bollen som istället hamnade hos Johan Esplund som vispade in 1-1.
I den åttonde minuten tog VSK, inte alls oförtjänt, ledningen. Ted Bergström serverade Janne Rintala med en utsökt passning och Rintala kunde ganska enkelt sätta 2-1. Men det gick undan i den här matchen, och SAIK kvitterade i den 12:e minuten. Erik Pettersson snappade upp en lös boll på mitten och drev den framåt innan han fastnade på en VSK-klubba. Domaren lyfte armen för avvaktande utvisning men Erik reste sig och fortsatte in i straffområdet och satte 2-2 lågt bredvid Bergwall.
Intensiteten var hög och båda lagen skapade en hel del chanser. I den 24:e minuten var Erik Pettersson fri efter en genialisk passning av Mossan, men han hölls i precis lagom för att det inte skulle bli straff och Bergwall kunde rädda skottet. Efter en halvtimme med bandy i högt tempo och med stundtals strålande kvalité så tog VSK time-out. Matchen var helt jämn och jag har jättesvårt att se varför VSK-ledningen behövde en time-out. Det man kan säga om spelet efter time-outen var att VSK sjönk lite djupare i pressen, men det var inte någon större skillnad.
VSK slarvade lite i passningsspelet och SAIK kunde kontra flera gånger, men utan någon större framgång. När SAIK sedan tappade bollen i den 40:e minuten så kontrade VSK, och efter några studsar inne i strafforådet fick Jonas Nilsson tag på bollen och satte 3-2. Det bröt dödläget i matchen och i den 44:e minuten kunde SAIK kvittera. Erik Pettersson tog en andraboll och felvänd från 20-25 meter drog han till, och bollen såg ut att gå i stolpen, via Bergwalls rygg och in. Hursomhelst så gick bollen in och det var 3-3.
Dock stod det sig bara i en minut, sedan hade VSK återtagit ledningen. Simon Folkesson hittade Jonas Nilsson i ett jättegap i SAIK-försvaret och Nilsson satte sitt andra mål för eftermiddagen fram till 4-3. Efter det jagade SAIK och en uppretad Erik Pettersson kvittering, men det blev aldrig särskilt farligt och vi gick till halvtid med 4-3 till gästerna.
4-3 var på ett sätt rättvist, VSK var heta och skapade en hel del bra lägen. På ett annat sätt svider det i ögonen att se SAIK ligga under efter att ha missat hörna efter att man har missat hörna efter hörna i den första halvleken. Och nog hade Patrik Nilsson gärna gjort ett mål till på sina chanser. Men det är som det är, VSK är bra och förtjänar nog att leda.
Halvtidsvilans behållning var Chrille Edlunds utbrott över den förlorade bilen. Daniel Bäck med lott nummer 20 vann den åtråvärda bilen i säsongslotteriet, och Chrille med lott nummer 21 såklart, gick bet precis.
Den andra halvleken startade i samma tempo som den första, och SAIK fick återigen en hörna, och den slutade återigen utan något mål. VSK gjorde istället halvlekens första mål, Johan Esplund serverade Jonas Nilsson med en väldigt fin passning och Nilsson satte sitt tredje mål i den 49:e minuten ute i vänstervinkel, 5-3.
VSK kunde sedan mycket väl ha gjort ett mål till, men istället fick SAIK en vänsterhörna och äntligen fick man utdelning. Erik Pettersson var det som satte 5-4-reduceringen i den 52:a minuten med ett stenhårt skott. Stenhårt var det också när VSK utökade ledningen, Stefan Edberg klappade till på en högerhörna i den 54:e minuten och det var 6-4 innan någon ens hann tänka på att SAIK skulle kvittera.
VSK var betydligt bättre och SAIK tvingades ta time-out när timman var passerad. Men den hjälpte föga och gästerna utökade rättvist ledningen genom Jonas Nilsson i den 64:e minuten med ett typiskt Villamål då Janne Rintala spelade in bollen hårt från kanten till Nilsson som styrde in 7-4. 8-4 kom två minuter senare då Nilsson flippade bollen från höger över till den bortre stolpen där Johan Esplund helt allena kunde slå in bollen på volley.
SAIK reducerade visserligen i den 67:e minuten då Patrik Nilsson drog iväg ett dunderskott rakt upp i bortre krysset, men man kändes uddlösa och matchen saknade nerv. VSK var bättre och Dennis Henriksens utvisning för olämpligt uppträdande gjorde inte saker och ting bättre.
Mikael Olsson åkte ut för VSK bara någon minut senare och det var med nio mot nio på banan som SAIK reducerade en gång till. Ted Haraldsson hittade en fri Patrik Nilsson i den 77:e minuten, Patrik i sin tur hittade nätet bakom Bergwall och kanske var det match igen. 8-6 och tretton plus tillägg kvar att spela. Trodde vi ja. Det tog en minut, sedan hade VSK fått straff och SAIK en utvisning. Patrik Sjöström satte straffen till 9-6 och det var avgjort. SAIK försökte jobba sig ikapp, men det var lönlöst då ingenting gick in.
Erik Pettersson hade ett friläge som Bergwall klarade, Niklas Gälman sköt strax utanför och Ted Haraldsson lyfte bollen över Bergwall men utanför. Istället skulle VSK göra tvåsiffrigt, Patrik Sjöström tog bollen och körde längs vänsterkanten och satte 10-6 ur knappt någon vinkel alls. Efter det var det absolut avgjort och VSK spelade av resten av matchen utan några som helst problem.
Vi börjar så här, 10-6 var kanske lite i överkant, men VSK var enormt mycket bättre var i vissa perioder av matchen. Det är ett riktigt bra bandylag, med världens fortfarande kanske bästa målvakt, men nog ska SAIK vara lite hetare än man var. Nej, det var inte riktigt så bra som vi hade hoppats, och det blir väl en bra sammanfattning. Nu har SAIK två förluster i rad och det krävs en uppryckning om inte Edsbyn, VSK och Bajen ska vara ikapp.
Bäst i SAIK idag var Erik Pettersson. Han får saker att hända, vare sig det är i hörnskyttet eller när han har bollen felvänd utanför straffområdet. Och vilken energi han har, det är fantastiskt att se på.
